Sofia Nerbrand: Vår yttrandefrihet är helig

Religionsfriheten – liksom yttrandefriheten – är grundlagsfästa och har tung förankring hos svenska folket. Kyrkan är skild från staten. Vi är ett av världens mest sekulära länder. Och vi har inte haft inbördeskrig mellan grupper med meningsskiljaktigheter på mycket länge.

Men nu bankar en annan del av världen på dörren. Ryssland har utvecklats till en imperialistisk terrorstat som bedriver hybridkrig mot oss. Dessutom är Sverige utsatt för en massiv och illasinnad kampanj från en lång rad aktörer inom den muslimska sfären.

Statsminister Ulf Kristersson manar till lugn och kallar Rasmus Paludan och de som hängde upp en docka som föreställer Erdogan upp och ner för ”nyttiga idioter”.

Man behöver emellertid också förstå att muslimer som lever i ofria länder med begränsade livschanser och statsstyrda medier används som just nyttiga idioter av auktoritära regimer där.

Minns reaktionerna på Muhammedteckningarna som publicerades i Jyllands-Posten 2005. Enligt shiitisk tradition får man avbilda profeten, men ayatollorna i Teheran – de är shiamuslimer – uppmanade ändå till bojkott av danska produkter därför att det låg i deras politiska intresse att piska upp stämningen mot väst och avleda den iranska befolkningen från att protestera mot förtrycket och armodet.

Nu använder president Erdogan det ”ogudfruktiga och förtappade” Sverige för sina egna inrikespolitiska syften – Turkiet håller val den 14 maj. Det är olyckligt att vi har dragits in i deras valkamp, och det är nödvändigt att den svenska politiska ledningen visar att den har is i magen.

Oppositionsledaren Magdalena Andersson brukar med illa dold förakt i rösten mästra Ulf Kristersson och Ebba Busch om att valrörelsen ligger bakom oss och att hon som tidigare statsminister kan hjälpa dem i denna ”väldigt allvarliga situation”.

Hennes kritik av Sverigedemokraterna närmar sig falsett: SD utgör ett säkerhetspolitiskt hot mot Sverige. ”Det är en helt unik händelse i Sverige att en ordförande i justitieutskott överhuvudtaget uppmanar till bokbål, men att göra det i det här läget är fruktansvärt”, hävdar Magdalena Andersson i P1 Morgon apropå att Richard Jomshof (SD) kommenterat koranbränningen med följande ord: ”Jag tycker inte att man ska göra det, men man får göra det och blir de upprörda, så elda hundra till.”

Han uppmanar inte till bokbål. Han försvarar rätten att yttra sig – även om några blir kränkta eller kritiserade.

Så vem är det som agerar som att de deltar i uppskruvade slutdebatter? Tagga ner, Magdalena Andersson.

Hon splittrar mer än hon enar när hon ytterst utmanar regeringsunderlaget på Nato-frågan, som hon själv anser vara överordnad det mesta. Dessutom är det det hon som har satt Sverige på pottkanten genom att ingå ett trilateralt avtal med Turkiet och Finland istället för att sköta hela medlemsförhandlingen med Nato. Det var ett kardinalfel av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Sverigedemokraterna må ha skumma kopplingar till Ryssland, hysa en stark EU-kritik och partiet omprövade sin hållning till om Sverige skulle gå med i Nato för mindre än ett år sedan. Men den kritik som Jimmie Åkesson har framfört mot att den moderatledda regeringen recenserade protesten med Erdogan-dockan vid Stockholms stadshus var befogad. Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström gjorde innehållet i den grundlagsstadgade yttrandefriheten till en politisk fråga när de tog avstånd ifrån det. Detta har sedan Erdogan kunnat utnyttja till fullo.

Regeringen – och S-ledaren – skulle i detta läge bara ha sagt att koranbränningen inte var något som nationen Sverige stod bakom. Samt förklarat ordningen med en strikt åtskillnad mellan individer/medier och staten. Punkt.

Om vi ens skulle börja andas om att Sverige ska förbjuda koranbränning (såsom den är i Finland och Erdogan kräver) för att bli insläppta i Nato, mildra bojkottvågen och stävja våld mot svenskar vore det ett fatalt misstag. De som hotar i kränkthetens namn ska inte få igenom sin vilja. Det är inte koranbränningen som Magdalena Andersson och Ulf Kristersson bör ta avstånd ifrån – utan de våldsamma och oproportionella reaktionerna på den.

Andra kan elda upp liberala texter, som är lika centrala för mig som religiösa skrifter är för troende, men det får man tåla. Jag kan ju inte gärna puckla på meningsmotståndare rent fysiskt, utan den drabbningen får man ta i spalterna. Eller genom fredliga demonstrationer på gator och torg.

Det är ytterst detta öppna och mångfasetterade samhälle som Nato finns till för att försvara. Kan inte Erdogan och hans lakejer finna sig i detta borde det snarare vara Turkiet som lämnar alliansen.