Här och nu så blir det en fridfull jul! 🌟

 

Tänk snart är vi inne i december månad. En månad som för mig och säkert för många andra är en tid då familj och vänner samlas. Men också en tid då all julstress ger sig till känna. Själv försöker jag undvika den, lättare sagt än gjort. I vår familj har vi valt att inte handla så många julklappar till varandra. Så trängas i långa köer slipper vi. Jag förstår att det självklart är roligt att få ge och få julklappar. Men ibland undrar jag om det materiella är så viktigt? Köpa och köpa och köpa. Ska ha och ska ha och ska ha. Jag förstår inte det riktigt. Eller får jag sådana tankar när jag har sett människor som knappt har råd att äta eller har tak över huvudet. Kan det ha gett mig en insikt i hur oviktigt det är med julklappar?

 

En vän till mig som också rest och sett människor som lever fattigt har tänkt precis som jag. Jag tror på det här att man måste  uppleva för att förstå. Det ger nya värderingar. Nya sett att se på saker och ting. Jag vill inte påstå att jag är en ”bättre” människa som valt att inte lägga pengar på massa julklappar. Det är upp till var och en hur man väljer att göra. Vad jag vill få fram är att jag väljer att prioritera annat än materiella ting. Det är inte lika viktigt längre. Idag är jag tacksam över att jag är frisk, har mat för dagen och tak över huvudet. Därför väljer jag att ge pengar till välgörenhet istället. Jag tror inte jag är ensam om det dock.

 

Våra barn lär sig också att man kan ha en fin jul ändå trots få julklappar. Själva glädjen att umgås räcker långt. Jag tror det kan vara bra för dem också att uppskatta det man har och inte känna behovet av att ha massa nytt. Vi prioriterar annat helt enkelt. Samla på minnen och upplevelser är ju inte heller dumt.

 

Jag hoppas och önskar det blir en lugn och fridfull jul. Att vi vuxna tar ett ansvar att se till att lägga vårt fokus på barnen. Det är barnens högtid. Att inte dricka och vara berusade inför våra barn under jul och nyårsfirande. Utan istället fira nyktert och glädjas tillsammans.

 

Stressa inte fram julen. Allting behöver inte vara fixat och klart i tid. Det gör inget att man hoppar över eller avstår från vissa saker. Klart du kan göra annorlunda denna jul. Låt julen få komma till dig. Ta en dag i taget. Skulle det hända att julskinkan inte blir klar i tid. Att den inte dukas fram på julbordet på själva julafton så är det helt okej. Eller gör som vi, köp färdiga skivor i matbutiken istället. Det går ju lika bra.

 

Jag vet inte om ni tänker som jag. Men jag ska försöka denna jul att bara njuta av det goda och låta julstressen inte ta tag i mig. Jag kommer lyssna på mina behov och se till jag mår bra och har ork att ta hand om mig och min familj. Gör det ni med. För vet ni vad? Julen kommer alltid tillbaka, just därför är det okej att göra julen till den bästa just för dig.

 

 

Odla vänskap och galenskap! ♥️

I somras for jag upp till Sandviken och besökte min mors gravplats. Staden där jag växte upp. Min mor hette Greta. 

År 2013 förlorade hon kampen mot cancern som tillslut tog hennes liv. Under tre månaders tid tog jag tjänstledigt från mitt jobb och vakade hos henne på sjukhuset varje dag i hennes slutskede. Dessa tre månader blev den viktigaste perioden i mitt liv. En tid vi tog igen det vi hade missat.

Saknaden är obeskrivlig. Jag tänker på min kära mamma varje dag. Vi pratade i telefon flera gånger om dagen, varje dag. Hon gav mig så kloka råd och tips. Vi stod varandra mycket nära. Det mamma sa, så var det. Hon guidade mig genom livet. Utan hennes värme, kärlek och stöd så vet jag inte om jag  hade blivit den jag är idag. Hon har format mig en hel del.

Vi pratade om allt och inget. Våra samtal var långa och djupa. Jag kunde lätta mitt hjärta och gråta i hennes famn när något var jobbigt. När jag sedan flyttade till Skåne pratade vi på telefon väldigt ofta. Jag minns hon inte var så förtjust i att jag skulle flytta så långt söder ut. Hon ville helst jag bodde kvar. Idag kan jag känna att hon hade rätt. Jag hade önskat vi bodde närmare så mina barn hade fått träffa henne oftare. Därför var de tre månader i slutskedet tillsammans med mamma en sådan betydelsefull tid.

Jag saknar att höra hennes röst. Mamma sjöng mycket och spelade piano. Bästa stunderna. Jag minns hur jag och min tvillingbror Marcus precis skulle sova, då mamma satte sig vid pianot och sjöng. Bästa nattningen om ni frågar mig. Vi somnade till hennes sköna stämma till ljuvliga toner.

Idag hade jag önskat få lätta mitt hjärta för henne. Jag har så mycket jag vill berätta. Om min Brasilien-resa, om mina barn som har närmat sig tonåren. Om ALLT helt enkelt. Det har hänt så mycket sedan hon lämnade jordelivet. Inom mig så både ser och hör jag hennes reaktioner och vad hon skulle ge mig för goda råd och tips. Synd jag inte får uppleva det på riktigt. Men när jag blundar hör jag hennes ord som får mig att bli lugn och trygg. Hon finns alltid i mitt hjärta.

Snart är det alla helgons dag. Vi tänder ett ljus vid en gravplats och våra tankar går till de kära som lämnat oss. En fin stund. Tyvärr bor jag för långt bort från min mors grav, men min bror får tända ett ljus istället. Mina tankar kommer jag ha hos henne lite extra mycket på lördag.

  • Tänd ett ljus på lördag!

 

 

 

 

Du är huvudrollen i ditt egna liv! ♥️

foto: Av mig! 

