De såg det inte komma, eller?
Svenskarna befinner sig just nu i ett elkaos.
De skenande elräkningarna som kommer att göra många vanliga svenskar utblottade i vinter är dock bara ett i raden av bekymmer. Marginalerna i elsystemet är dessutom så små att nedsläckning i södra Sverige inte kan uteslutas.
Sydsverige är det värst utsatta elområdet i hela Europa. Ingen annanstans finns så lite elproduktion i förhållande till förväntad maximal användning (Expressen 3/12).
Just nu är situationen så pressad att det råder högsta beredskap på Karlshamnsverket fram till den 16 december klockan 23.59. På verket har man ”varm beredskap”. Det innebär att de kan starta på två timmar – om nödsignalen kommer från Svenska kraftnät (SVT 13/12).
Karlshamnsverket utgör den sista livlinan i det svenska elsystemet. Verket får många gånger kritik eftersom det producerar el genom förbränning av olja. Verket har två block, som kan ge 330 megawatt vardera. Om ett block körs för fullt går det åt 70 000 tjockolja i timmen. Att producera el med olja är inte optimalt, men vi ska vara personalen på Karlshamnsverket evigt tacksamma för arbetet de utför.
Med facit i hand visade det sig vara ödesdigert att driva en energipolitik som straffade ut existerande, och sänkte planerna på ny, planerbar elproduktion i södra Sverige.
”En lika klen tröst som det är för en drunknande att det finns ett överflöd på syre resten av året – men inte just när man befinner sig under vatten.”
Det värsta sveket är dock att den förda politiken drevs trots att regeringens egen expertmyndighet explicit varnade för konsekvenserna.
I vårändringsbudgeten för 2015 föreslog dåvarande finansministern Magdalena Andersson (S) att effektskatten på kärnkraften skulle höjas. Men i den kan man läsa följande: ”Svenska Kraftnät hyser oro för att ytterligare reduktioner av kärnkraftens lönsamhet kan komma att påverka ägarnas intresse av att driva produktionsanläggningarna vidare. En enkel analys grundad på Svenska kraftnäts årliga kraftbalansrapport indikerar att en stängning av Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1 och 2 markant skulle öka risken för effektbrist i södra Sverige (elområde 3 och 4). Svenska kraftnäts bedömning är att en sådan situation inte kan bemästras endast med ökad förbrukarflexibilitet och ökad vindkraftsproduktion.”
Svenska kraftnät var dessutom inte ensamma om avstyrka förslaget som riskerade baskraften i södra Sverige.
Även Sveriges Kärntekniska Sällskap varnade: ”Om flera reaktorer skulle stänga kan Sverige få allvarliga problem med kraftbalansen.” Och Svensk Energi: ”Kraftigt ökade kostnader ökar risk för förtida avveckling vilket kan leda till ökad risk för brist på effekt i energisystemet.”
Statsminister Stefan Löfven, finansminister Magdalena Andersson och miljöminister Åsa Romson visste alltså precis vad som riskerades när de höjde effektskatten. Det riskerade flera reaktorer – som senare lades ner. Mindre planerbar kraft i söder riskerar effektbrist – vilket vi nu ser.
”Det kritikerna varnade för är precis vad som har inträffat.”
Det kritikerna varnade för är precis vad som har inträffat. Och att Sverige på helår exporterar el är i sammanhanget en klen tröst. En lika klen tröst som det är för en drunknande att det finns ett överflöd på syre resten av året – men inte just när man befinner sig under vatten.
De ansvariga visste precis vad vi riskerade – men de körde på ändå. Glöm aldrig det.
