Ett horn i sidan till Afrikas horn
Det liksom sker automatiskt. Det ena brevet efter det andra åker i papperskassen för återvinning. Där trängs nu kuverten och breven från Diakonia, Läkare utan gränser, Svenska Kyrkan, Rädda Barnen, Röda Korset och Unicef med bön om hjälp till Somalias lidande befolkning.Uppriktigt sagt förvånas jag över min egen reaktion. Jag är ingen kallhamrad typ som står likgiltig inför bilder på undernärda, svältande, döende spädbarn. Jag är ingen snål person. Jag har inte ens dåligt ställt. Inte heller gömmer jag mig bakom biståndsminister Gunilla Carlssons försäkran att regeringen skjutit till "flera hundra miljoner till svältkatastrofen i Afrika bara de senaste veckorna". Ändå kan jag bara inte.
Internationell hjälp och solidaritet är en del av människans själ. Den goda människans själ. Redan i Predikaren 11: 1-2 står skrivet: "Sänd ditt bröd över vattnet, en dag får du det åter. Fördela vad du har på flera händer ? du vet aldrig vilka olyckor som kan drabba landet." Jag däremot sänder det ena vädjandebrevet efter det andra till pappersåtervinningen. Det måste finnas en orsak.
Somalia är ett av de värsta exemplen på så kallade failed states, som sedan två årtionden slits sönder mellan olika klaner och religiöst fanatiska grupper som Al Shabad, terrororganisationen som seglar under frihetsrörelsens flagg. Sjöröveri, penningtvätt och narkotikasmuggling tycks vara höjden av kreativitet. De styrande diktatorernas främsta kännetecken är som vanligt att plåga den egna befolkningen.Ett område ? Somalia kan knappast beskrivas som ett land ? som lider av akuta problem ska naturligtvis ha hjälp med matleveranser. Nu är två årtionden inte en period som kan räknas som akut. Svältkatastrofer har nästan alltid varit politiskt betingande, så är det också i dagens Somalia.
William Easterly, fd världsbanksekonom och professor vid New York University, hävdar dessutom att de länder som tagit emot mest bistånd ? biståndet i världen ligger på över 100 miljarder dollar ? fortfarande är världens fattigaste länder. Snabbväxande länder som Kina, och Malaysia har däremot tagit emot/fått minimalt med bistånd.
Demokrati och fiskeredskap, inte diktaturtolerans och fisk, är vad som framför allt behövs i dagens Somalia. Där finns säkert också entreprenörer som borde komma i åtnjutande av de mikrokrediter som den bangladeshiske nobelfredspristagaren (2006) Muhammad Yunus förespråkar. Pengar lånas då ut till fattiga företagsamma människor för att skapa möjligheter att starta en verksamhet så att de ska kunna försörja sig själva och sina familjer.Och för landets politiska ledning, det gäller både beväpnade krigsherrar och obeväpnade klanhetsare, vore krigsförbrytartribunalen i Haag en vettig plats. För som Sidas förre generaldirektör Bo Göransson påpekat i en Brännpunktartikel i Svenska Dagbladet nyligen: "Att dö av svält är framtvingat självmord, kroppen förtär sig själv. Att skapa svält borde jämställas med mord."Tills vidare fortsätter jag att skicka tiggarbreven till pappersåtervinningen.
