Annons

Gustav Juntti: Gustav Juntti: Låt svårt lidande gå bort när de vill

En riksdagsmajoritet ser positivt på att utreda dödshjälp. Värdet av självbestämmande behöver lyftas.
Gustav Juntti
Ledare • Publicerad 14 januari 2022
Gustav Juntti
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Norra Skånes politiska hållning är grön och liberal.
Många patienter vill tillbringa sin sista stund i hemmets lugn.
Många patienter vill tillbringa sin sista stund i hemmets lugn.Foto: Claudio Bresciani/TT

En riksdagsmajoritet vill utreda dödshjälp, rapporterade Sveriges Radio på annandagen. Det efter att Vänsterpartiets styrelse inför partikongressen i februari gav stöd åt ett förslag om att utreda frivillig dödshjälp när palliativ vård visat sig otillräcklig.

Såväl L som MP vill utreda dödshjälp. I höstas valde SD att gå samma väg, kort efter att en arbetsgrupp inom M kom till samma slutsats som L och MP. Det är bra. Någon snabb omläggning av politiken är dock inte att vänta.

Annons

Karin Rågsjö (V), vårdpolitisk talesperson, säger till SR (26/12) att det vore bra att kunna bemöta påståenden med ”lite mer fakta, inte bara tyck”. Det är bra, och behövs för att dämpa debattens ofta känsloladdade inlägg. Men Rågsjö säger indirekt att V vill kunna bemöta de som ser positivt på frågan med bättre argument. Alltså: att kunna argumentera emot. Där hoppar V i galen tunna.

2017 gick Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i en kunskapssammanställning om dödshjälp igenom argument för och emot. I princip samtliga motargument saknar vetenskaplig eller erfarenhetsmässig grund. Det hedrar därför V och Rågsjö att de vill klargöra sina egna brister.

”Dödshjälp är inte en elak läkare med en stor spruta.”

Diskussionen tangerar även andra svåra frågeställningar som vården tampas med. Exempelvis skrivs i många multisjukas journaler "ej HLR" för sådant som hjärtstopp. Och från tid till annan ställs vårdpersonal inför situationer då patienter av religiösa skäl inte vill ta emot blod, med tydlig risk för att dö. Då tar vården ställning till livets värde, lidande och nyttan av hjälpinsatser. Det borde gälla även för terminalt sjuka.

Därtill är inte dödshjälp en elak läkare med en stor spruta. Termen rymmer två alternativ. Det ena, eutanasi, betyder att någon annan än patienten utför den dödande handlingen. Att patienten själv gör det kallas för assisterat döende.

Den senare kallas för Oregonmodellen, som funnits i den amerikanska delstaten Oregon sedan 1997. Där, ihop med delstaten Washington, har efterfrågan på dödshjälp inte avtagit trots att fler patienter erbjuds palliativ vård, enligt Smer. Det som många i Sverige anför, att vår välutbyggda palliativa vård underkänner behovet av dödshjälp, faller därför. Palliativ vård och dödshjälp är inte motsatser utan komplement i strävan efter en mer humanistisk vård.

Tre fjärdedelar av de som får dödshjälp lider av cancer, enligt Smer. Men bara kring en tredjedel av de som behandlas palliativt behöver vara på sjukhus, enligt en artikel i Läkartidningen från 2002. Resten kan vårdas hemma med vissa anpassningar. Artikeln hänvisar till såväl svenska som internationella studier som visar att bortåt två av tre patienter helst vill dö hemma. Värdighet och vårdplanering bör båda väga tungt i en svensk utredning.

Redan 1979 fann en statlig utredning om vård i livets slutskede att den enskilde i så stor utsträckning som möjligt ska få avgöra om den vill ”sluta sina dagar i hemmet eller på vårdinstitution”. Då undersöktes varken eutanasi eller assisterat döende. 2001 utreddes saken igen, men med regeringsdirektiv att inte ens beröra dödshjälp. Nu är tiden politiskt mogen för att ansluta Sverige till den skara rika länder som tar alla medborgares välmående i åtanke.

Annons
Annons
Annons
Annons