Annons

Sofia Nerbrand: Palestinaaktivisterna underminerar svensk politik

Det är inte bra när identitet trumfar ideologi.
Eller när politiska vildar ställer till oreda.
Mustafa Sharif måste lämna sin plats i kommunfullmäktige.
Sofia NerbrandSkicka e-post
Ledare • Publicerad 12 juni 2024
Sofia Nerbrand
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Norra Skånes politiska hållning är grön och liberal.
Politisk vilde. Kommunfullmäktigeledamoten Mustafa Sharif måste lämna sitt uppdrag när han nu har vänt sitt parti Moderaterna ryggen.
Politisk vilde. Kommunfullmäktigeledamoten Mustafa Sharif måste lämna sitt uppdrag när han nu har vänt sitt parti Moderaterna ryggen.Foto: Privat

Svensk politik håller oroväckande nog på att bli mer nationalistisk och identitetspolitisk. Det senaste exemplet är Mustafa Sharif, som lämnar Moderaterna och blir politisk vilde i Kristianstads kommunfullmäktige. Han är nämligen kritisk till att M inte är mer propalestinskt.

Mustafa Sharifs identitet går alltså före ideologi – han sympatiserar enligt egen utsago fortfarande med Moderaternas politik, men han känner sig inte bekväm med partiets hållning till Gazakriget. Sharifs lojalitet till Palestina trumfar pikant nog all annan politik i Kristianstad.

”Mustafa Sharifs lojalitet till Palestina trumfar pikant nog all annan politik i Kristianstad.”
Annons

M, SD och KD kunde efter valet 2022 bilda en egen majoritet i fullmäktige – med blott ett mandat. Därmed kan styret förlora sin majoritet om Mustafa Sharif börjar rösta mot sina forna lagkamraters förslag.

Vi har partival i Sverige och därför borde Mustafa Sharif naturligtvis lämna sin plats i fullmäktige när han inte längre vill representera Moderaterna. Att stanna vore att visa noll respekt för de Kristianstadsbor som lagt sin röst på M. Plus att det leder till oreda i hur kommunen ska styras.

Fenomenet att ens nationella tillhörighet avgör ens partival är relativt nytt i Sverige. Sverigedemokraterna började såklart, men nu exploderar det även på vänsterkanten av svensk politik. Vi ser det i Partiet Nyans och i Visionpartiet, som lockar med propalestinska utspel och krav på positiv särbehandling för minoriteter.

Vi såg det också i EU-valet: Vänsterpartiets stora framryckning kan förklaras av att ledande personer inom Palestinarörelsen uppmanade sina anhängare att rösta på V – och varnade för andra partier just på grund av Palestinafrågan (Sydsvenskan 11/6). Det fungerade väl i Gamlegården i Kristianstad där V rusade uppåt 30 procent av rösterna i söndags.

Samma mönster ser vi i alla Malmös invandrartäta områden. I Rosengård fick V hela 50 procent – en kraftig ökning sedan förra EU-valet.

Men att V har fått en massa nationalister vid sin barm sker inte utan ett pris.

”Palestinarörelsens stöd är inte ovillkorligt”, skriver representanter för Palestinarörelsen. Malmövänstern driver också på för att partiet ska öppna för ett ställningstagande om enbart en palestinsk stat. Israel ska alltså inte få finnas kvar.

Man får förstås rösta på vad man vill, baserat på vilka grunder man vill. Men det blir betydligt svårare att föra en sakinriktad eller en principiell diskussion om grundpremissen är vilken grupp man tillhör – eller hejar på. För då spelar det liksom ingen roll med argument och avvägningar. Risken ökar istället för konfrontation, så som vi sett i ökad grad efter Hamas terrorattack den 7 oktober på gator, universitet och i sociala medier.

Det har gått så långt att Palestinaaktivisterna förstör politiska möten, stör doktorspromoveringar och hotar säkerheten vid disputationer. Mellanösternexperten Anders Persson, som fick sitt arbetsrum vandaliserat på Linnéuniversitetet i Växjö för tre veckor sedan, vittnar i Dagens Nyheter (11/6) om hur de var tvungna att ha omfattande polisskydd när hans doktorand lade fram sin avhandling om svenska partiers syn på Israel–Palestina-frågan häromdagen.

Någon som tror att våldshotet kommer från svenska judar eller israeler? Låt oss tala klartext: De propalestinska aktivisterna hotar den fria akademin i Sverige. Och det är helt oacceptabelt.

Annons

Svensk demokrati mår inte heller bra av att Mellanösternkonflikten äter sig in i partipolitiken.

Annons
Annons
Annons
Annons