Briljant med terapi för monster

När en känd psykolog och författare, Jenny Jägerfeld, och en etablerad skräckförfattare, Mats Strandberg, skriver en bok tillsammans, vad blir det då? Jo, en roman med titeln Monster i terapi.

Romanen har en ramberättelse där en kvinnlig psykolog som nyligen fött barn plötsligt försvunnit. Psykologens hustru vänder sig i ett inledande brev till polisen för att få hjälp och berättar om ett fynd i form av dokument angående ”specialpatienter”.

Det visar sig att patienterna är litterära gestalter från 1800-talet som rest framåt i tiden för att gå i modern psykoterapi. Romanen utgörs av diverse fiktiva dokument. Journalanteckningar, utskrifter av terapisessioner, brev och e-postmeddelanden från psykologens handledare.

Patienterna visar sig vara den personlighetskluvne doktor Jekyll/Mr Hyde, Victor Frankenstein och hans fru samt ”Varelsen”, vampyren Carmilla och hennes älskarinna Laura samt den narcissistiske Dorian Gray.

Även om Monster i terapi i hög grad bygger vidare på litteratur kan jag inte låta bli att också associera till tv-serier. Idén att låta personer från en förgången tid resa framåt i tiden till dagens samhälle användes till exempel framgångsrikt i den norska HBO-produktionen Beforeigners där ”framvandrare” ska integreras i det moderna samhället.

En liknande process är det när monster från det förflutna konfronteras med vår tids värderingar och en annan syn på sådant som kvinnorollen, homosexualitet och moral.

Idén att sammanföra klassiska monster i ett slags ”extra allt-verk” prövades med framgång i Showtime-produktionen Penny Dreadful där mixen i persongalleriet bland annat bestod av Victor Frankenstein, Frankensteins monster, Mina Harker, Abraham van Helsing, Dr Jekyll/Mr Hyde, Dorian Gray samt Greve Dracula.

Och apropå terapi så minns nog alla som såg dramaserien In treatment hur rysligt bra underhållning terapisessioner, återgivna rakt av, kan vara.

Efter en lång period då kbt (kognitiv beteendeterapi) varit den helt dominerande terapimetoden i vårt land börjar intresset för psykoanalys och psykodynamiska behandlingar åter öka.

Det är kort sagt en briljant idé, som ligger rätt i tiden, att låta välkända litterära monster gå i psykoterapi. Detta att anlägga psykologiska perspektiv på monster, är förstås inget unikt för Jägerfeld och Strandberg. Så sker till exempel i Netflix aktuella miniserie Dracula, där vissa av vampyrens egenheter, som skräcken för krucifix, förklaras som psykiska hämningar.

Nu finns inte Dracula bland patienterna i Monster i terapi men alltså en annan, inte fullt lika känd, vampyr, Carmilla. Hon visar sig vara en fullfjädrad psykopat, men här rör det sig om parterapi och den som egentligen får något ut av behandlingen är Carmillas manipulerade och undergivna partner Laura. Carmilla å sin sida finner sig väl till rätta i dagens Stockholm där hon går på jakt efter nya kvinnliga bekantskaper.

Om kbt lite förenklat uttryckt är en ”quick fix”, som ur samhällssynpunkt är kostnadseffektiv så är psykoanalys och psykodynamisk terapi dyra metoder, men kan förändra en individ på ett mer djupgående vis. En roman om monster som behandlas med kbt-metoden hade knappast varit särskilt underhållande. Och främst är det som underhållning den här boken ska betraktas. Men den ska inte för den sakens skull avfärdas som lättviktig, för det tycker jag inte att den är. Faktum är att författarna skickligt vävt in en kritik av rådande samhällsstrukturer, genom de kommentarer och reflektioner som psykologen gör.

Genom att låta patienternas antikverade uppfattningar krocka med vår tids värderingar tydliggörs också hur samhället utvecklats i fråga om sådant som sexualmoral, jämställdhet och demokrati.

Genomgående pratar psykologen aningen mer än vad psykoterapeuter brukar göra, men det är förstås nödvändigt för att få spänst i dialogerna, som utgör huvuddelen av bokens innehåll. På det hela taget är det engagerande läsning och jag kan också föreställa mig att en dramatisering i film- eller teaterform skulle kunna bli lyckad. Därtill är boken läckert utformad med ett synnerligen genomtänkt grafiskt koncept. Något ska också sägas om slutet på romanen. Det har en extra knorr, som utgör en elegant avslutning.