Hösten är här som för mig är tid av nystart. Där nya mål och förväntningar ska uppfyllas. 

Jag vet jag skrivit om detta i ett tidigare inlägg, att hösten är som en nystart i livet, i alla fall tänker jag så. Att efter en lång sommar landa i nya projekt. En tid då jag märker jag ställer krav på mig själv som kanske kan bli svåra att nå upp till. Men jag har med tiden lärt mig att inte sätta så höga krav på mig själv. Jag sänker ribban lite och försöker bara vara i stunden. Det som sker det sker. När det sker så tar jag tag i det då. Nu har jag slutat upp med att oroa mig för saker och ting. Vilket jag hade en tendens i att göra tidigare i mitt liv. Tack vare mina inre kriser och nya insikter hos mig själv har jag lärt mig att det löser sig alltid till slut. Framför allt lärde jag mig det efter mina tre månader i Rio de Janeiro sommaren 2018. Det är klart att jag kan känna oro, men jag har lärt mig att lättare hantera min oro.

Som ni säkert vet är det nedskärningar runt om på Sveriges Kulturskolor. Även på Kulturskolan i Växjö. Eftersom jag har ett vikariat där just nu så är det lite osäkert om jag kan stanna kvar efter jul. Jag vet att mina chefer kommer göra sitt yttersta för att behålla mig kvar. De ska se över lite med tjänster och elevunderlag om de kan få ihop lite timmar. Men de kan inget lova än så länge. Snart vet de och jag hur min framtid kommer att visa sig.

Har jag riktigt otur så blir jag igen arbetslös efter jul. Så om det finns någon arbetsgivare här som arbetar på skola eller någon annan form av undervisning där ni skulle önska att anställa en Dramapedagog med bred och lång erfarenhet, vet ni vart jag finns. Men får jag välja så stannar jag gärna kvar på Kulturskolan i Växjö. En arbetsplats som för mig har varit den bästa hittils i mitt liv. Jag får be till alla gudar som finns och hoppas att det ska bli så bra som möjligt för mig och min familj. Nu vill jag tänka att det ska gå bra, det får inte bli något annat än BRA!

Jag vill tro att det finns en mening med allt, varför saker och ting sker som de gör. Att vi  väljer de vägar och riktningar och fattar de beslut vi tar. När jag lyssnar inåt och på min inre röst så hjälper det mig att våga ta olika beslut. Jag litar på min känsla och låter den visa mig vad som känns rätt för mig. Jag litar på min inre dialog helt enkelt. När jag ställer frågor som, är detta det jag vill göra? Är jag värd detta? Kan jag känna mig hel här? Kommer jag som människa att få växa här och utvecklas som person? Händer det att svaren kommer till mig  och ger mig en klarare bild. Att jag lyssnar på mina behov. Att jag ser till att jag inte trampas på. Att min självrespekt är viktig. Jag vill må bra helt enkelt. Jag vågar att falla och resa mig upp. Det är inte så farligt! Tro mig!

Att våga lyssna inåt och prioritera sig själv tror jag är viktigt. Den som känner dig bäst själv är ju du. Du är huvudrollen i ditt egna liv. Hur vill du att ditt liv ska få blomma? Ett liv där du får vara DU! Jag tänker att vi är olika men vi är också rätt lika varandra också. Vi kan känna samma oro över saker och ting. Vi kan ha varit med om liknande händelser och upplevelser där vi haft exakt samma känsloupplevelse. Det vi alla gör är att vi speglar oss i varandra. Vilket sker naturligt. Vi kan känna igen oss i varandra. Så om sanningen ska fram, varför ska vi då tro att vi är ensamma om allting. När vi egentligen är många fler som känner exakt likadant. Den dagen du tänker så att du inte är ensam med dina funderingar och tankar så vågar du gå din egen väg. Du är inte ENSAM!

Så alla ni som ser hösten som jag och ser den som en ny start på något, kör så det ryker och våga lita på att det blir bra. Eftersom du har lyssnat på din inre röst och litat på din kapacitet så hjälper universum dig att nå ditt mål. Tror jag! ♥️

 

 

 

 

 

Skrattet har räddat mig! 😀

Nu är mitt kära skratt tillbaka, ni vet skrattet som löser alla spänningar i kroppen. Skrattet har läkt mig och räddat mig. 

När det bubblar upp och kommer så naturligt och spontant. Efter att jag har känt mig nedstämd en period, under tiden jag var arbetslös så har jag haft svårt att känna glädje och kunna skratta. Men det kanske inte är så konstig. Tack vare att jag nu fått jobb på en fantastisk arbetsplats med så härliga kollegor, så har mitt skratt fått vakna till liv igen.

Det sägs att när vi skrattar ökar våra vita blodkroppar i kroppen som i sin tur stärker vårt immunförsvar. Skrattet gör också att vi slappnar av. Ett riktigt skrattanfall, ni vet när man viker sig för skratt och hela kroppen är med. Du hamnar som i en fosterställning liggandes på golvet av allt skratt. Just ett sådant tillfälle ger samma effekt i kroppen som att springa ett maratonlopp. Enligt forskarna alltså. Det ni! Vad jag vill lyfta fram är att själva skrattet håller dig frisk och stark. Skratta mycket det får dig också att känna dig ung. Bara att plocka fram barnasinnet och skratta tillsammans med barn, tror jag håller dig ung länge.

