Annons

Patrik Oksanen: Patrik Oksanen: Ryssland har lagt en pistol på bordet

Vi kan förvänta oss att Ryssland kommer att agera, men vi vet inte var, hur, när eller mot vem. Däremot vet vi vad syftet är: återställande av det ryska imperiet och säkra Putins maktställning i Ryssland.
Patrik OksanenSkicka e-post
Ledare • Publicerad 16 januari 2022 • Uppdaterad 17 januari 2022
Patrik Oksanen
Detta är en opinionstext i Norra Skåne. Åsikter som uttrycks i texten är skribentens egna.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) menade i Ekots lördagsintervju att ”Ett angrepp mot Sverige kan inte uteslutas.”
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) menade i Ekots lördagsintervju att ”Ett angrepp mot Sverige kan inte uteslutas.”Foto: Jessica Gow/TT

”Ett angrepp mot Sverige kan inte uteslutas.” Orden från försvarsminister Peter Hultqvist (S) i Ekots lördagsintervju kan ha skakat om en och annan lyssnare. Samtidigt är orden inte nya. Det nya är att för första gången finns den känslomässiga upplevelsen hos många att det faktiskt inte bara är en hypotetisk möjlighet att vi kan anfallas.

Formuleringen gjorde sin entré i Försvarsberedningens rapport Motståndskraft 2017. I Försvarsberedningen sitter samtliga partier och konstaterandet väckte då stor uppmärksamhet och motstånd. En formulering om att Sverige inte kan utesluta angrepp blir ju per definition dyr när totalförsvaret måste återuppbyggas. Försvarsberedningen konstaterade vidare att ”en större konflikt kan också inledas med ett angrepp mot Sverige”. Syftet är då att förhindra att Sverige hjälper andra länder, som de baltiska.

Annons

Kremls ambition med en ny säkerhetsordning för Europa var då sedan länge välkänd, liksom användandet av militära medel för att uppnå säkerhetspolitiska mål. Det Kreml vill ha är att ta ifrån grannländerna suveränitet och upprätta en intressesfär där Ryssland får sin vilja igenom.

Det här omfattar även Sverige. Som det formulerades i de ryska kraven den 17 december ska inte Nato få utvidgas. Det betyder att Sverige och Finland inte själva ska få fatta beslut om vår säkerhet. Den avtalsbundna europeiska säkerhetsordningen skrotas. Framstegen från Helsingfors 1975 och framåt blir ett minne blott.

”Ansvaret vilar nu tungt på statsminister Magdalena Andersson (S) och regeringen. Hittills har agerandet kännetecknats av en alltför långsam start i att samla riksdagens partier bakom en gemensam och handlingskraftigt linje.”

Ryssland har i förhandlingarna lagt en pistol på bordet. Väst har sagt nej till kraven. Nu återstår att se hur pistolen ska användas. Enligt den ryske dramatikern Anton Tjechovs princip innebär ett gevär på väggen att den måste avfyras i berättelsen. På samma sätt kan vi förvänta oss att Ryssland kommer att agera, men vi vet inte var, hur, när eller mot vem. Däremot vet vi vad syftet är: återställande av det ryska imperiet och säkra Putins maktställning i Ryssland.

Det är därför som Försvarsmakten har flyttat trupp till Gotland och Oskarshamn. Det som direkt har utlöst förflyttningen är en rysk koncentration av landstigningsfartyg i Östersjön som tillsammans med upptrappningen mot Ukraina skapar en aktuell hotbild.

Försvarsmakten har gjort omdisponeringar av sina resurser. Det är säkerhetspolitiskt signalspråk om handlingskraft och beredskap, som många i Sverige har hunnit glömma bort under 30 år av lugn. Men det var inte ovanligt förr, det mest kända exemplet är U137 i Gåsefjärden 1981.

Det som nu sker är inte samma sak som höjd beredskap. Den beslutas av regeringen då delar eller hela totalförsvaret mobiliseras. Där är vi på inget sätt i dag, även om du kan komma att tro på en annan bild av omedelbar krigsfara genom att följa sociala medier som Tiktok (vars innehåll ytterst styrs av den kinesiska kommunistdiktaturen), Twitter och Facebook.

Det som däremot är överhängande är en rad aktiviteter som brukar kallas för hybridpåverkan. Utan att närmare spekulera om ursprunget eller syftet kring drönaraktiviteter över kärnkraftverken, cyberangreppet i Ukraina eller varför ryska fartyg som byggt Nordstreams ledning i Östersjön ligger och kryssar mellan Öland och Gotland, så kan man konstatera att det är just sådana aktiviteter i gråzonen som vi kan räkna med dyker upp framöver.

Ryssland har också byggt ett globalt ekosystem för informationspåverkan och den ryska statsledningen är skicklig på att skicka motsägelsefulla budskap som stödjer dess strategiska riktning. Motståndaren ska fatta beslut som är skadliga för den egna sidan, något som då gynnar Kreml.

Vi behöver lära oss att vi lever i en spänd orostid och vi behöver förstå att den här osäkra situationen kan komma att bestå i många år. Hanna Smith, Rysslandsexpert på Hybridcentret i Helsingfors, konstaterade nyligen på en svensk-finländsk försvarskonferens på Hanaholmen, att hennes bild är att Ryssland räknar med att de ska få som de vill framåt 2025. Då ska vår motståndskraft vara urlakad och USA har valt Trump som president.

Så där är vi nu, men vad bör göras?

Annons

Ansvaret vilar nu tungt på statsminister Magdalena Andersson (S) och regeringen. Hittills har agerandet kännetecknats av en alltför långsam start i att samla riksdagens partier bakom en gemensam och handlingskraftigt linje. Regeringen behöver snabbt hitta ett bättre format än en kvarts allmän information för överläggningar med partiledarna.

Inom säkerhetspolitiken bör borgfred gälla i orostid, men det ställer krav på att regeringen verkligen leder. Några råd kring att leda i den här situationen handlar om att ge Försvarsmakten uppdrag och medel att öka uthålligheten här och nu. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap behöver få uppdraget att börja lagerhålla strategisk materiel. Det är två beslut som kan fattas direkt.

En inkallad försvarsberedning med tilläggsuppdrag till vårbudgeten vore att visa samlad handlingskraft över partigränserna. Sammanhållningen med Finland behöver också politiskt manifesteras, lämpligen genom att Sverige och Finland kommunicerar säkerhetspolitiken på samma sätt: Det är upp till Sverige och Finland att avgöra om vi beslutar att gå med i Nato, det bestäms inte i Kreml. På så sätt löses låsningen i den svenska debatten kring ”Natooptionen”. Optionen är egentligen ett finländsk signalspråk till Moskva om att håll er på er kant och ingenting annan.

Det är alltså både handling och ord som behöver samspela i budskapet att vi aldrig kommer att böja oss för hot och aggressioner: ”Alla besked om att motståndet har upphört är falska. Vi ger oss aldrig."

Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Annons
Annons
Annons
Annons