Politikens tillkortakommanden
Det finns olika sorters politiker, trots att många mindre insatta verkar tro att de är stöpta i samma form. En del engagerar sig politiskt för att köra sitt eget race i någon sakfråga. Det blir sällan särskilt långvarigt. Antingen tröttnar enfrågepolitikern och går vidare till något annat projekt eller så tröttnar partiet på vederbörande. Då kan denne sluta med buller och bång och snyfta ut i pressen, eller sitta kvar som politisk vilde under lika mycket oväsen. Den motsatta sortens politiker gör inget väsen av sig alls. Det vill säga den gör i princip ingenting, knappt ens öppnar kuvertet eller filerna med beslutsunderlagen, men är mycket noga med att rätt arvode betalas ut.
Inom partierna finns förstås alla sorter, förutom ytterligheterna ovan. Det som kan skilja är hur man ser på sitt parti. Är partiet till för sin egen skull och för att man ska lyda majoriteten till varje pris? Eller är partiet ett redskap för att uppnå ett politiskt mål? Om man misslyckas med att uppnå ett mål får man söka efter ett annat redskap, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att byta parti. I vilket fall kan det bli konflikter inom partiet när man har olika syn på vad man ska ha partiet till. Det finns de som luttrat säger att ”man KAN ha vänner inom sitt eget parti”.
Det finns också stora skillnader hur politiker ser på sin roll gentemot medborgarna. För vissa är två samtal eller mejl en folkstorm som måste lydas. För andra är det viktigt att också lyssna på dem som inget säger. Det är förstås lättare sagt än gjort, särskilt om man ska försöka lyssna genom en högljudd kör av protester från starka grupper, också inom ett parti.
Vissa tar ställning och sätter ner foten så snabbt och hårt att det sen inte går att backa. I alla fall inte utan att tappa ansiktet och det vill den här kategorin inte göra. Då fortsätter man att ihärdigt framhärda sin ståndpunkt och kanske till och med vägrar prata med dem som har en annan uppfattning. Det får ju inte finnas någon risk att någon kan få en att byta ståndpunkt, hur skulle det se ut?! Andra politiker sätter sig in i nya frågor mer noggrant och lyssnar in olika argument noga. Världen är ju så beskaffad att det inte alltid fungerar att vara helt kategorisk, men det verkar tyvärr ganska många politiker nuförtiden missa i sin tvärsäkerhet. Vissa frågor är så komplexa att det ur det ena perspektivet kan vara enkelt att ta ställning, men när man lägger till ett annat perspektiv blir det genast svårare. Särskilt när de olika perspektiven är lika viktiga.
Politiker och tjänstemän har olika roller, men måste samarbeta för samhällets bästa. Tyvärr finns det ibland en misstänksamhet och kanske en okunnighet om den andres roll. Ibland finns till och med förakt. Vissa kan irriterat påstå att det är tjänstemännen som styr en kommunal organisation, men då kan jag säga att det inte är tjänstemännen det är fel på. Kommunerna skulle tjäna på att politiker och tjänstemän fick en utbildning om både sitt eget och den andres arbete.
Jag kan räkna upp exempel från de skånska kommunerna inom alla de uppräknade varianterna, men det är knappast klokt att sprida dålig stämning i vårt vackra län. Tyvärr är det nog så att de flesta saknar självinsikt om vilken grupp de tillhör. Hade de sett sig själva i spegeln hade de ju kunnat göra något åt sina tillkortakommanden, i alla fall i den bästa av världar.
