Ökat stöd för EU men inte för EU-valet

EU-med­bor­ga­re känner mer för­tro­en­de för uni­onen nu än på flera de­cen­ni­er. Inte se­dan 1983 har stödet varit så här högt, en­ligt en un­der­sök­ning av Ipsos-Kantar. Det finns dock en pa­ral­lell trend som inte borde gå ihop med EU-en­tu­si­asmen: ett ökat för­tro­en­de för po­pu­list och anti-etablissemangspartier.

I snitt 67 pro­cent av de 27 000 till­frågade EU-med­bor­ga­rna tyckte att de­ras land fick för­delar av med­lem­skapet. Det är en mar­kant ök­ning se­dan 2011, då bot­ten­no­ter­ingen låg på 47 pro­cent.

Italienare är mest skep­tiska: bara 30 pro­cent tycker att de­ras röst bli hörd i EU. Det lär vara en av del­för­klar­ingarna till att de röstat fram en eu­ro­skep­tisk, po­pu­lis­tisk par­la­ments­ma­jo­ri­tet.

Stödet för par­tier utan­för eta­blis­se­manget var störst bland unga, där 63 pro­cent svarade att de trodde att icke-tra­di­tio­nella po­li­tiska par­tier kun­de ha bättre lös­ningar för fram­tiden.

Det är be­kym­mer­samt att in­tres­set för att gå och rösta är lågt: bara hälften säger att de in­tres­serar sig för Eu­ro­pa­va­let och val­rö­rel­sen om ex­akt ett år. Det är en svår nöt att knäcka: hur får man väl­ja­rna att inse att för­tro­en­de för in­sti­tu­tionen hänger på att lämp­liga män­ni­skor väljs in i par­la­mentet, så EU kan fort­sätta be­driva verk­sam­het på ett se­riöst sätt.

Lös­ningen på det är fak­tiskt att rösta fram kan­di­dater som baxar EU åt rätt håll.