Silvio Berlusconi är tillbaks i den politiska hetluften i italiensk politik. Någon som är förvånad? Nyligen förklarade Berlusconis parti PdL, Frihetens folk, att man drar undan sitt stöd för den teknokratledda regeringen under Mario Monti. Strax efteråt meddelade Silvio Berlusconi att han tänker kandidera på nytt som premiärminister för partiet som i grunden är hans egen skapelse, en något seriösare variant av det svenska Ny demokrati. Berlusconis besked präglade såväl den svenska som andra börser runt om i Europa och världen. Italien är en stor nation och många fruktar nu en kaotisk situation där landet får svårt att få en stabil ledning vid det nyval som troligen väntar i början på nästa år. Mario Montis regering har både föreslagit och genomfört flera hårda åtstramningsåtgärder som blivit impopulära bland italienarna. Enligt Monti tänker han avgå inom kort när den budgetlag han föreslagit antagits i det italienska parlamentet, en budgetlag som innebär mer av impopulära åtgärder. Mario Monti hyllades som en räddare när han tillträdde men nu anklagas han för att vara alltför lierad med bankerna - han har arbetat åt bankirfirman Goldman Sachs - och alltför böjlig inför tyska krav på åtstramningar. Det har Silvio Berlusconi utnyttjat och talat om att Monti "tillfredsställer ett tyskcentrerat EU". Tongångarna är alltså liknande de som hörts från Grekland. I Italien brukar regeringar sällan sitta mer än ett år. Berlusconi är den som suttit längst som premiärminister och dominerat politiken i tjugo års tid. Om gamla boxare som slagits ut brukar man säga att de aldrig kommer igen, men Berlusconi är segare än så. Den italienska regeringskrisen väcker ånyo frågan om eurosamarbetet är på väg mot sitt slut. Italien har alltid varit politiskt instabilt men i dag får detta kaos också starka återverkningar i övriga Europa.