En skåning, några britter och den kosmiska amerikanska musiken

Låt oss prata om: Kosmisk amerikansk musik – rock/country/folk/psykedelia – täta harmonier och ringande gitarrer, gärna en tolvsträngad Rickenbacker.

Richard Olson kan det här. Han vet att Gram Parsons – legendaren från The International Submarine Band, The Byrds och The Flying Burrito Brothers – myntade begreppet. Och att det fanns många som sökte efter den exakta klangen – då, alltså. Sent 1960-tal.

En väldig massa år senare frontar Olson, skåningen, ett brittiskt band som plockar upp traditionen. Inför det som är första Sverigeturnén – med stopp i Kristianstad – säger Olson:

– Kul! Spännande! Jag slipar på mellansnacket så jag blir begriplig både för publiken och bandet. Men det här har vi verkligen sett fram emot – Sverige är ett av flera europeiska länder som tar konst på jävligt stort allvar. Här en finns publik som lyssnar och är inkännande.

Märklig resa han är ute på. Uppvuxen i Lund, ett mellanspel i Malmö. Richard Olson hyllar sin ”svenska musikuppfostran” och berättar att han spelade i olika garage- & psykedelia-band där alla hade ungefär ”samma smak och samma talang”.

– På olika vägar hamnade jag i London och fick, tillsammans med min exfru, uppleva det tidiga 00-talets neofolkrevival. Vi spelade med ett band som hette The Eighteenth Day of May ... och det gick verkligen jättebra. Det var bara en sådan grej: att vara på ”the right place at the right time”.

Ur askan av The Eighteenth Day ... reste sig The SeeSee, men när Richard Olson till slut var ensam originalmedlem kvar behövde han en nystart.

– Det var dags att sänka volymen och fokusera på låtarna som egentligen alltid funnits. Låtar som går tillbaka den äldre countryn och folkmusiken – The Byrds, Gram Parsons, Fairport Convention ...

Här fanns något. En början på The Hanging Stars. Olson och två bandmedlemmar åkte över till Amerika på inbjudan av en kompis i bandet The Brian Jonestown Massacre.

– Vi hamnade i Kaliforniens ökenlandskap och där gjorde vi allt man bör – och inte bör – göra (skratt). Men framförallt hittade vi låtar och ett sound till första plattan.

I mars 2022 fanns album nummer fyra – ”Hollow Heart” – på diskarna. The Hanging Stars signades till kreddiga brittiska americana-etiketten Loose Music.

– Vi har gjort en postmodern grej som blir en hyllning till de som kom före, och kanske blivit bortglömda. Samtidigt har vi upptäckt att det faktiskt finns en väldigt levande scen för vår ”gamla psykedelia”. Vi har blivit omfamnade av en stor musikalisk familj.

Richard Olson säger: ”Den brittiska musikscenen har sina fel och brister. Konkurrensen är stenhård, men här finns också en stark lojalitet mellan band och musiker. Det är kanske inte riktigt som i Nashville ... men f-n i mig inte långt därifrån.”

Tillbaka till Gram Parsons och den kosmiska amerikanska musiken. Richard Olson skrattar och säger:

– Det är väl upp till oss att realisera begreppet – även om vi inte är amerikaner. I vår musik finns säkert en mix av Kaliforniens öknar, Londons regntunga skyar och ... förstås ... Malmö.

Olsson berättar om uppväxten i musiken. Ett tag spelade han i samma band som Christian Kjellvander.

– Vi hade ett stort utbyte av spännande idéer. Jag har alltid haft en kärlek till hela pan-musikaliteten. Där finns humleljudet, den där enda noten som resonerar i allt och får blomma i psykedelian och countryn.

Aktuella ”Hollow Heart” har fått massor av speltid. Två månader på en brittisk topp 20 för folk- och rootsmusik skickar signaler.

Nu på svenska scener. Vad kan Kristianstadspubliken vänta sig?

– Under turnén har vi haft ersättare på bas och pedal steel, olika musiker har flugits fram och tillbaka. Men nu är alla ordinarie medlemmar på plats. Kristianstad får det bästa av The Hanging Stars. Hela bandet. Hela upplevelsen.