Walter Trout: Ett liv med bluesens giganter

I maj, när de sista detaljerna var klara, sa Jörgen Nilsson, bokare: ”Måste vara den största blues-spelningen i Kristianstad sedan Johnny Winter kom till stan.”

Visst, den här killen har vunnit alla priserna. Toppat listorna. Spelat med giganter, på de största scenerna. John Mayall, en av läromästarna, har kallat honom ”en av de mest talangfulla blues- och rockgitarristerna på världsscenen”.

Själv säger Walter Trout:

– Jag har varit en professionell musiker i 53 år, och bara spelat ... utan att vilja göra något annat.

Så, tillbaka i tiden. Sent 1960-tal. Walter Trout växte upp i Ocean City, södra New Jersey. Han berättar om barbanden och resorna längs The New Jersey Turnpike.

– Vi kom till samma ställen som Bruce Springsteen och ett av hans tidiga band, Steel Mill. Men för mig blev det tröttsamt efter ett tag. Jag ville något annat, inte bara vara en kille i ett band som spelade de senaste radiohitsen för en dansande publik.

Vägen ut var vägen västerut. Walter Trout drog till Los Angeles.

– New York låg för nära, scenen där kändes begränsande. I Kalifornien hände allt. När jag kom dit, 1974, var LA den viktigaste platsen i musikindustrin. Det fanns hur många klubbar som helst ... i LA, i San Diego, San Francisco och Santa Barbara.

Drömmen var alltid att stå längst fram. Att fronta bandet. Men Walter Trouts karriär började som gitarristen vid sidan av de stora.

– Visst, jag spelade med Percy Mayfield och Lowell Fulson, Joe Tex och Bobby Hatfield. John Lee Hooker och Big Mama Thornton.

Trout hann turnera som Canned Heats leadgitarrist innan John Mayall ställde frågan.

– Fanns inte mycket att fundera över. Vem säger nej till John Mayall's Bluesbreakers? Vem säger nej tack till att få resa jorden runt och tjäna en massa pengar?

Många succéår, Walter Trout säger: ”Jag hade kul.”

– Att vara killen som står bredvid är fantastiskt, men samtidigt: Du spelar någon annans musik. Jag tror att mina framgångar kom med att jag kunde spela deras musik som de ville att den skulle spelas. Inte konstigare än så. Du skickar inte iväg ett Jimi Hendrix-solo när Big Mama Thornton är stjärnan. Du måste känna in artisterna du jobbar med.

1989 klev Walter Trout av. Han startade eget, byggde upp en storpublik i Europa. Brittiska The Time kallade första soloalbumet, ”Life in the Jungle”, tidernas bästa inom bluesrock-genren. 30 år senare säger Walter Trout:

– Jag spelar min egen musik, precis hur jag vill. Det är ... befriande. Vad kan jag säga? Om jag skulle dö i morgon vet jag att jag fick göra det jag ville göra.

Trout, 71, vet också att allt kan förändras. Döden har han lurat, under några år flåsade den honom i nacken.

2013 konstaterade läkarna att en levertransplantation var nödvändig. Operationen lyckades, men komplikationer tillstötte. Walter Trout hade fått en skada på hjärnan, en helt ny kamp började.

– Jag fick lära mig att prata igen, att gå igen.

Musiken?

– Där fanns en minnesförlust. Under året som följde satt jag hemma på soffan och slet med gitarren.

Tvivel?

– Självklart. Det skulle vara en stor saknad i mitt liv om jag inte kunde spela längre, men så här: Du har fått en giv. Det är bara att acceptera och göra det bästa möjliga av situationen. Jag överlevde och jag skulle aldrig klaga. Inte så länge jag har min familj – min fru, mina barn – och vårt underbara liv tillsammans.

2015 stod Walter Trout på scenen igen, i Royal Albert Hall.

Från då till nu – turnéer, flera nya album – det senaste, ”Ride”, släpptes i somras.

Walter Trout säger att livet är gott. Han är gift med en dansk kvinna, familjen delar tiden mellan Danmark och USA.

– Under pandemin lämnade vi inte Danmark. Det verkade vettigare att stanna i en kustnära liten by med 500 invånare än att trängas med miljoner människor i hjärtat av Los Angeles.

Hösten 2022?

– Jätteroligt att komma till Sverige med vår fantastiska svenska basist, Johnny Griparic som spelat med Slash (Guns N' Roses) i flera år.

Utsålt i Kristianstad. En hälsning till publiken?

– Visst, det blir mycket ny musik, låtar från senaste plattan som toppat blueslistorna i USA, England och Tyskland. Men framförallt vill jag säga: Jag har aldrig spelat med ett bättre band. Vi kommer att sparka rumpa!