När jag har upplevt en period av nedstämdhet är känslan av glädje allt viktigare för mig. Idag väljer jag bort det som tar energi och istället väljer det som ger mig energi. Även när det gäller människor. Jag väljer att umgås med människor som ger mig positiv energi och framför allt massor av glädje. Det blir samtidigt så roligt att få ge tillbaka till dessa människor. Samtidigt känner jag också en förståelse för människor som har svårt att känna glädje och skrattet inte vill komma. Eftersom jag själv har varit där. Vi har alla ett val. När man mår dåligt och känner sig nedstämd kan det vara svårt i stunden att se ljuspunkterna. Då existerar ju inte dem. Att säga ”ryck upp dig” till någon som är nedstämd, är inget jag vill rekommendera. Gör aldrig det! Säg istället ”Jag ser att du ser lite nedstämd ut. Jag finns här för dig om du vill prata!” Det öppnar istället en bättre dialog mellan er. Tro mig!

När jag varit aktiv som Clown och mött människor i olka möten är det i min roll att glädja andra. Den känslan att få någon att skratta är obeskrivlig. När någon kan spegla sig i mig så skrattar vi tillsammans och upptäcker hur lika vi är.

För det är just det vi människor är. Vi är mer lik varandra än vad vi tror. För när vi tar hål på vår fasad så är vi mänskliga och sårbara. Det är i dessa stunder vi kommer varandra nära och ser oss själva i varandra. Då är vi äkta. 

Äntligen ses vi! ♥️

Här ser ni alla skådespelare i Teaterkompaniet Connect! 

Som vi har längtat efter varandra. Äntligen ses vi! Under hela sommaren har vi läst manus och bara längtat efter att få träffas. Men nu ÄNTLIGEN är vi i full gång med våra repetitioner. Känns underbart!

Ni som läser och följer bloggen här har säkert läst när jag  presenterat våra skådespelare lite närmare. Annars kan ni gå in på Instagram och se skådespelarnas presentationer samt följa Teaterkompaniet Connect och se bilder från våra repetitioner och produktioner.

På Instagram följer ni oss på: @teaterkompaniet_connect

Nu är vi äntligen igång med att repetera våra tre pjäser som är uppdelade i gruppen Connect. Skådespelarna repar i olika pjäser, men alla tillhör gruppen Connect. Theodor Sjölund, Hanna Torkelsson och Olivia Johansson kommer nu i höst att repetera den mycket välkända pjäsen ”Fröken Julie” av Strindberg. Här kommer bild på dessa tre:

Theodor spelar rollen som ”Jean” i Fröken Julie. Han som blev förälskad i Julie, men är samtidigt förlovad med ”Kristin.”

Olivia Johansson spelar rollen som ”Kristin” som är förlovad med ”Jean!”

Hanna Torkelsson som spelar rollen som ”Fröken Julie” En stor och mäktig roll som kräver en hel del från Hanna som skådespelare. Men hon kommer fixa det galant!

Hanna Torkelsson och Theodor Sjölund repeterar även i pjäsen ”Snart kommer tiden!” skriven av Line Knutzon. Det är en riktigt skruvad komedi. Ett riktigt relationsdrama. I denna komedi spelar dessa skådespelare: Hanna Torkelsson, Theodor Sjölund, Ellen Hagestig, Carl Jochmus-Stöcke, Birgitta Lowėn och Pebbles Hörberg.

Vår tredje pjäs vi repeterar med är en pjäs jag väntar med att berätta vad det är. Iden pjäsen ser vi dessa två skådespelare:

Birgitta (Biggan) Lowén och …

Torbjörn Arvidsson. En pjäs som ni med spänning får vänta med att höra om.

Vår fantastiska skådespelare Anna Aronsson har för tillfälligt tagit en paus från Connect. Men hon är snart tillbaka. Just nu går hon spets-utbildning i teater på Malmö latin. En utbildning som har riksintag. 90 st sökande och endast 8 st kom in. Så vi i Connect är så stolt över Anna!

Vi har fått in en ny skådespelare till Connect i höst. Jag vill gärna  presentera henne. Här kommer hon:

Hon heter Ellen Hagestig och är 15 år gammal, snart 16. Ellen började spela teater hos mig när hon var 10 år.
Hon har varit med i två stora teaterproduktioner som har framförts på Kulturhuset i Hässleholm.

Ellens första roll hon fick var i teaterföreställningen Pelle Svanslös, där hon spelade rollen som ”Gammel-Maja”. Efter den fick hon en roll i pjäsen Katitzi där hon spelade rollen som Katitzis ”bästa vän” som liten. Där möttes hon av många fina hyllningar från publiken kring hennes fantastiska skådespeleri och närvaro. Hon fick rollen att blomma på scen.

Just nu går Ellen första året teaterlinjen Malmö Latin. Av 100 sökande och endast 22 platser lyckades hon komma in. Fantastiskt med tanke på att det var riksintag. En tuff audition med tuff konkurrens.

frågan, vad betyder teater för dig? Svarar Ellen: ”Teater för mig är gemenskap. Att få spela och leka med olika roller, att kunna gå in i annan roll så det nästan blir som en annan värld. Hur jag känner mig när jag står på scen och spelar teater, är en känsla som är väldigt svårt att beskriva. Det känns som att jag är med i en film. Att jag är i nuet. Att jag levererar allt det jag har jobbat med i flera månader. Jag känner mig så stolt över mig själv och även gruppen. Det vi gör tillsammans i teatergruppen är en underbar resa. En resa där vi blir som en familj!”

För att vara ung som Ellen är så har hon en otrolig förmåga att gå in i roller och få dem att bli så äkta och trovärdiga som möjligt. Hennes scennärvaro är fantastisk. När Ellen står på scen, känner man av hennes närvaro och hon trollbinder publiken med sin magiska närvaro. Hon spelar inte rollen, hon ÄR rollen!

I höst ska hon repa rollen som ”Oda” i komedin, Snart kommer tiden av Line Knutzon. Ellen får ni bara inte missa!

Fröken Julie har premiär sommaren 2020! Missa inte det! 

