Emma Jaenson: Inte sociala mediers fel att så få barn föds
Barnafödandet inte har varit så här lågt på två decennier i Sverige. Första halvåret 2024 föddes 50 500 barn, vilket är den lägsta siffran på 21 år. 2010 födde varje svensk kvinna i genomsnitt 1,98 barn. I dag ligger siffran på 1,45.
Gunnar Andersson, professor i demografi vid Stockholms universitet, förklarar att “ samtidigt som Iphone kommer eskalerar populismen i omvärlden och missnöjesyttringar börjar bubbla, vilket gör att man får en mörk bild av omvärlden [...] jag tror att det har bidragit till det minskade barnafödandet”. Men, konstaterar han, “det går inte att bevisa”.
Men vore en mörk framtidsbild förklaringen, varför toppar då länder som Kongo, Angola, Somalia och Nigeria listan för höga födelsetal? I Nigeria föder i genomsnitt varje kvinna fem barn, samtidigt som man kan läsa att UNICEF under 2023 varnade för att 25 miljoner människor riskerar svält, varav var tredje är ett barn. Landet präglas av korruption, hbt-personer förföljs, journalister trakasseras och islamistgruppen Boko Haram härjar.
Sociala medier, och de värderingar som uttrycks där, påverkar sannolikt ungas inställning negativt när det kommer till barnafödande. Det råder ett extremt fokus på den egna personen, utseendet, att tjäna pengar och konsumera. Ekonomiska och medicinska faktorer, plaster i naturen, stress, psykisk ohälsa och så vidare påverkar också viljan att bli förälder .
Men framför allt bottnar den i hur samhället och kulturen ser ut. Unga människor skaffar barn om andra unga skaffar barn. En inställning bland många tycks dessutom vara att barn är något av det sista man skaffar efter att man har rest jorden runt, festat, gjort karriär och köpt en bostad. Livet är det som händer innan man skaffar barn och möjligtvis efter att de har blivit stora nog att klara sig själva.
”Unga människor skaffar barn om andra unga skaffar barn.”
Den negativa befolkningsutvecklingen sker dessutom över hela världen; i samtliga västländer liksom i Sydkorea, Iran, Kina och Indien. I dag är Kinas befolkning drygt 1,4 miljarder, men den beräknas fram till år 2100 ha minskat till under 800 miljoner människor (!).
För många inom klimatrörelsen är detta sannolikt positiva nyheter: färre människor, mindre utsläpp. En omvänd befolkningspyramid, där majoriteten av befolkningen är äldre, är dock inte positiv. Japan är ett exempel på ett land som i princip har stått stilla ekonomiskt sedan slutet av 90-talet, till stor del på grund av att de har haft en negativ befolkningstillväxt med färre människor i arbetsför ålder och en allt större andel äldre.
Det är viktigt med en kontinuerlig välståndsökning. Har vi inte det, finns det enbart en begränsad mängd resurser – eller kanske till och med en minskad mängd resurser – som alla slåss om. Ett nollsummespel.
Samtidigt är det märkligt tyst om detta i Sverige, trots att det är en viktig fråga vi borde tala mer om. Unga skaffar inte färre barn på grund av oro eller rädsla för klimatförändringar eller brottsutveckling, annat än på marginalen. Vill man tala om problemen med färre barn och färre invånare bör fokus snarare ligga på de samhällsnormer som påverkar kvinnors och mäns livsval.
