Petter Birgersson: Kristersson liknar Andersson
Riksdagen har ringt in ett nytt år. Statsminister Ulf Kristersson har avgett sin andra regeringsförklaring. Kristerssons regering är en hårt kritiserad koalition. Oklart är dock på vilken punkt Socialdemokraternas politik avviker väsentligt från Kristerssons – och åt vilket håll den gör det. Vilket förstås kan vara besvärande både för Kristerssons anhängare och hans hårdaste motståndare.
Ulf Kristerssons regeringsförklaring kom inte med något oväntat. Den koncentrerade sig på de interna och externa kriser Sverige befinner sig i. Förutom det som brukar betecknas som hårdare tag talade också Ulf Kristersson om barns rättigheter, stöd till kvinnojourer och sociala frågor. Manuset hade till stora delar kunnat vara Magdalena Anderssons.
Intensifierad brottsbekämpning var ett av Ulf Kristerssons och Tidö-partiernas främsta löften. Magdalena Andersson hade samtidigt utlovat intensiv stenvändning, och någon kritik mot huvudspåren i den nya regeringens förslag har inte förekommit från S-håll. Allt medan morden fortsätter – i måndags hittades en trettonåring mördad i Haninge, i vad som tros vara ännu ett tonårsmord i kriminella gängkretsar.
Likadant är det med migrationspolitiken, där det från den tidigare regeringen mer handlar om att framföra att Alliansen stod för en alltför generös invandringspolitik. Magdalena Andersson har förklarat att det var S-regeringen som genomförde ”paradigmskiftet” på det området.
”Politiskt ligger de närmre varandra än någon av dem skulle våga erkänna.”
Den omdebatterade informationsplikten kan jämföras med vad Morgan Johansson och S-regeringen ville kräva av fackförbund 2016. Då fick Morgan Johansson kritik från de egna leden för att vilja genomföra just en angiverilag.
När det gäller koranbränningar och yttrandefrihetsfrågan har det uttryckts från S och Magdalena Andersson att den danska regeringen är en förebild som har gått hårdare fram med lagförslag riktade mot vad som anses vara hädelser av religiösa symboler. Här förefaller alltså S ha intagit en hårdare linje än regeringen när det kommer till inskränkning av yttrandefriheten.
I den klassiska skiljande linjen i ekonomisk politik har samtidigt Ulf Kristerssons regering mött Socialdemokraterna genom att inte lyfta gränsen för statlig skatt 2024. Skattesänkning riktad mot låg- och medelinkomsttagare, likt regeringens utökade jobbskatteavdrag, har också S föreslagit. Ett närmande från två håll.
I Nato-frågan är majoriteten i riksdagen överens – här har dock S inte Miljöpartiet och Vänsterpartiet med sig, medan SD har ändrat sig och står bakom regeringen i frågan. Det är avgörande för Kristersson att regeringen verkligen tar Sverige in i Nato, men det ser åter mörkare ut med spelet i Ankara och Budapest. Det förhållandet hade knappast varit annorlunda med en S-regering.
Energifrågan är möjligen den knäckfråga där det skiljer sig mest, S är fortsatt ambivalenta i kärnkraftsfrågan och deras förväntade samarbetspartier är inbitna motståndare.
Kristerssons borgerliga regering med SD-stöd har ingen radikalt annorlunda agenda än den Magdalena Anderssons version av Socialdemokraterna har. Däremot hade Andersson haft det svårare att genomföra den om hon valt att samarbeta vänsterut. Ska Andersson få genom sin politik måste hon – likt Kristersson har gjort – finna nya kompisar. Det kan vara där den absolut största skillnaden ligger mellan statsministern och oppositionsledaren. Politiskt ligger de närmre varandra än någon av dem skulle våga erkänna.