Vi ses! 🙂🎭

 

 

 

 

Vi tog aldrig adjö, vi tog bara en lång paus! ♥️


På bild: Inger Rommedahl

Vi tog aldrig adjö, vi tog bara en lång paus. En tid som för mig har varit en stark saknad och en längtan. 

Året är 1986 jag är 16 år gammal. Det var under en period då jag var skör och osäker på mig själv och livet i sig. Jag saknade någon att prata med, någon som hade tid att lyssna just på mig. Någon som ville förstå mina tankar och funderingar. Någon som bara kunde acceptera mig för den jag var.
Det var under en period jag kände mig väldigt ensam och annorlunda. Det fanns ingen jag riktigt kunde spegla mig i. När jag var 14 år flyttade min barndomsvän och bästa vän Malena Ernman till Frankrike. Det var som om min andra hälft togs ifrån mig. Vem är jag nu utan Malena vid min sida? Det tog lång tid för mig att igen våga släppa in någon inpå livet efter det. Ingen var ju som Malena. Jag minns hur jag jämförde alla med Malena. Men ingen dök upp. Men så plötsligt en dag två år senare stod hon där.
Hon kulle bli min bästa vän och inte vilken vän som helst. Hon var 28 år när vi träffades på ett dansläger i Sandviken. Åldersskillnaden var stor, men vi fann verkligen varandra så det tänkte vi aldrig på. Det uppstod en speciell kemi mellan oss. Inger Rommedahl är hennes namn. Inger hade förmågan att se vad jag behövde. Hon såg liksom igenom mig på något vis. Hon  förstod sig på mig. Jag själv upplevde att vår vänskap var unik och speciell. Hon blev inte bara min vän, hon blev som en stora syster för mig.
Jag minns hur jag ofta besökte Inger och hennes familj. De tog alltid emot mig med öppna armar. Jag blev deras familjemedlem helt enkelt. Jag var där nästan jämt. Så fort jag hade tid över åkte jag dit. Vi kunde prata om allt Inger och jag. När jag t ex oroade mig över saker och ting vände jag mig till Inger. Eller om jag upplevde att jag inte förstod mig på varför vissa situationer uppstod. Inger gav mig alltid så kloka råd och tips. Hon förstod mig så bra. Jag kände mig så lugn efter våra samtal. Hon fick mig att blomma som människa. Jag kände mig älskad och sedd. Hela Ingers familj tog hand om mig och älskade mig för den jag var. Inger var gift och hade två små pojkar under vår tid tillsammans. Idag är pojkarna vuxna.
Åren går, men plötsligt hamnar jag i en mycket märklig relation. Jag är 28 år gammal. Jag träffar människor som på något vis påverkar min personlighet och jag förändras. Inger ser direkt att något inte stämmer. Hon känner inte igen mig längre. Jag är inte den Maria jag brukar vara. Jag minns att jag skriver ett brev till Inger och säger upp min bekantskap, vilket jag senare i livet kommer att ångra. Jag ville klara mig själv. Det var som om jag var tvungen att frigöra mig från Inger och visa att jag kunde ta hand om mig själv.
Jag tänkte inte klart. Det var som om allt Inger hade gjort för mig var som bortblåst. Jag tänkte inte just då vad Inger betydde. Utan jag ville bara bort, bort från något som på något vis smärtade mig, men som jag inte visste vad det var. Inger var ju inte bara en vän hon var ju något mycket mer. Det var som om att Inger inte var värd mig mer. Ni förstår säkert att detta handlade inte om Inger, utan om mig.
Inger förstod ingenting när hon läste mitt avskedsbrev när jag sa upp vår vänskap. Hon hade ju inget val än att respektera mitt beslut. Ett beslut jag fick ångra djupt då det präglade mitt liv på många sätt och vis. Vår vänskap var ju så bra. Det fanns liksom ingen anledning att jag skulle bryta den. Utan något inom mig förändrades när jag umgicks med dessa nya bekanskaper jag hade lärt känna. Dessa nya vänner jag lärde känna var en grupp tjejer och killar som på något vis ”hjärntvättade” mig. Jag blev som beroende av dem. Det tänkte åt mig och liksom styrde mig. Jag tappade min egen identitet. Gruppen blev min nya identitet. Jag blev någon annan. Jag hade förlorat någon som betydde allt. Mitt nya jag behövde inte Inger längre.
Klart att Inger undrat i så många år vad det var som gjorde att jag tog beslutet att säga upp vår fina vänskap. Hade den inte betytt något för mig? Hur kunde detta ske?
Tack vare denna blogg så fick Inger syn på mig på fb. Nu har vi under alla år som gått hittat tillbaka till varandra igen. Eller rättare sagt så föröker vi ta igen de år vi missat. Nu har vi så mycket att prata om. När vi nu har pratat med varandra så märkligt nog känns det som vi inte varit borta från varandra alls. Åren har stått stilla. Det känns som om vi bara har varit på lite semester ifrån varandra och är tillbaka igen.
Inger minns mycket mer såklart från min ungdomstid än jag. När vi talades vid på telefon här om dagen berättade Inger att jag under ett tag inte mådde så bra och att jag ville bo hos Inger och hennes familj ett tag. Då var jag 17 år gammal.  Jag ville själv komma bort från min egen familj. Inger åkte hem till mina föräldrar och förklarade på sitt allra bästa sätt hur jag mådde och om det var okej att jag bodde hos dem i några dagar. Det fick jag av mina föräldrar. De förstod att Inger var viktig för mig. Idag kan jag tycka att Inger var så modig som stod upp för mig. Jag minns att det gjorde hon alltid. Hon var min trygga famn, min trygga mentor, Utan Inger hade jag nog aldrig klarat av min tonårstid. Hon gjorde ALLT för mig! Det var viktigt för henne att jag mådde bra.
Vi har bestämt att vi måste ses igen. Det är ett måste. Jag längtar tills jag får krama om henne igen och säga FÖRLÅT efter alla de år som gått, år som för oss stått stilla. För jag kan än idag inte förstå varför jag sa upp min kontakt med världens bästa vän. Det kommer jag nog aldrig riktigt förstå. Men jag är så glad och tacksam över att Inger kontaktade mig igen. Jag vet att den här gången kommer jag aldrig mer släppa henne, det är jag i alla fall helt säker på. Jag behöver Inger och hon behöver mig. Vi behöver varandra. Så är det bara!
En vänskap som för mig betyder ALLT!
Inger har ju lärt mig så mycket och gett mig så kloka råd och tips under de åren vi umgicks. Idag märker jag att allt hon lärt mig lär jag min dotter idag. Och jag märker att de elever som precis som jag mår dåligt i sina tonår får av mig de råd och tips som Inger gav mig.
Det känns nu som att cirkeln är sluten. Idag när jag nu fått kontakt med Inger igen så känns det som vi fortsätter där vi en gång slutade. Jag vet att Inger har förlåtit mig. Hon förstår mig och det går inte beskriva med ord hur lycklig jag är att vi fann varandra igen. Den här gången kommer jag ALDRIG mer lämna henne igen. Den här gången är jag kanske lite visare och mognare.
Våra långa samtal har jag saknat under alla år som gått. Nu kommer vi sakteliga närma oss varandra igen. Vi har en hel del att prata om. Jag är så tacksam att få ha tillbaka Inger i mitt liv igen. Det finns inget agg mellan oss. Varför skulle vi vara arga på varandra, när vår kärlek till varandra betyder så mycket. Den är stark och speciell. Undrar hur mitt liv hade blivit om jag aldrig lämnade henne? Det får jag aldrig veta. Men en sak vet jag, nu blir våra liv mycket rikare tillsammans.
Älskar dig Inger, Din Maria! ♥️

