Kornelius Persson: Slappt föräldraskap skapar gränslösa ungdomsgäng

“Nej, mitt barn skulle aldrig göra något sådant. Era ordningsregler behöver vara tydligare! Hur ska vår 13-åring kunna följa regler som han inte fått ta del av?” Så kan det låta från föräldrar till de barn jag och mina kollegor behövt avlägsna från vårt utomhusbad. Att vilja tro det bästa om sina barn är en sak, men att legitimera eller förneka barnets dåliga beteende visar på svagt föräldraskap.

Första gången jag pratade med en förälder till ett barn jag behövt avlägsna från utebadet jag jobbade på blev jag förvånad. Jag hade tänkt att den berörda föräldern skulle reagera som mina föräldrar skulle ha gjort; alltså bett om ursäkt för sin tonåring, och gett garantier om att barnet aldrig skulle missköta sig igen. Så blev det inte. I stället reagerade föräldern med ilska, och ifrågasatte min och mina kollegors yrkeskompetenser.

Det jag har lärt mig av två somrar som badvakt på kommunala utomhusbad är att många föräldrar är riktigt dåliga på att ta ansvar för sina barn. Det leder till att mycket av den tid som egentligen ska ägnas åt badbevakning i stället går till att tillrättavisa ungdomsgäng och barnens föräldrar. Det är alltså inte bara en påfrestning för personalen, utan också en fråga om säkerhet för alla på badet.

Det är inte heller bara tryggheten på badhusen som äventyras av ouppfostrade ungdomsgäng, utan hela samhället påverkas av slappt föräldraskap. För ungdomsgängen beter sig förstås inte bara illa när de besöker utebad. De flesta har mött hormonstinna ungdomar som alltför ofta saknar respekt för sin omgivning i många offentliga utrymmen. Beteendet skapar otrygghet överallt.

Tonåringar måste såklart få utrymme att vara lite trotsiga mot sina föräldrar och samhället. Problemet är dock att många föräldrar inte sätter upp tillräckliga regler för sina barn. Det leder till att tonårstrotset blir oproportionerligt stort. Att trakassera flickor som simtränar eller att spotta på personal är exempel från min arbetsplats där ungdomar har saknat gränser. Det beteendet har inte bara sin grund i kritik mot auktoriteter, utan är också ett resultat av att ungdomarna inte har lärt sig att respektera sina medmänniskor. Avsaknaden av empati kommer hemifrån.

De som förlorar mest på slappt föräldraskap är barnen. För grundproblemet är inte att barn missköter sig i offentliga utrymmen, utan att de tillåts missköta sig av sina föräldrar. Det ger barnen en skev syn på livet, och gör det svårare för dem att passa in i det svenska samhället. Föräldrar som försvarar sina barn in absurdum gör det av kärlek. Men att försvara olämpligt beteende är att göra dem en riktig björntjänst.

Som badvakt bråkar man nästan mer med föräldrarna än med barnen som misskött sig. Sveriges föräldrar måste ta mer ansvar för sina barn, och våga markera vid dåligt uppförande. Det är kärlek, på riktigt.

Kornelius Persson är student i Lund.

Detta är en gästkrönika på ledarsidan.