Sofia Nerbrand: Håll gränsen – håll tyst!
Håll gränsen! uppmanade dåvarande statsministern Torbjörn Fälldin (C) när en sovjetisk ubåt hade gått på grund i Blekinge skärgård 1981.
Nu när ett återuppfött skräckvälde i öster hotar omvärlden är det lika viktigt att vara ståndaktig – och kompromisslös – i försvaret av vårt land. Eller snarare vårt öppna samhälle och liberala demokrati – få svenskar blir upprörda över att några bränner svenska flaggan i Turkiet. Det är ett sundhetstecken. Den aggressiva nationalismen är relativt ovanlig här och de allra flesta anser det självklart med yttrande- och mötesfrihet. Liksom sekularism och åtskillnad mellan individer och staten.
Tyvärr saknas dessa reflexer i stora delar av världen där upplysningsidéerna aldrig har slagit rot. Och det är där demonstranter riktar sin ilska mot Sverige som nation. De förmår inte, eller vill inte, ta in att den svenska regeringen varken ger tillstånd eller ska recensera enskildas åsiktsyttringar.
Reaktionerna i muslimska länder liknar dem vi såg efter publiceringarna av Muhammedteckningar i danska, norska och svenska medier 2005/2006. Då, liksom nu, finns en risk för uppståndelse och bojkotter mot svenska företag.
Må så vara. Vi måste fortsätta att hålla gränsen genom att värna vårt samhällssystem. Därför är det så olyckligt att Ulf Kristersson på det officiella Twitter-kontot för statsministern kraftfullt tog avstånd mot Rasmus Paludans koranbränning i lördags. Han har också uttryckt kritik mot att en Erdoğan-docka hängdes upp utanför Stockholms stadshus. På så vis gjorde han händelserna till en regeringsangelägenhet, som allehanda krafter som vill bromsa ett svenskt Nato-inträde har utnyttjat under de senaste dagarna.
”Regeringen måste stå över provokationerna.”
Turkiet beslutade på tisdagen att pausa alla framtida möten mellan Turkiet, Sverige och Finland på obestämd tid. Utanför svenska beskickningar i Pakistan, Afghanistan och Jordanien hörs protestrop.
Som ett svar radade de svenska stats-, försvars- och utrikesministrarna upp sig på en snabbt inkallad presskonferens på tisdagskvällen för att ”lugna ner” situationen för att få en ”fungerande dialog” med Turkiet. ”Det som är lagligt måste inte vara smart” kommenterade Ulf Kristersson med en direkt adress till Rojavakommittéerna, som hängde upp Erdoğan-dockan, och Paludan. Och indirekt till alla medborgare: tänk på konsekvenserna av ert handlande.
Agerandet kan synas ansvarstagande. Ändå är det vanskligt.
Regeringen måste stå över provokationerna. Dels för att det är olämpligt att kommentera dem – statsråd ska inte recensera eller ta ansvar för lagliga åsiktsyttringar, även om de är kränkande, upprörande eller smaklösa. Dels för att det är opedagogiskt – Kristersson, Jonson och Billström skulle istället ha förklarat hur de grundlagsskyddade rättigheterna tillämpas i Sverige. Dels för att det är ostrategiskt – despoten Erdoğan fick en krok att hänga upp sin valkampanj på. Och nu äventyras hela Nato-processen.
På kort sikt är det olyckligt och nervöst. Både Sverige och Finland behöver, och behövs i, försvarsalliansen så fort som möjligt när kriget rasar runt hörnet.
Men på lång sikt är det viktigaste att vi värnar vårt fria och öppna samhälle. Vi får inte tappa bort vår själ när autokratierna försöker överträda våra gränser.
