Stå för uppgörelsen
Ulf Kristersson har öppnat för att hoppa av den breda energiuppgörelsen från 2016 mellan fem av riksdagens partier – S, M, C, KD och MP. Den blocköverskridande uppgörelsen garanterade att näringslivet skulle få stabila spelregler över lång tid, vilket är särskilt viktigt i en bransch där investeringarna är mycket långsiktiga.
Att efter bara tre år hota med att lämna överenskommelsen, trots att inget särskilt hänt, är uppseendeväckande. Är Ulf Kristersson så pressad av dåliga opinionssiffror att han ser sig tvungen att blidka en intern kärnkraftsvurmande opinion? Hur ska han i fortsättningen kunna inbilla någon att Moderaterna kan göra långsiktiga uppgörelser, om denna inte håller ens tre år?
I sak finns det ingenting i uppgörelsen som begränsar kärnkraften. Det är tillåtet att driva kärnkraftverken så länge ägarbolagen anser det är ekonomiskt rimligt och så länge kontrollmyndigheterna ger klartecken.
Det är också tillåtet att bygga nya kärnreaktorer på de platser där det i dag finns kärnkraftverk. Att det inte sker beror på att det är billigare att bygga vindkraftverk och satsa på solenergi än på kärnkraft – i hela världen
När moderater nu talar om ”förtida avveckling” är det obegripligt. Efter stängningen av Barsebäck har staten inte beslutat om stängning av någon reaktor. Beslut om att stänga två reaktorer i Oskarshamn och att snart stänga också två av reaktorerna i Ringhals har fattats av ägarna på rent ekonomiska grunder (och tekniska – en av reaktorerna i Oskarshamn har inte varit i drift på flera år). Stängningen av reaktorerna har beslutats, trots att en viktig del i uppgörelsen var att minska beskattningen av kärnkraftsel, för att underlätta för industrin att fortsätta driva kärnkraften.
I uppgörelsen ingår också ett mål att all elproduktion ska vara förnybar 2040. Men detta mål är inte kopplat till några restriktioner på att kärnkraften. Så Ulf Kristerssons krav är obegripliga. Tänk om, Ulf, och stå för Moderaternas ord i uppgörelsen!
