Katarina Erlingson: Ta makten över slutet av ditt liv
Att bli gammal är en ynnest, åtminstone om man tänker på vad alternativet innebär. Men helst vill man vara något så när frisk och kunna sköta sig själv. Att vara beroende av andra är det få som vill. Särskilt när man läser den ena skräckhistorien efter den andra i tidningen.
Den senaste tiden har larmen från äldreboenden och LSS-boenden i Hässleholm duggat tätt. En äldre man bröt armen, två gånger dessutom, utan att han blev undersökt och fick rätt vård. En annan vårdtagare föll 24 gånger utan att få hjälp. En tredje fick bara Alvedon mot det som sedan visade sig vara proppar i lungorna. På ett LSS-boende fick en omsorgstagare sova i bajsiga lakan.
Det är förstås inte bara i Hässleholm sådant här händer. Det kan ske i vilken kommun som helst, och oavsett om boendet drivs i kommunal eller privat regi. Olyckliga omständigheter, felaktiga rekryteringar, dålig kultur i väggarna. Orsakerna kan vara många. Men förstås är det helt oacceptabelt när det händer. Var och en kan föreställa sig att det är ens egen mamma eller rentav en själv.
Många bor kvar i sina hus eller lägenheter tills det inte går längre. Man har inte planerat för det som troligen ska komma – hur många får leva friska och utan hjälp ända tills man dör?
Då borde man ha varit lite mer förutseende och inte vifta bort det jobbiga, för det försvinner inte. Kanske borde man låta bygga en handikappvänlig toalett på nedre plan i sin villa, om man nu vill bo kvar. Det kan vara jobbigt att inse sina begränsningar, men alla tjänar på att man själv tar av sig skygglapparna. Om jag inte klarar mig själv, hur och var ska jag då bo?
”Vi ville hitta sätt att ta ansvar för vårt eget liv hela vägen.”
Redan för 25 år sedan diskuterade jag detta med några bekanta. Jag och en annan kvinna bestämde – snarare önsketänkte – att vi skulle köpa ett gemensamt boende medan tid var, en sorts kollektiv med folk i olika åldrar där man kunde få hjälp om man ville och vara ifred om man hellre ville det. Vi skulle själva avgöra vilka som skulle få förmånen att bli de andra hyresgästerna.
Trots att vi då fortfarande var medelålders insåg vi att tiden skulle komma då vi behöver hjälp. Missförhållanden inom äldreomsorgen fanns förstås även då och vi ville hitta sätt att ta ansvar för vårt eget liv hela vägen.
Jag själv har förhoppningsvis många år kvar innan jag kommer att behöva hjälp, men den som är gammal i dag behöver vara mer proaktiv än vad som varit brukligt hittills. Antalet personer över 80 år ökar kraftigt. Samtidigt har vården och omsorgen allt svårare att hitta personal. Det är tungt och dåligt betalt, inte särskilt lockande för andra än de som är dedikerade.
Politiker på alla nivåer har en utmaning att klara av en av de viktigaste uppgifterna i samhället, att ta hand om de äldre. Personal är en av de viktigaste delarna, och då duger det inte att försöka stänga landets gränser som nuvarande regering håller på med. Vi kommer att behöva alla händer som kan uppbringas.
Att få bestämma själv är viktigt för oss hela livet. Då måste man se sanningen i vitögat – ska du få en bra ålderdom måste du vara med och styra den själv. Och då måste du börja senast den dag du går i pension, inte minst av hänsyn till dina anhöriga som är de som får ta stöten om du låter bli.
