Carmen – välspelad och annorlunda

Carmen, fransmannen Georges Bizets spanska opera, är en av operalitteraturens mest framförda verk. Efter fiaskopremiären i Paris tog det några år innan framgångarna infann sig. Nu lockar operan storpublik var den än spelas. När Det Kongelige teater i Köpenhamn i söndags i sitt nya operahus på Holmen premiärvisade Carmen började det lite svagt. Visserligen drog den garvade dirigenten, spanjoren Miguel Gómez-Martinez, på ordentligt i uvertyren så att den rätta förväntarstämningen infann sig. Men första scenen blev en hopgyttrad samling av soldater, cigarettflickor och statister som trängdes på det lilla utrymme som den omfångsrika dekoren tillät dem att röra sig på. De följande scenbilderna, signerade Michael Vale, gav dock sångarna mer rörelseutrymme. Regissören David McVicar har tydligen svårigheter att gruppera stora folksamlingar på ett effektivt sätt på scenen. Däremot var hans personinstruktion intressant. Den vanligtvis så spotska och förföriska Carmen hade visserligen spotskheten kvar. Men hennes sensualism tenderade mer åt det utstuderade hållet utan att bli vulgär. Den vitryska sopranen Ekaterina Semenchuk formade sin Carmengestalt trovärdigt och med ett starkt kroppsspråk. Hennes röst har bra kraft men hon ransonerade sånguttrycken på ett effektivt och känsligt sätt. Det innebar endast några få röststarka volymutbrott men desto större kroppsligt utspel. En verkligt intressant Carmentolkning. Hennes tillfällige älskare, en i raden men den som tar det hårdast, don José sjöngs av engelsmannen Paul Charles Clare. Hans röst har en vek men vacker klang. Det var först i sista scenens uppgörelse med Carmen, som slutar i att han knivdödar henne, som hans kroppsspråk kom till sina rätt. Den storväxta kroppshyddan gav annars gestalten en naiv klumpighet i rörelserna. Inger Dam-Jensen gav den blyga Michaëla en röststark utformning utan att gestalten blev för sentimental. Toreadoren Escamilo sjöngs av Johan Reuther med vokal glans utan överdrifter. Att besätta även mindre solistroller med förstklassiga sångare kan löna sig. Det gjorde det verkligen i andra aktens smugglarkvintett på Lillas Pastias värdshus som blev en veritabel höjdpunkt i föreställningen. Förutom Carmen gjorde här Guido Paevatalu som Dancaïr och Joachim Bäckström som Remendado tillsammans med Carmens väninnor Frasquita (Louise Fribo) och Mercédès (Trine Bastrup Möller) utmärkta sångliga insatser. Färgprakten i kostymeringen blommade ut för fullt i slutakten med festklädda kvinnor och män samt toreadorer och picadorer i praktfullt glänsande skrudar designade Sue Blane. Det Kongeliges kör gjorde som vanligt en utmärkt insats med välbalanserad klang. Från orkesterdiket drev dirigenten fram de glödande spanska tongångarna så som fransmannen Bizet uppfattade dem. Sammantaget blev det en spännande och välljudande om än lite annorlunda Carmenupplevelse.