Christer Nylander: Bli inte arg på dem som firar ”fel”

Det vore en fin ny tradition om vi gick in i det nya året med löftet att tolerera lite mer.
Christer Nylander
Ledare • Publicerad 2 januari 2023
Christer Nylander
Detta är en opinionstext i Norra Skåne. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.
Semla före jul?
Semla före jul?Foto: Karin Grip / SvD / TT

Vi har just passerat en av årets mest traditionstyngda perioder. Lika traditionella som traditionerna i sig är numera diskussionerna om traditionerna. I november diskuterar vi vilken dag man ska fira Halloween – en rätt ny och inte särskilt svensk tradition. Sedan kommer diskussionerna om när det är dags att julpynta och sälja skumtomtar i butiken. Därefter lucia.

Det finns många bestämda åsikter om hur tomtar och pepparkaksgubbar ska se ut när de firar det italienska helgonet. Jag såg i en tidning att några konstsimmare gick luciatåg. Konstig nog var det ingen debatt om det trots att de inte hade traditionellt vitt linne på sig. Knappt några kläder alls faktiskt. Debatt blev det däremot i Gävleborgs regionfullmäktige där en icke-binär lucia skulle leda tåget. Det ser inte ut som det ska göra, var politikerns argument för att stoppa tåget (jag nämner inte partibeteckning, men någon kanske anar). Jag undrar vad han tycker om konstsimmarnas tåg.

Vad är det egentligen som gör att debatten blir så het kring traditioner? Vad är det som får människor att skrika ut sitt hat på sociala medier när luciatåg inte är som de brukar? Om jag inte själv kandiderade till att bli lucia, så påverkar det ju inte mitt liv jättemycket vem det blev. Eller?

”Varför blir debatten så het kring traditioner?”

Andra blir arga för att det står God helg istället för God jul i en annons, eller att det dyker upp Chanukka-must bredvid julmusten. Varför denna upprördhet? Det påverkar inte min julmust, det ändrar inte smaken på drycken jag köper, det förhindrar inte mig från att dricka julmust och det tvingar mig inte att dricka Chanukka-must. Så vad är problemet?

Det är något med trygghet tror jag. Tryggheten i att känna igen sig. Samtidigt är det inte glasklart exakt hur traditionen ska se ut. Ta julafton. Ska pappa klä ut sig till tomte? Ska man ha julklappsutdelning före eller efter Kalle Anka? Rim eller inte rim på paketen? Ska man turas om att öppna eller får var och en sköta sitt? Ska man ha lutfisk på julbordet? Dopp i grytan?

Det är fint med lucia och jul. Det är fint med traditioner. Men det vore finare om vi kunde lugna ner oss lite. Skulle inte vi som tycker att julen är viktig kunna fokusera på att människor ska få en bra jul oavsett om, hur och när man firar?

Efter många år av blodigt religionskrig argumenterade upplysningsfilosofen John Locke på 1600-talet för tolerans och religionsfrihet. Han ville att vi skulle låta folk tro på det de ville och inte slå ihjäl varandra för att man hade lite olika syn på nattvarden. Det var en radikal och genial idé. Kanske kan vår tids upphetsade debatter om traditioner lära något av Locke. Låt folk få fira sina traditioner så länge det inte tvingar dig att göra likadant eller förhindrar dig att fira på ditt sätt.

Att skrika ut hat mot en som inte gör som du är faktiskt ett större problem än att någon firar lucia eller jul på ett annat sätt än du själv gör det. Det vore en fin ny tradition om vi gick in i det nya året med löftet att tolerera lite mer.

Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är också ordförande i Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot (L).