 

De tittade på mig med stora ögon och log stort! 😀😳

 

Om en stund droppar de in. De tittar på mig med stora ögon och jag ler mitt glada leende mot dem. De ler tillbaka och skrattet för oss samman. De är sex år gamla och de ser så förväntansfulla ut. Barndans är vad som väntar dem i den lilla danssalen. Jag ber föräldrarna att titta på den första gången de har barndans så de vet vad deras barn ska få syssla med. Musiken sätter igång och det är dags att dansa hoppsa-steg och galopp-steg. Bra att kunna skillnaden på dessa steg. Vi skiftar mellan stegmomenten och glädjen är stor. För det är just dessa två stegmoment som de arbetar bort de reflexer som finns kvar i kroppen och som är bra de lossnar. Vi tränar rumsuppfattning, kroppsuppfattning, koordination, rytmik, takt, och att samarbeta. Vilket är ju väldigt viktigt att bli bra på.

Jag blev så överaskad över hur fantastiska de rörde sig till musiken. Hur bra de samarbetade. De lyssnade och härmade mig med sådan fokus och koncentration. Jag kände mig så lycklig helt plötsligt när allt bara stämde och klickade så bra mellan oss. Barndanslektionerna kommer jag att längta till varje fredag. Barnen och jag fick sådan fin ögonkontakt och jag kunde riktigt känna deras förtroende och tillit till mig som ledare. De blev så trygga och avslappnade med mig. Trots att föräldrarna satt på en varsin stol i danslokalen och tittade på oss så var det som om de inte fanns i rummet. Vi var som i en egen dansbubbla och skapade ihop. MAGISKT var det!

När jag umgås med barn och ungdomar så är det som om det endast är dem som jag kan känna mig äkta och sann inför. Att våga plocka fram det lilla barnet vi har inom oss, det krävs mycket mod. Att våga vara liten och sårbar. En underbar känsla. Clownen är expert på att ta fram det lilla barnet inom sig. Själv har jag varit Clown många gånger. Jag skrev under min Dramapedagogutbildning en B-uppsats om just clownen. Den hette: ”Hur jag som Dramapedagog kan använda mig utav clownens förhållningssätt.” Clownen faller, men reser sig alltid upp. Vi speglar oss i clownen. När den snubblar skrattar vi då vi känner igen oss. Vi speglar oss i varandra helt enkelt. När clownen ser ledsen ut känner vi empati. Osv.. Clownen ljuger inte och är helt kravlös. När jag själv tar fram min inre clown och låter barnet inom mig få titta fram är jag verkligen i nuet. Precis som barn är. De är verkligen här och nu. De lever i stunden och tänker inte så mycket vad som härnäst ska ske. Det tar de hand om då. De är äkta individer som vågar vara sanna mot sig själva och andra.

Barn är inte lika ”förstörda” som vi vuxna är”. I en viss ålder har jag märkt att vi helt plötsligt slutar att leka. Då är det helt plötsligt ”pinsamt” t ex att leka med dockor. Men leka är ju den bästa utbildningen och förberedande utbildningen inför vuxenlivet vi kan ge våra barn. Så varför slutar vi leka så som vi gjorde som barn när vi blir vuxna? Att leka när man är vuxen, är ju som att backa tillbaks i tiden. När jag själv leker kan jag nästan återuppleva samma känslor jag hade som barn. I leken händer det så mycket, socialt, språkmässigt, motoriskt, verbalt, kommunikativt med mera. Listan blir jätte lång med vad vi tränar när vi leker. Att fantasin få ta mycket plats är viktigt för mig. Det är i fantasin som jag kan skapa mina egna drömmar i min alldeles egna drömvärld.  I fantasin är allt möjligt. I fantasin kan jag drömma mig bort för ett tag när något känns jobbigt t ex.

I FANTASIN BLIR ALLTING SÅ MYCKET LÄTTARE!

