Friskolorna berikar Skolsverige, inte berövar
Friskolornas uselhet var huvudtemat när statsminister Magdalena Andersson och skolminister Lina Axelsson Kihlblom höll presskonferens på torsdagen. De båda socialdemokraterna tog upp skolor där kriminella står utanför och rekryterar ungdomar till gängen. De påpekade att det är provocerande att pengar till suddgummin och pennor går till islamister som Säpo har varnat för. Det hette vidare att skolsystemet är riggat för stök och glädjebetyg och att den ”demokratiska kontrollen” ska tas tillbaka.
”Regeringens förslag är ofärdigt och orättfärdigt.”
Det finns dock plats för rimligt tvivel om att fristående skolor ligger bakom allt elände som vänstern ålägger dem. Utanförskapsområden, klanvälden, kriminalitet och dödsskjutningar har svårligen bildats som en följd av friskolereformen.
Men bland de av Magdalena Andersson identifierade stenar återfinns friskolorna som en av de tyngre att lyfta. Ett nytt ersättningssystem ska förändra saken. ”Tydligare och mer likvärdig resursfördelning till skolor” som regeringen kallar det.
Men ingen av de två ministrarna kunde svara på hur det nya systemet ska fungera eller vilket ekonomiskt utfall små fristående skolor eller stora skolkoncerner kommer att få av förändringen. Det närmaste svar de kom var att vinstdrivande skolor inte ska få pengar för uppdrag de inte har.
Det blir oroande månader för friskolor och deras elever runt om i landet i väntan på vilka förutsättningar de ska leva under framöver. Om det är så att statsministern menar allvar med att felet ligger i att det drivs skolor av helt fel anledning – att det är vinstjakt framför intresse för utbildning – vore det logiska att förbjuda dem. Men det gör regeringen inte.
På grundskolenivå går 16 procent av eleverna i någon form av friskola. Utbudet är störst i och runt storstäderna – kommuner i Stockholmsområdet har ofta hög andel elever i friskolor, enligt Friskolornas riksförbund. Men det finns betydligt färre valmöjligheter på landsbygden.
Förenings- och föräldrakooperativ som blir lyckade får dock ofta många elever i mindre kommuner. Hur de påverkas av förslaget är omöjligt att förutse, men utgångspunkten för regeringen är att de inte har samma uppdrag som kommunala skolor och därför ska få mindre pengar. Exakt hur en sådan nedsättning ska medverka till att minska segregation och kriminell rekrytering framgår inte. Risken är att det blir de mindre fristående skolorna som får ta den svåraste ekonomiska smällen.
Det är rimligt att se över vilket ansvar och vilka ekonomiska förutsättningar olika aktörer har. Ingen friskola ska kunna smita från notan och överlåta kostnaderna på kommunen. Ansvar och ansvarsutkrävande måste också ligga på rätt nivåer, kommunerna har en konstig mellanställning i dag.
Regeringens förslag är dock ofärdigt och orättfärdigt. Ministrarna ägnar sig mest åt att peka ut en del av Skolsverige som skyldigt till stora samhällsproblem, som beror på helt andra politiska beslut.
