Stra­te­giska ­miss­tag bak­om kriser

Mittmedia, en av de största tid­nings­kon­cernerna i landet som bland an­nat ger ut 28 lo­kal­tid­ningar, var nära kon­kurs när lönerna i ja­nu­a­ri inte kun­de be­tala ut, en­ligt tro­vär­diga upp­gifter. Tid­ningarna räddas av att den all­ra största me­die­kon­cernen – Bonniers med Dagens Nyheter och Ex­pressen som flagg­skepp – köper Mittmedia.

För tre år se­dan var en an­nan av landets stora me­die­kon­cerner kon­kurs­ho­tad – Stampen med Gö­te­borgs-Posten och flera lo­kal­tid­ningar i Väst­sve­ri­ge. Stampen räddades från kon­kurs av att ford­rings­ä­ga­rna ac­cep­terade re­kon­struk­tion, där fick nöja sig med att få bara 25 pro­cent av sina ford­ringar be­talda.

Krisen för två stora me­die­bo­lag visar på svå­rig­heterna för tid­nings­branschen. De senaste tio åren har an­nons­in­täkterna rasat för dags­tid­ningarna i takt med att de stora glo­bala in­ter­net­bo­lagen, som Goo­gle och Face­book, tagit en allt större del av reklam­in­täkterna även i Sverige. För­ra året upp­skattas de ha fått mer än hälften, kan­ske två tred­je­delar, av den to­tala an­nons­ka­kan.

Ändå är Mittmedias kris, lik­som Stampens ti­digare, främst orsakad av ett an­tal stra­te­giska fel­be­slut.

Ett sådant be­slut, där så­väl Stampen som Mittmedia var in­blan­dade, var köpet av Cen­ter­tid­ning­ar för 1,8 mil­jarder 2005 – med lånade pengar. Det an­sågs re­dan då att bud­giv­ningen trissade upp priset allt­för högt, och när struk­tur­för­änd­ringarna blev up­pen­bara nå­got år senare blev lånen en allt­för stor be­last­ning.

Dess­utom har så­väl Stampen som Mittmedia drivit på di­gi­ta­li­se­ringen i en allt­för hård takt. I den pro­cessen har det som all­tid varit tid­ningarnas styrka, den lo­kala för­ank­ringen, ställts åt si­dan.

Stampen gjorde stora, kost­samma in­ves­te­ringar i ”fram­tids­fö­re­tag” som skulle ut­veckla det di­gi­tala, sam­ti­digt som hund­ra­tals an­ställda, där­ibland många jour­na­lister tvingades sluta. Det ur­holkade af­färs­i­dén för de lo­kal tid­ningarna.

Mittmedias stra­te­gi för de 28 lo­kal­tid­ningarna från Örn­skölds­vik och Östersund i norr till Örebro och Sö­der­täl­je i sö­der, driven av vd:n Thomas Petersohn och den re­dak­tio­nella chefen Anna Ka­rin Lith, var att av­veckla pap­pers­tid­ningarna och helt satsa på di­gi­tala pro­dukter. Med sprid­nings­om­rå­den där in­ter­net­upp­kopp­lingen fun­gerar då­ligt var det en van­sin­nig stra­te­gi, som ledde till att de båda tvingades sluta.

Att tid­ningarnas ekonomi fort­fa­ran­de bärs av pap­pers­tid­ningarna, trots minskande upp­la­gor och sviktande an­nons­mark­nad, gjorde att äga­rna ändrade kurs – men för sent. Kon­kursen var nära när Bonniers till­sam­mans med den norska lo­kal­tid­nings­kon­cernen Amedia tog över – i kon­kur­rens med Schibstedt i sam­ar­be­te med lön­samma lo­kal­tid­nings­kon­cerner som NWT och VK.

Risken att den nya kon­cernen blir för do­mi­ne­ran­de gör att Konkurrensverket måste pröva af­fären, men som lä­get är bör den gå ige­nom.

Det vik­tiga är att tid­ningarna kan räddas från ned­lägg­ning, vilket skulle vara en klar risk om inte en stark äga­re tar över. Det skulle få ka­ta­stro­fala kon­se­kvenser för ny­hets­för­med­lingen i hela mel­lers­ta Sverige och där­med hota den vik­tiga grund för de­mo­kra­tin som obe­ro­en­de, pro­fes­sio­nella lo­kala me­di­er är.