Vänsterns vinsthybris

OPINION

Vänsterpartiet borde vara nöjda. De väljer att betrakta sig som regeringsunderlag och i någon mån oppositionsparti på samma gång. På detta sätt kan de som få i politiken, för att använda ett slitet uttryck, både äta kakan och ha den kvar. Under mandatperioden har detta resulterat i hård vänsterkritik men desto lugnare uttryck har varit aktuella i budgettider. Vänsterpartiet verkar dock ha svårt att få gehör i den enda fråga de riktigt bryr sig om. Att inget riktigt händer är av förståeliga skäl.

När valrörelsen 2014 ägde rum kunde vinster i välfärden ses som Vänsterpartiets egentligen enda storfråga. Den har även blivit partiets stora, för att inte säga enda, stridsfråga nu under mandatperioden. En vag överenskommelse, med något oklara implikationer, mellan regeringen och Vänsterpartiet slöts efter valet om att stoppa vinstjakt. Denna återkommer partiledaren Jonas Sjöstedt mer än gärna till för att sätta press.

Efter att handlingar inför vårens stundande S-kongress har börjat presenteras står det klart att Socialdemokraterna intar ett något mer vinstvälkomnade hållning. Vinster i skola kommer förvisso fortsättningsvis ses som ett problem i partiets ögon med den nya linjen, men för övriga sektorer lägger man nu alltså ned stridsyxan, enligt uppgifter som bland annat Aftonbladet rapporterat om 22/2.

Till Dagens Industri varnar Sjöstedt (22/2) för att budgetstödet minsann inte är hugget i sten och menar att den nya hållningen nu ställer frågan på sin spets. Det kan låta dramatiskt, men frågan är om Vänsterpartiet verkligen skulle komma till skott och ta i med hårdhandskarna.

De är gärna kaxiga i retoriken, men i vanlig ordning lär de vid skarpt läge ändå stödja regeringen för att därmed behålla inflytande i andra frågor, som ekonomiska satsningar. Å andra sidan hade det just varit bättre för Sverige om inte regeringen var bakbunden av V-inflytande som ständigt ligger på i budgettider.