Medelväg med viss guldkant

Ibland inträffar det fullständigt oväntade. Som härom dagen, då min tolvårige son klev in i nya Toyota Corolla och sa ”den här bilen är läcker, en sån här skulle jag vilja ha”.

Toyota Corolla är bilvärldens svar på hushållsosten. Man kan köpa den för att mätta ett behov utan att reflektera särskilt mycket. En bra bil utan extravagans. Så har det åtminstone varit under modellens första 53 år och elva generationer. De senaste tolv åren har Corolla av någon svårbegriplig anledning hetat Auris på den svenska marknaden, men med den tolfte generationen är ordningen återställd. Nya Corolla vill höja sig lite över konkurrenter och föregångare genom att erbjuda en mer personlig stil och högre utrustningsnivå. Modellen ska täcka upp för både Auris och den numera nedlagda storasystern, Avensis.

Köparen kan välja mellan femdörrars halvkombi och en vanlig kombi. Det är den sistnämnda vi har provkört. Framstolarna har inte bara snajdig form utan är även sköna att sitta i, både långa och korta provförare verkar trivas. Baksätet är inte lika trevligt. Dels skymmer de fina framstolarna sikten onödigt mycket, dels är takhöjden förvånansvärt skral. Provbilen har visserligen ett stort och delvis öppningsbart panoramasoltak, som låter ljuset flöda in i kupén. Men det stjäl utrymme. Fotografen Anders är 186 centimeter lång och skrapar hjässan i taket.

Den sistnämnda finns i provbilen och fungerar finfint ihop med en steglös automatlåda. Omkörningar i landsvägsfart går kvickt och den lite sega, artificiella känsla som har präglat många av Toyotas och systermärket Lexus hybrider genom åren är numera borta.

Billigast är Corolla Touring Sports 1.2 Life för 194 900 kronor. En mer trolig medelväg för många köpare är 1,8 Hybrid Style för 267 900 kronor. Corolla fortsätter att vara en klok och till synes välbyggd bil mitt i startfältet. En bil som köps med förnuftet snarare än känslocentret – även om en tolvårig bilentusiast alltså kan tända till på dess design.