Anders Gustafsson: När får vi en feministisk utvisningspolitik?
En augustinatt 2022 kallades polisen till en lägenhet i Härnösand. En tjugotvåårig man hade då misshandlat sin gravida sambo genom att slå henne flera gånger i huvudet, hällt olja över henne samt hällt eller tryckt in starka kryddor i ögonen på henne.
I oktober kom nästa larm. Då hade samma man slagit kvinnan med knuten näve, piskat henne med en laddsladd, bitit henne i näsan och tryckt in tummarna i halsen på henne.
I tingsrätten dömdes mannen för bland annat grov kvinnofridskränkning till nio månaders fängelse och dömdes även till fem års utvisning ur landet. Den åtalade 22-åringen var medborgare i Syrien.
Domen överklagades dock till hovrätten som nyligen förkunnade sin dom. Och trots att hovrätten skärpte straffet kom den fram till upphäva beslutet om utvisning.
”Sverige har inga skyldigheter att vara en fristad åt utländska medborgare som begår allvarliga brott i landet.”
En man som alltså hänsynslöst misshandlat den kvinna som väntar hans barn ska alltså kunna stanna i Sverige efter avtjänat straff trots att han saknar svenskt medborgarskap.
Hovrätten skriver att ”Sett till den tid som [22-åringen] varit bosatt i Sverige, vilket han varit sedan 17 års ålder, följderna av en utvisning, att han snart kan komma att bli förälder till ett barn i Sverige och avsaknaden av band till ursprungslandet anser hovrätten, vid en samlad bedömning, innebär att det saknas förutsättningar för att utvisa [22-åringen]. Beslutet om utvisning ska därför upphävas.”
Situationen i den region i Syrien som 22-åringen kommer ifrån, Aleppo, är så orolig att det löper en verklig risk att utsättas för skada. Personen i fråga kan också komma tvingas att genomföra obligatorisk militärtjänstgöring i Syrien och att han kan komma att bli inkallad i krig om han utvisas dit.
En utlänning som på alla sätt och vis förbrukat sin rätt att få stanna i Sverige blir alltså inte dömd till utvisning på grund säkerhetsriskerna han kan utsättas för i hemlandet.
Utgången i det aktuella fallet är dessvärre inte unikt.
Expressen rapporterade i slutet av förra året om ett fall där fyra män som våldtagit en kvinna utomhus i Huddinge i somras dömdes till fängelse men där Södertörns tingsrätt avslog kravet om utvisning. Orsaken är att de riskerar förföljelse i hemlandet Eritrea.
Dessa rättsliga utfall torde ha noll stöd hos den svenska befolkningen.
Enligt Tidöavtalet ska en ny utredning tillsättas med uppdrag att ytterligare skärpa regelverket kring utvisning på grund av brott. Det är, uppenbarligen, välbehövligt.
Och om det strider mot Sveriges internationella åtaganden att utvisa utlänningar som begår allvarliga brott på grund av situationen i hemlandet borde man se över möjligheterna att utvisa dessa brottslingar till något tredje land, efter avtjänat fängelsestraff.
Sverige har inga skyldigheter att vara en fristad åt utländska medborgare som begår allvarliga brott i landet.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.