Så du som är vuxen sluta aldrig att leka. Du som är barn och ungdom, fortsätt att leka. Det kommer få dig att se människor och världen med så mycket klarare perspektiv. Då tar ni inte livet på så stort allvar.

LEKA ÄR SOM ATT SKAPA NYA TANKAR OCH IDÉER FÖR ATT BLI EN LYCKLIGARE MÄNNISKA! 😀

Välkommen kära höst! 🍁🍂🍃

Det är något speciellt med hösten.

Hösten är för mig som en nystart. Det är på hösten när allt det nya sätter igång. Nya anställningar på arbetsplatser. Ny hösttermin på skola och fritids. Nya och spännande aktiviteter på fritiden. Nya människor att lära känna. Nya mål och förväntningar som ska förverkligas. Kanske nya drömmar att uppfylla.

Själv började jag på ett nytt jobb. I en helt annan stad, nämligen Växjö. 

Nu har jag träffat alla fantastiska elever på Kulturskolan i Växsjö. För mig är alla helt nya. Nu i början handlar det mycket om att jag ska få möjlighet att lära känna dem och de ska få lära känna mig. Många nya namn att lära sig. Samt en ny dialekt att anamma.

Jag får ju inte glömma alla de fina kollegor jag fått träffat. Vi, några av dem har tillsammans haft lektioner ihop vilket är väldigt nytt för mig då jag alltid lett dramalektioner och teaterlektioner sjäv innan. Nu får jag kollegor jag kan bolla idéer med och vi kan ge varandra feedback. Förvånansvärt hur lätt det har gått. En sak har jag upptäckt, det är ju så mycket roligare och mer givande. Vi har så roligt tillsammans och vårt samarbete flyter så bra. Vi tänker så lika och vi har lätt att läsa av varandra. Känns fantastiskt! Har vi pedagoger kul tillsammans så smittar vår glädje av sig på eleverna som i sin tur känner av vår glädje som de sedan ger varandra. Glädjen är viktigt för oss. Så är det bara! Det ska vara roligt och lustfyllt det vi gör. Men det får kännas tråkigt och mindre kul ibland. För det måste det också få vara tillåtet att känna. Annars vore det konstigt. Så är ju livet! Men om man har som mål att arbetsklimatet ska vara positivt så tror jag att arbetsglädjen och lusten till lärande blir allt lättare, för både pedagoger och elever.

Jag är en riktig känslomänniska.

För mig är det en styrka att våga visa sina känslor och att våga prata om vad jag känner och tänker. Jag träffade en gång en chef som sa,”Du visar lätt dina känslor som vidare säger, ”du är lite känslig av dig som person”. Hur ska jag tolka detta? Är det ett problem? Och för vem? Mig eller Chefen? Eller är det en komplimang? Svårt att säga då jag själv upplevde det som det var ett bekymmer som låg hos chefen, inte hos mig. Det märktes på chefens kroppspråk om inte annat. När jag gick kursen UGL, utveckling i grupp och ledarskap så fick jag lära mig. Att de bästa ledarna/cheferna är de som vågar prata om känslor. Så du som är ledare i en chefsposition våga tala känslor med dina anställda. Tro mig att du som chef kommer få ett helt annat arbetsklimat. Ett klimat där det är högt i tak. Att du som chef vågar visa att du är mån om dina anställda och vågar ställa frågan, ”Hur mår du?” Och vågar prata känslor så ger det fantastiska ringar på vattnet. Talar utifrån egen erfarenhet. Ni får en arbetsmiljö som kommer blomma i er verksamhet. Och du som chef och ledare får dina anställda att inte behöva sjukskriva sig i en längre period pga av utmattbingssyndrom eller i en utmattningsdepression. En ledare som inte lyssnar och visar empati för sina anställda förlorar i längden. Det måste finnas en balans. En bra dialog är viktigt mellan de olika positionerna. Chef, anställd osv.. Det handlar inte om vad du säger, utan HUR du säger saker till dina anställda.

Jag måste få hylla mina två nya chefer.

Det är två kvinnliga chefer som jag personligen har länge strävat efter att få hitta. Det är ju trots allt skillnad på chef och ledare. Du kan vara en bra chef, med ett dåligt ledarskap. Eller en dålig chef, men ett bra ledarskap. En chef kan ju vem som helst bli. Sortera papper och sköta ekonomi och gå på möten och sköta de praktiska. Men en bra ledare kan tyvärr inte alla bli. Där krävs det lite mer. Jag har träffat både bra ledare till chefer och mindre bra och vissa väldigt dåliga. Men nu har jag äntligen träffat två helt underbara ledare till chefer. De har under de veckor jag arbetat fått mig att längta till jobbet. De har fått mig att känna mig viktig, sedd och behövd. De tar tag i saker direkt, det snackas inte bara utan det går till handling. De har skapat en fantastisk tillit och trygghet hos oss alla. De ser hela tiden möjligheter och de hinder som dyker upp är till för att lösas. De ser utveckling och de vågar se framåt. Dessutom kompletterar de varandra så bra. Jag blir alltid så glad när jag möter dem. Vi skrattar mycket ihop. Och det bästa av allt att en av dem är som jag, nämligen Dramapedagog i botten samt Teaterpedagog och regissör.

Så du som kanske nu får rollen som ledare i ett sammanhang se det som en nystart och våga prata känslor. Det är aldrig för sent att lära sig något nytt eller testa något nytt.

Idag är det nystart även för Teaterkompaniet Connect.

Idag ska vi äntligen träffas efter en alldeles för långt sommaruppehåll, om jag får säga det själv. Som vi har längtat att få börja repa. Vi har fått många nya skådespelare till gruppen. Totalt är det nu åtta skådespelare, en ljus och ljudtekniker, en producent och jag som regissör. Connect växer och det är vi så glada för. I nästa blogginlägg kommer jag berätta närmare om vad för pjäser vi ska repa och vad mer spännande som väntar Teaterkompaniet Connect. Håll utkik!

