Det var en eftermiddag i juni som kvinnan kom körande med sin permobil på Övre Brunnsvägen. Hon reagerade på en man på cykel som hon såg mer än en gång under sin färd. Vid ett tillfälle var hon tvungen att sakta ner och då dök han upp – mannen på cykeln.

Det gick på bara några sekunder när han cyklade förbi och ryckte åt sig handväskan som kvinnan hade i korgen längst fram på permobilen.

Chockad fick hon hjälp av en förbipasserande med att ringa på hjälp och kontakta sin dotter, Ethel Andersson.

– Det ringde en man och berättade att mamma hade blivit bestulen på allting. Jag har nycklar till hennes bostad så vi kunde hjälpa henne hem direkt, men hon hade ju blivit av med sina egna nycklar, glasögon, mobiltelefon och plånbok. Tryggheten tog han också ifrån henne.

Med endast ett vagt signalement att gå på fick polisen aldrig fast gärningsmannen, trots att man efterlyste vittnen till händelsen. Och kvinnans tillhörigheter återfanns inte.

Ethel Andersson berättar att hennes mamma blev väldigt rädd efter stölden.

– Vi fick byta lås, skaffa nya glasögon och ett nytt id-kort. Den här händelsen har fört så mycket med sig, förutom det rent praktiska har mamma varit mycket orolig efteråt. Eftersom de tagit hennes id-handlingar var hon rädd att de skulle leta upp henne och komma hem till henne.

Men för några dagar sedan stillades den oron av en ung man vid namn Samuel Covarrubias Nordström. Han var ute med en kompis när han såg två personer som stod och magnetfiskade i Ronnebyån.

– Jag såg bara ett snöre och blev nyfiken på vad de gjorde. Vi pratade med dem och de sa att vi fick titta i spannen där de lagt grejerna de fått upp, berättar han när han möter upp vid ån för att visa hur det hela gick till.

I spannen fanns bland annat den äldre kvinnans väska, som legat i ån sedan juni 2021. När Samuel Covarrubias Nordström såg att det fanns legitimation kvar i väskan, insåg han att det kanske fanns en person som ville ha sina saker tillbaka.

– Så jag ringde min morbror Ola som är polis och berättade.

Tillsammans lyckades de spåra ägaren till väskan och Ethel Andersson berättar hur glatt överraskade de blev när mammans väska återbördades till dem.

– Det blev en stor lättnad för henne. Plånboken var tömd på pengar, men allt annat var kvar. Väskan luktade så illa att vi fick slänga den, men glasögonen kunde vi putsa upp så att hon kan använda dem igen.

För Samuel Covarrubias Nordström har magnetfiske blivit ett nyfunnet intresse och Ethel Anderssons mamma är åter ute och kör med permobilen.

– Jag är tacksam att hon vågar sig ut igen. Det är inte lätt att vara gammal och efter stölden har hon inga saker i sin korg längre. Det är fruktansvärt att vissa har så lite moral att de kan göra så mot en gammal människa, säger Ethel Andersson.