Ald­rig mera krig?

I Sverige, som inte del­tog i kri­get, har upp­märk­sam­he­ten va­rit mer blyg­sam. Da­gens be­döm­ning är att kri­get, som led­de till att över nio mil­jo­ner sol­da­ter stu­pa­de (som van­ligt flest rys­sar), star­ta­de del­vis av en slump – el­ler som följd av ett ål­der­dom­ligt he­ders­tän­kan­de. Där­med skul­le det kun­na be­teck­nas som det mest onö­di­ga kri­get – även om alla krig egent­li­gen är onö­di­ga.Den 28 juni 1914 mör­da­des tron­föl­ja­ren i den eu­ro­pe­is­ka stor­mak­ten Ös­ter­ri­ke-Ung­ern Franz Fer­di­nand av en ser­bisk na­tio­na­list i Sa­ra­je­vo. Det­ta dåd hade inte be­hövt leda till stor­krig. Men de al­li­an­ser som fanns i Eu­ro­pa då, där Tysk­land stod bak­om Ös­ter­ri­ke-Ung­ern och där Ryss­land stöd­de Ser­bi­en och dess­utom hade al­li­an­ser med Frank­ri­ke. Det fanns en möj­lig­het att lösa den kon­flikt som upp­stod ef­ter mor­det utan krig, men den ös­ter­ri­kis­ke kej­sa­ren Frans Jo­sefs så­ra­de he­der gjor­de att ett ul­ti­ma­tum som i prin­cip var omöj­ligt för Ser­bi­en att ac­cep­te­ra for­mu­le­ra­des. Bak­grun­den till krigs­ut­brot­tet har re­do­vi­sats på ett in­tres­sant och de­tal­je­rat sätt av di­plo­ma­ten och hi­sto­ri­kern An­ders Da­ni­els­son i He­ders­kri­get (At­lan­tis).

Själv­fal­let låg ock­så stor­po­li­tis­ka be­döm­ning­ar bak­om kri­get, fram­för­allt Tysk­lands och Frank­ri­kes upp­munt­ran av den ös­ter­ri­kis­ka hår­da lin­jen mot Ser­bi­en. Re­sul­ta­tet av kri­get blev, för­ut­om det sto­ra an­ta­let döda, att Ös­ter­ri­ke-Ung­ern som stor­makt ra­de­ra­des ut från kar­tan och de­la­des upp i ett stort an­tal nya län­der, bland an­nat Ju­go­sla­vi­en.När det förs­ta världs­kri­get av­slu­ta­des på hös­ten 2018 ta­la­des det om evig fred. Men som be­kant blev det inte så. Tvärt­om var förs­ta världs­kri­get bara ”förs­ta halv­lek”. 25 år ef­ter förs­ta världs­kri­gets start in­led­des ett nytt krig – det and­ra världs­kri­get.I förs­ta världs­kri­gets skyt­te­gra­var och på slag­fäl­ten (och i sjuk­stu­gor­na) låg många som se­na­re blev vik­ti­ga i hi­sto­ri­en. Där fanns till ex­em­pel vi­ce­kor­pra­len Adolf Hit­ler, kor­pra­len Be­ni­to Mus­so­li­ni, of­fi­ce­ren Char­les de Gaul­le, kap­te­nen Har­ry S Tru­man och ma­rin­mi­nis­tern Wins­ton Chur­chill. Alla fem spe­la­de vik­ti­ga­re rol­ler un­der and­ra världs­kri­get.

Inte minst för Adolf Hit­ler var förs­ta världs­kri­get av­gö­ran­de för hans fort­sat­ta gär­ning. Han var myc­ket be­svi­ken ef­ter den tys­ka ka­pi­tu­la­tio­nen 2018 och re­van­schis­men var stor hos Hit­ler och i det tys­ka sam­häl­let i stort. Den gjorde att han fick så stort stöd att han kun­de ta mak­ten.Kon­se­kven­ser­na av and­ra världs­kri­get var ännu ohygg­li­ga­re än av skyt­te­gravs­kri­get på Väst­fron­ten och de öv­ri­ga stri­der­na un­der förs­ta världs­kri­get. Men det hade allt­så ock­så sin grund i det ål­der­dom­li­ga he­ders­be­grepp som den 87-åri­ge ös­ter­ri­kis­ke kej­sa­ren om­fat­ta­de.

Ef­ter­spe­let till det förs­ta världs­kri­get bäd­da­de inte för den evi­ga fre­den som det fanns vi­sio­ner om, även om Nationernas för­bund grun­da­des. Det vi­sar på vik­ten att inte för­öd­mju­ka för­lo­ra­ren i ett krig utan bäd­da för fred­li­ga kon­tak­ter och sam­ar­be­te. Ef­ter 1945 dröj­de det näs­tan 35 år in­nan det på nytt blev öp­pet krig i Eu­ro­pa, när Ju­go­sla­vi­en splitt­ra­des. Ock­så det hade sin grund i förs­ta världs­kri­get.