Sätt stopp för omvändelseterapin
Omvändelseterapi är förbjudet i flera länder runt om i världen. Det betyder att terapi med syfte att förändra eller undertrycka en persons sexuella läggning eller könsidentitet för att denne ska passa in i en religiös kontext inte får utövas mot en enskild person.
I USA är sådan terapi olagligt i 20 delstater. Nya Zeeland förbjöd det helt och hållet förra året, precis som Kanada. I Spanien har flera regioner infört lagar mot terapin, och i Tyskland är det straffbart att utsätta personer under 20 för någon form av påtryckningar av det här slaget. Dessutom har FN likställt det med tortyr.
I början av januari gick Socialdemokraterna ut och krävde att även Sverige kriminaliserar omvändelseterapi. Fredrik Lundh Sammeli (S), ordförande i riksdagens justitieutskott, menade att det är ”galenskap, och en företeelse som också fördöms runt om i världen” (SR 3/1).
Det är utmärkt att regeringspartiet nu sällar sig till Liberalerna, som drivit frågan under lång tid. Så sent som i december ställde riksdagsledamoten Arman Teimouri (L) en skriftlig fråga till justitieminister Morgan Johansson (S) om Socialdemokraternas senfärdighet kring ett förbud.
Arman Teimouri framförde att omvändelseterapi ofta innebär stort psykiskt lidande för den som utsätts, varför det fördöms av Världshälsoorganisationen och flera andra erkända medicinska och psykologiska institutioner. Ändå, skrev Teimouri, ”har regeringen fortfarande inte tagit ställning, och svenska HBTQ-ungdomar hotas att utsättas för den”.
”Det bör vara förbjudet att försöka tvinga individer att undertrycka sin identitet och frånta dem rätten att öppet älska vem de vill.”
Trots att Sverige är ett huvudsakligen sekulariserat land förekommer det att människor utsätts för påtryckningar att förändra sin sexuella läggning, till exempel inom frikyrkan. Där ses inte sällan homosexualitet som syndigt. Det enda sättet att frigöra sig från djävulens makt och komma till himlen är att omvändas och bli heterosexuell.
En ledare i den kristna tidningen Världen idag (5/1) kritiserar inte särskilt förvånande förslaget om förbud. Man menar att ”kriminalisering av omvändelseterapi skapar en gråzon runt religionsfriheten” och frågar sig om ”det plötsligt blir kriminellt att i samtal och bön stödja en persons eget val att bryta med en viss livsstil och börja följa en ny väg?”
Texten ringar in själva grundproblemet: Synen på homosexualitet som en ”livsstil” och något människor medvetet väljer. Så är det inte. Därför bör det också vara förbjudet att försöka tvinga individer att undertrycka sin identitet och frånta dem rätten att öppet älska vem de vill.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor kartlägger för närvarande på uppdrag av regeringen hur vanligt det är att unga HBTQ-personer utsätts för olika slags påtryckningar eller tvång för att dölja sin sexualitet eller könsidentitet. Uppdraget ska redovisas senast 1 mars.
Det finns dock inget skäl att vänta till dess med att presentera ett lagförslag som förbjuder omvändelseterapi. Skyddet för individer vars sexuella läggning eller könsidentitet inte accepteras i de religiöst präglade miljöer de växt upp i eller tillhör måste stärkas. Sverige kan bättre än hur det är i dag.