Önskar er alla läsare en fantastisk höst. Glöm inte bort att varje årstid har sin tjusning. Tänk när de vackra höstfärgerna på träden snart dyker upp. Den klara och friska luften. De mysiga kvällarna med värmeljusen som tindrar i mörkret och skiner upp i varje fönster. Var rädd om er och tillåt er att stanna upp och vila så ni orkar med era bestyr. Återhämtning är den bästa medicinen.

Tack! 🍁🙂

 

 

 

 

 

 

Avundsjuka! 👊

Nu vill jag ta upp något som jag tror många med mig har både känt och upplevt. Nämligen AVUNDSJUKA!   

Här om dagen lyssnade jag på ett radioprogram där de pratade om just avundsjuka. Det var en  psykolog som förklarade att avundsjuka är en ”grundkänsla” och att alla människor är avundsjuka mer eller mindre. Vilket jag inte riktigt håller med om. Alla känner ju inte så.

Att vilja ha det någon annan har kan ju ses på två sätt. Det ena är ju att lägga negativ energi på att tänka ”Attans vad orättvist, varför har hon alltid möjlighet att resa utomlands, men inte jag?” Eller avundas personens jobb, eller en partner som verkar romantisk. Eller att det går bra för någon annan som lyckas uppfylla sina mål.

Jag ser det såhär, när jag ser och träffar andra människor som verkar leva deras drömliv. Eller har uppfyllt sin dröm, så ger det nämligen mig en dos motivation. Det kommer inget gott i att någonsin må dåligt över någon annans glädje. Det förändrar inte din situation. Men sluta för guds skull inte att följa människor som lever drömliv och verkar vara lyckliga, det är ju den bästa motivationen man kan få.

Att glädjas åt andra är för mig något jag märkt ger mig så mycket tillbaka. Det är en styrka att unna, och glädja andra människor. Men för att kunna göra det tror jag att det krävs att man själv mår bra och känner sig trygg med sig själv. Karma, tror jag starkt på. Det som jag kan glädja andra faller tillbaka till mig själv.

Varför tar jag då upp detta, undrar ni kanske? Jo, för jag tror det är viktigt man pratar om det. Mobbning och kränkande särbehandling som jag själv har blivit utsatt för, tror jag bottnar just i avund. Om vi pratar om varför vi säger dumma saker till varandra eller varför vi ”snackar skit” bakom ryggen, eller måste förminska någon, eller använder härskartekniker för att skydda oss själva, så tror jag kanske vi kan förstå varandra bättre. Att förstå sig själv, varför man känner som man gör och varför man agerar som man gör.

Att våga prata om sina känslor och förstå sina behov, tror jag är viktigt. Att lyssna på vad är viktigt för mig för att jag ska må bra. Vad behöver jag? Och vad behöver du? Vad kan jag göra så att du trivs bra hos mig/oss? Vad kan vi tillsammans göra så vi alla kan trivas bra ihop? Hur gör vi så vår vardag blir en dag där positiv energi kan omfamna oss? Hur gör vi så vår arbetsmiljö och skolmiljö blir den bästa platsen att vistas på, så alla kan må bra? Om vi ställer dessa frågor till varandra och vågar prata om våra känslor och behov så tror jag ärligt att vi alla kan skapa en mer kärleksfull värld. Där lust och motivation driver oss framåt i livet.

När jag gick kursen UGL = Utveckling i Grupp och Ledarskap så föll alla bitarna på plats. Det var helt klart den bästa kursen jag någonsin gått på. Rekommenderar er varmt att gå den om ni får möjlighet. Där fick vi just frågan, ”VILKA ÄR  DINA TRE VIKTIGASTE  BEHOV? En fråga jag aldrig ställt mig själv innan. När jag hade skrivit ner mina tre viktigaste behov så hände något inom mig. Det var första gången jag lyssnade på mitt inre jag och vad som jag behöver för att må bra. Att jag fick upp ögonen för hur viktig jag är som människa och viktigt det är att jag ibland stannar upp och reflekterar över mig själv och de situationer jag hamnar i. Det fick mig att bli mer ödmjuk mot mig själv och världen. Där försvann även känslan av avundsjuka.

Vi unnar oss saker och vi unnar oss upplevelser genom att vi lyssnar på våra behov. Då kan vi lättare förstå hur människan fungerar. Att vi har en förståelse för att vi fungerar olika, men att våra behov är oftast dom samma, så kan vi lättare möta varandra med glädje. Vi speglar ju oss i varandra!

Det här är mina tankar, funderingar och ord, inget ni ska känna ni måste hålla med om. Är inte det fantastiskt, att vi tycker och tänker olika. Att vi inte alltid är överens. Och i dessa situationer har jag märkt att känslan av avund oftast uppstår, när vi märker att vi inte tycker och tänker lika.

Ge varandra feedback och lyft varandra, tro mig man mår så bra och ni vinner så mycket på det i längden. Då infinner sig inte känslan av avundsjuka. Istället infinner sig en känsla av glädje och lycka och kärlek. 

Avundsjukan kan vara bra ibland, när den inte hamnar i fel forum. Den kan ge mig kraft och energi. Jag tänker, ”Kan hon så kan jag!” En slags motor som ger mig kraft. Tack vare den avund jag upplevt omkring mig med människor som ”irritera” sig på mig så har det gett mig ännu mer energi och styrka. För ska vi vara ärliga. En person som är avundsjuk på mig är dennes problem, inte mitt. Och nu har jag slutat ta ansvar för andra människors avund. Det får stå för dem.

Låt oss glädjas istället och unna varandra lycka. För visst blir du själv glad när någon gläds åt dig? 

