Naod Habtemichael: Vänd inte ryggen åt de globala talangerna
När utlänningslagen skärptes i fjor var konsekvenserna för utländska akademiker väl kända. Det blev betydligt svårare att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Främst på grund av det nya kravet som förutsätter egen försörjning i minst 18 månader, ett krav som är svårt att leva upp till för akademiker som inleder sina karriärbanor med tidsbegränsade anställningar.
Nyligen rapporterade medlemstidningen Universitetsläraren om ytterligare ett bakslag. Flera utländska forskare som har fått tillstånd att jobba i Sverige behöver resa till sina hemländer för att ansöka om uppehållstillstånd för sina nyfödda barn.
Det är dåliga nyheter för akademiker som söker sig hit, men framför allt för Sverige som kunskapsnation. Samtidigt som den internationella konkurrensen om talanger hårdnar blir följderna att det blir ännu svårare att locka nyckelpersoner för landets innovationsförmåga.
Åtstramningen av utlänningslagen sker främst på grund av ett slarvigt arbete med att ta fram lagstiftningen. Regeringen lade fram förslagen till riksdagen och har därefter agerat senfärdigt med att åtgärda de negativa konsekvenserna. Det är inte heller första gången som ”Sverigebilden” får sig en törn hos ledande akademiker runt om i världen.
”Bara en av fyra inresande akademiker som har avlagt sin examen i Sverige väjer att stanna kvar här för att arbeta.”
De omtalade kompetensutvisningarna har lett till att många utländska talanger tvingats lämna landet till följd av bagatellartade misstag från tidigare arbetsgivare. Även om det finns gott om argument för att Migrationsverket gör osedvanligt hårda tolkningar av lagstiftningen faller skuggan främst på regeringen och dess upprepade nonchalans när det kommer till att locka utländsk spetskompetens till Sverige.
Det nya bakslaget med skärpningarna av utlänningslagen är bara en i mängden. Det skadar Sveriges attraktivitet, och i förlängningen även akademin och näringslivets möjligheter att rekrytera och behålla ledande akademiker från världens alla hörn.
I själva verket borde vi försöka få fler akademiker att komma hit såväl som att stanna kvar. I dag väljer bara en av fyra inresande akademiker som har avlagt sin examen i Sverige att stanna kvar i landet för att arbeta. Det är på tok för lite och innebär dessutom att svenska företag och högskolor går miste om internationella perspektiv och lärdomar. Med den striktare lagstiftningen lär andelen knappast öka.
Flera rektorer för svenska lärosäten har vittnat om att doktorander börjar se sig om efter forskartjänster i andra länder. Förr eller senare kommer åtstramningen visa sig vara ett stort misstag.
