Sverige får inte slå in på en farlig pensionsväg
Det fanns en gång en tanke om att pensionssystemet skulle förankras brett för att vara hållbart över tid. Det är numera passé, enligt den socialdemokratiska regeringen.
Det framhålls till och med som en slags merit att pensionsgruppen rundas när regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger fram ett nytt bidrag till de äldre med låga pensioner. Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) underströk på presskonferensen om förslaget att det handlar om en ny förmån som ligger utanför pensionsgruppen.
Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar hade detta som krav för att stödja Magdalena Andersson som statsminister, och har nu fått det hon har efterfrågat. Pengarna ska komma till berörda pensionärer i augusti. Det är ingen slump – riksdagsvalet hålls i september.
Tillägget beräknas kosta 9,4 miljarder kronor nästa år. Finansieringen är oklar – ja, förutom att det ska betalas via den skattefinansierade budgeten och inte genom pensionssystemet. Det ligger nära det förslag som Sverigedemokraterna har drivit om att höja garantipensionerna.
Tillägget är skattefritt och kommer att betalas ut automatiskt till de pensionärer som omfattas. Det är som Expressens Anna Dahlberg noterar på Twitter ändå intressant att begrepp som skattefritt används positivt av Vänsterpartiet.
”Det krävs ingen prestation för att dela ut färdigplockade bär på presskonferenser.”
Huruvida svenska pensioner är sämre än andra länders kan diskuteras och utvecklingen av pensionerna har varit relativt god. Inte minst gäller det i premiepensionssystemet. Tjänstepensioner fungerar också väl.
Däremot har en generation av främst kvinnor, men också en del män, som jobbat deltid eller i låglöneyrken fått ut alltför lite av sitt arbete i form av pension. I praktiken får de inte mer, eller bara ytterst lite mer, än dem som inte har arbetat alls i Sverige. Om något borde ett visst antal år med arbetsinkomster också medföra att pensionen ligger en rejäl bit över garantipensionen. De garantier och tillägg som finansieras via skatterna är egentligen ett slags medborgarlön från viss ålder.
Men dagens arbetsmarknad ser annorlunda ut än den gjorde för 40 år sedan. Framåt bör pensionssystemet bygga ännu tydligare på kopplingen mellan vad som betalas in och vad som betalas ut. Det finns inga tricks som gör att man kan komma undan logiken och matematiken. Höjs pensionsavgiften blir det i praktiken de unga som får betala lite mer och avstå mer av sitt löneutrymme. De får också betala genom att pensionsåldrarna höjs. Om något borde tjänstepensioner, premiepension och eget pensionssparande gynnas.
Det mest avgörande för framtida pensioner är dock att Sverige är en nation där investeringar är välkomna, innovationsgraden hög och där många lönearbetar. Sverige är inne på en farlig väg när utgångspunkten blir att staten sitter på pengar som den delar ut i olika former till medborgarna, så som med elkompensation och den här typen av snabbt uppfunna pensionstillägg.
Förnuftet urholkas med avståndet till den senaste krisen. Det glöms bort att välståndet börjar med medborgarnas arbete och att statens funktion är att upprätthålla grundläggande infrastruktur, inte att dela ut gåvor. Att få bären i hinken kräver förberedelser och hårt arbete. Det krävs däremot ingen prestation för att dela ut färdigplockade bär på presskonferenser.