 

Tack! ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

Nystart! ❤

Bilden är tagen när jag var i Rio förra sommaren. En tid jag ofta blickar tillbaka till och minns med glädje och så mycket kärlek.
Nu börjar en ny tid, en ny årstid. Hösten smyger sig sakta fram. En tid som jag tror för många, inklusive mig blir som en nystart i livet.
För mig med nytt jobb och nya förväntningar att uppfylla.
En ny stad att hitta i och nya människor att lära känna.
Precis samma känsla som när jag åkte till Rio.
Så trots världsdel, land och stad och människor, så är känslan densamma vart man än befinner sig på jorden när något nytt väntar.
Jag ser fram emot allt nytt som jag måste lära mig. Nya utmaningar att ta tag i. En nystart helt enkelt! Den känslan är underbar att känna.

Teaterkompaniet Connect sätter igång sina repetitioner snart och nya skådespelare ska börja i gruppen. Vilket är jättekul! Nya manuskript att läsa och ny regi att sätta. Vi längtar så att få sätta igång terminen. Vi kommer repa ”Fröken Julie” av Strindberg samt en komedi som heter ”Snart kommer tiden” av Line Knutzon.

Det blir en intensiv höst för min del.
Pendla till Växjö fyra dagar i veckan. Vilket känns helt okej. Resan dit är raka vägen och tar exakt en timme. Väl framme har jag en kort promenad till min arbetsplats på knappt tio minuter. Jag ska undervisa i dans i olika dansstilar, vilket var ett tag sedan. Men så taggad jag är! Samt arbeta tillsammans med andra Danspedagoger, Dramapedagoger och Teaterpedagoger, vilket jag aldrig gjort innan då jag alltid varit själv i mitt ämne på min arbetsplats. Hur lyxigt kan jag inte få det, så säg. Det är nog det bästa som hänt mig att få arbeta med likasinnade där vi talar ”samma språk”. Deras kompetens och långa erfarenhet kommer jag lära mig så mycket utav. Vilken guldskatt, så säg.

Jag tillsammans med mina kollegor kommer att undervisa i ämnen som dans i olika stilar, musikal, drama, teater, teaterspets – (för de som vill satsa på teater och ska söka vidare.) I teater-spets ingår massa olika teaterämnen som, scenik gestaltning , fysisk teater, clown, röst och rörelse, improvisation, regi, och skådespelarteknik, samt en del teoretiska ämnen som teaterhistoria, och en del föreläsningar. Jag kommer arbeta med en mycket kunnig och erfaren teaterlärare som har mycket att lära mig. Han vet vad han talar om och han kan verkligen en hel del i ämnet teater och regi. Känns jätte kul!

Nu kanske ni undrar om jag kommer att orka med allt detta?
Jag känner så här, att tack vare den fina arbetsplats jag får möjlighet att vistas på med så härliga människor omkring mig som dessutom sprider så mycket positiv energi omkring sig, så kommer jag orka mer än något annat. Nu är jag redo att leverera!

Det här är en arbetsplats där var och en får känna sig viktig och behövd. Där var och ens kompetens ses som något positivt och bra för verksamheten och inte bemöts med konkurrens mellan kollegor och ämnen, vilket jag tyvärr upplevt tidigare. Detta kan inte bli något annat än bra! Här arbetar de tillsammans mellan de olika ämnena där de ser vinsten med samarbeten oss emellan. Här finns inget ”mitt” och ”ditt”, här finns VÅRT! Ett VItänk! Den känslan märks tydligt. Oavsett vad för ämne du undervisar i är vi alla lika viktiga.

Jag märkte också väldigt tidigt hur de på Kulturskolan i Växjö gärna vill vidareutvecklas. Inte stanna kvar  i gamla mönster. De är inte rädda för förändringar utan ser bara möjligheter istället för att se hinder. ”Uppstår det hinder, så löser vi dem” säger chefen. Och det är just det tänket och agerandet jag saknat innan. Här kommer jag stormtrivs!

Min tjänst är på 80 %. Vilket passar mig perfekt då jag har mitt företag vid sidan om. Samt teaterkompaniet Connect. Jag lovar att jag ska ta det lugnt och också bara njuta av allt det härliga som sker omkring mig. Med tanke på vad jag varit med om på min förra arbetsplats, där jag var verksam som Danspedagog och Dramapedagog i många år här i Hässleholm, så är jag värd detta. Att äntligen få bli uppskattad för den jag är och för den kompetens jag har. Där ingen avundsjuka existerar.

en arbetsplats är det för mig en självklarhet att alla anställda ska  känna sig uppskattad, viktigsedd och behövd av sin arbetsgivare och sina kollegor! Om ni hamnar på en arbetsplats där det inte är så, lämna och gå vidare. Se hur det gick för mig! Mår du bra så gör du ett bättre jobb. Blir du uppskattad vill du göra mer. 

Glöm inte att också stressa ner nu i höst. Lyssna på er inre röst. Våga bryta invanda mönster. Säg till om något känns fel. Våga stå upp för den du är och dina åsikter. Låt ingen förminska dig och dina värderingar. Lyssna på dina behov. Säg till den som säger något dumt till någon annan. De som visar avund, ge dem kärlek. Ge varandra kramar och le stort åt dem du möter, oavsett om ni känner varandra eller ej. Skratta mycket och gråt ut det känns bara skönt efteråt. Och det bästa av allt, SPRID KÄRLEK! ❤

 

 

 

Maria Lundin Enetjärn
Namn: Maria Lundin Enetjärn

Ålder: 48 år.

Familj: Gift med Jonas Enetjärn från Nyköping. Barnen, Elsa 13 år och Axel 11 år.

Intressen: Teater, dans, bakning, konversationer och att vara vid havet
Läs även min Rioblogg: https://nouw.com/riomaria

Kategorier