Johanna Nylander: Gå och förtidsrösta
På söndag är det valdag och det är sista chansen att rösta. Det är klokt att göra det i förväg. Dels för att det är större sannolikhet att det blir av då, man vet ju aldrig vad som kan hända en söndagseftermiddag, dels för att det finns lite större risk för köer i år. Nya regler gör att valsedlarna ligger i ett avskilt bås innan man slussas vidare till röstbåset där man har möjlighet att kryssa kandidater och lägga valsedeln i kuvert. Det är en ny rutin och ett extra moment som gör att själva röstandet kan ta längre tid än tidigare år.
Det må låta omständligt i en värld med välfungerande digitalisering och stabilt bank-id, men pappersröstandet är en bra garant för att slippa säkerhetshål, fusk i stor skala, och felaktiga valresultat. Att ha många människor som tar emot röster, kontrollerar röstlängderna, räknar dem och rapporterar resultatet gör att valet är betydligt mer tillförlitligt än på platser med röstmaskiner.
Det finns brister med dagens system. Som att man inte kan personrösta med bibehållen valhemlighet om man är blind, eller att det är en stor tröskel för nya partier att nå ut med valsedlar. Båda problemen skulle kunna lösas med valsedelskrivare som komplement på plats i vallokalerna, så länge maskinen fungerar.
Men vad ska man då rösta på? När valet mest verkar handla om akuta kriser och vad andra gör fel, är det inte dumt att rösta på politiker som själva vill något. Att rösta för en bättre framtid hellre än emot någon som tycker fel. Politik är ett svårt hantverk, det kräver engagemang och intresse.
”Nu gick kryssen till andra kandidater som jag hoppas förvaltar dem väl, från partier jag hoppas inte tar allt för många idiotiska beslut.”
De flesta som väljs blir fritidspolitiker, och kommer de närmaste fyra åren lägga många långa dagar och kvällar på att tjänstgöra i det demokratiska maskineriet. Det är hedervärt, särskilt alla som dessutom använder sin politiska position för att ge tillbaka så mycket egenmakt som möjligt till medborgarna. Sänkt skatt, färre regler och mer frihet till den enskilde är sällan bland förslagen som märks mest i valrörelser, men desto viktigare långsiktigt.
Jag har röstat, och jag bestämde mig först på plats i valbåset. Hade Liberalernas Romina Pourmokhtari kandiderat i min valkrets här i Skåne hade hon haft goda chanser att få min röst. Hennes nysläppta bok ”Chicken Nuggets på krita” som kretsar kring hennes uppväxt och politiska engagemang sammanfattar också de sakfrågor och argument som en gång i tiden gjorde mig till ideologiskt liberal, men som också skulle kunna sammanfattas som sunt förnuft och tro på människors rätt att själva få bestämma över sina liv.
Nu gick kryssen till andra kandidater som jag hoppas förvaltar dem väl, från partier jag hoppas inte tar allt för många idiotiska beslut. Men helt säker blir jag inte förrän på valdagen, och då kan man ju alltid rösta igen.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
