Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Svensk liberalism behöver en vitamininjektion
Jobba först och fira sedan var rådet från Expressens politiske kommentator Viktor Barth-Kron till de unga liberaler som ska ingå i de reformgrupper den gröna och liberala tankesmedjan Fores och tidskriften Liberal Debatt nyligen lanserade, och som ska arbeta fram förslag på konkreta reformer på fyra olika politikområden. Ett initiativ som möttes av lovord och hurrarop på den liberala delen av Twitter.
Välförtjänta lovord och hurrarop. Likväl var det ett gott råd från Viktor Barth-Kron, som påtalade att han sett många borgerliga arbetsgrupper ”ta fram framtidens reformer” – alla döda i dag. Var det nylanserade arbetsgrupperna landar vet ingen, men det blir spännande att följa.
Det liberala projektet i Sverige är i behov av en vitamininjektion. Valet var en ledsam historia alla i den liberala fåran, både Centerpartiet och Liberalerna backade. Nu sitter de två partierna dessutom fast i varsitt block utan att riktigt höra hemma. Även om det parlamentariska läget tycks stabiliserat, är läget fortsatt fullt av låsningar för just liberalt sinnade. Djupare samhörighet finns inte att finna åt något håll. För den bredare borgerligheten är det inte roligare, samtliga forna allianspartier backade och M förlorade positionen som Sveriges näst största parti.
”Liberalismen har förpassat sig själv till läktaren. Tanken är att grupper bestående av talanger från ungdoms- och studentförbund ska råda bot på det.”
I den debattartikel i DN (6/2) där Fores och Liberal Debatt lanserar initiativet är problembilden tydlig: liberalismen har förpassat sig själv till läktaren. Tanken är att grupper bestående av talanger från ungdoms- och studentförbund ska råda bot på det. Politikområdena som tacklas är utbildning, rättsstat, integration och miljö. Relevanta ämnen, vilka tillsammans med fokuset på konkreta reformer borde bädda för att projektet blir verklighetsnära istället för att riskera sväva ut i akademiska ideologiska resonemang.
Att initiativet samlar unga över partigränserna är både en styrka och en svaghet. En styrka, för att den typen av relationsbyggande på sikt kan ligga till grund för samarbeten och till och med regeringsbildningar. En svaghet, för att dagens unga borgerlighet i mycket bär arvet efter alliansen – många unga liberaler tycker väldigt lika, att de hamnat i olika partier har många gånger mer att göra med en slump än med meningsskiljaktigheter. När liberalismen blir bred kyrka kan det skapa utrymme för nya samarbeten, men för partierna är risken att deras unika särart suddas ut.
Ansatsen är välkommen, och att idéutvecklingen inom partierna går långsammare än i den här typen av partiöverskridande sammanhang kan varken Fores eller Liberal Debatt lastas för. Tvärtom borde initiativet bli en blåslampa på de liberala partier som i dag kämpar med att behålla sin relevans.
