Sofia Nerbrand: Annie Lööf är modig och principfast
Annie Lööf ska ha en tapperhetsmedalj. Hon har stått fast vid humanistiska värderingar och liberal politik under en mandatperiod där det politiskt landskapet har förändrats och där debattklimatet blir allt hårdare. Med livet som insats.
Det drev med hat, hot och trakasserier som bedrivs mot henne från främlingsfientliga kretsar är förfärligt och farligt. Hon var måltavla för den högerextrema terrorist som knivmördade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Almedalen i juli.
Hatet närs bland annat av personer som på söndag kandiderar för Sverigedemokraterna, visar en gedigen granskning som Expressen/Expo gjort (8/9). Partiledaren Jimmie Åkesson har ett stort ansvar att plocka bort dem från varje maktposition.
Centerpartiet har kommit att axla rollen som SD:s främsta antagonist. Annie Lööf har gång på gång reagerat mot hur Åkesson uttrycker sig om invandrare och vägrat att ens släppa fram Ulf Kristersson (M) som statsminister därför att en borgerlig regering var tvungen att ta stöd från SD, givet hur riksdagsmandaten fördelade sig efter 2018 års val.
Det är hedervärt. SD står för raka motsatsen till liberalism. Det är ett främlingsfientligt och populistiskt parti med välfärds- och ekonomisk politik som lutar åt vänster.
”En alliansregering vore det bästa för Sverige.”
Men som centerpartister ofta påminner om är det viktigt att se glaset som halvfullt snarare än halvtomt. Att se möjligheterna och göra något konstruktivt av dem. Att vara för och inte bara emot saker.
Därför är det synd att Centerpartiet inte höll ut ända till valdagen som ett oberoende liberalt parti, som förhandlar om regeringens taburetter och politikens innehåll när väljarna har sagt sitt. För bara några veckor sedan, precis före mållinjen, deklarerade Annie Lööf att hon föredrar Magdalena Andersson (S) som statsminister och att hon själv gärna blir statsråd i hennes regering.
De rödgröna och sedermera röda regeringar som styrt Sverige under de senaste åtta åren har inte klarat av att lösa ett flertal allvarliga samhällsproblem. Och varken S, V eller MP är liberala partier – de motarbetar tvärtom valfrihet, mångfald, företagsamhet och individens frihet på många områden.
Att få igenom många angelägna liberala reformer med dem kommer att bli mycket tufft. Och det är osunt att S bara kan regera vidare.
En viktig sak har Annie Lööf rätt i: Sverige behöver en betydligt starkare liberal mitt (läs C och L). Och en sak måste hon hålla fast vid: En alliansregering vore det bästa för Sverige.
