Sofia Nerbrand: Klimataktivister är marodörer – inte förebilder

Bergendahl är trebarnspappan som begår brott för att protestera mot att inte mer görs för att lösa klimatkrisen. Han blir den första klimataktivisten som avtjänar straff i svenskt fängelse.

Civil olydnad för ett gott syfte kan tyckas lovvärt. Men är det sällan. Av minst två skäl.

För det första förstör man andras egendom, verksamhet och rent av liv. I Stockholm sinkades en svårt sjuk person i augusti för att ambulansen inte kunde komma fram till sjukhuset då ”Återställ våtmarker” limmat fast sig på E4:an. Enligt åklagaren – sabotörerna ska ställas inför rätta – kostade aktionen 2,5 miljoner kronor.

För det andra respekterar man inte demokratiskt beslutsfattande. Vi har alla synpunkter på hur skattepengar används och hur lagar är utformade. Men hur skulle det se ut om ingen brydde sig om regelverket, eller rent av protesterade eller obstruerade mot det. Ren anarki skulle råda. I en representativ demokrati som den svenska har alla rätten och möjligheten att försöka påverka beslut genom konst, insändare, lobbying, demonstrationer – eller genom att söka väljarnas mandat och bli politiker.

Att Pontus Bergendahl också ställde upp som riksdagskandidat för Klimatalliansen hedrar honom. Det är en aktningsvärd metod för att uppnå inflytande.

Men som företrädare för Klimatalliansen förespråkar han snarare olydnad än lagstiftande. Tillsammans med en annan talesperson för organisationen, Gudrun Schyman, skriver han i Göteborgs-Posten att ”Olydnad fungerar som en katalysator i det demokratiska samhället för att få till en förändring.” (21/12 2022).

Målet är civil olydnad på största möjliga skala. ”Civil olydnad är det enda hoppet jag ser, faktiskt”, förklarar Pontus Bergendahl i Sydsvenskan (16/4 2021).

De borde istället ta efter Extinction Rebellion i Storbritannien som nyligen bestämt att de kommer att upphöra med aktioner där de blockerar infrastruktur. I stället ska de rikta in sig på demonstrationer.

Klokt. Vägblockader, att sinka flygtrafik eller hälla färg på ovärderliga konstverk påverkar snarare den allmänna opinionen i negativ riktning.

Men Gudrun Schyman kommenterar – omdömeslöst som vanligt – fängelsedomen mot Pontus Bergendahl med att ”Det politiska ledarskapet i Sverige blundar och nu fängslas dessutom budbärarna. Det är chockerande och beklämmande!”.

Och tillägger att ”när de etablerade politikerna står handfallna måste vi medborgare agera. Det är vad Pontus gjort. Det är hedervärt.”

Klimataktivister som ägnar sig åt civil olydnad är inga förebilder. Tvärtom. De tar sig ovälkomna friheter som skadar andra och är därmed att betrakta som marodörer. Vandaler. Eller som Pontus Bergendahl, brottslingar.