Fantasy väl värd Nobelpriset?

Snön virvlar över Skåne och allt bäddas in i ett mjukt, vitt täcket. Och som en försmak av julens fröjder är det i natt premiär för Peter Jacksons filmatisering av J. R. R. Tolkiens Bilbo (ja, jag säger Bilbo eftersom det är titeln på min vällästa bok från 1973). För mig är Bilbo en underbar saga, ett magiskt äventyr, visserligen utan Ringen-trilogins bombastiska dramatik men i stället präglat av en mer lågmäld och humoristisk charm. Tänk bara på inledningskapitlet där de objudna dvärgarna en efter en bjuder in sig i Bilbos ostörda håla. Äventyret knackar på hos bekvämligheten och naturligtvis kan Bilbo inte motstå lockelsen. Vem skulle kunna det?

Jacksons jättefilmatisering i tre delar, i 3D och visad med 48 bilder per sekund kommer säkert att diskuteras, kritiseras och både älskas och hatas. Så är det med verk som vi har starka känslor för, så är det med litteratur och annan kultur som berör och betyder mycket för oss. De senaste veckorna har de litterära och politiska diskussionerna på kultursidor och i social medier handlat mycket om årets Nobelpristagare i litteratur och framför allt hans politiska ställningstaganden, eller möjligen brist på sådan.

Även Mo Yans litteratur har diskuterats. Håller den verkligen Nobelprisklass? Egentligen en omöjlig fråga att besvara med tanke på hur olika författare som fått priset genom åren och inte minst med tanke på vilka litterära giganter som aldrig fått det.Bland dem som varit uppe för diskussion i Nobelsammanhang utan att prisas finns även Tolkien. När femtioårssekretessen för Svenska Akademiens Nobelprisprotokoll från 1961 bröts i början av detta år fanns han med på förslagslista, nedanför namn som Graham Greene och Karen Blixen. Förslaget kom från vännen och genrekollegan C. S Lewis? ...

Akademiens dåvarande ständige sekreterare Anders Österling avvisade dock Tolkien med motiveringen att hans prosa inte var "diktning av högsta klass". Priset det året gick till den jugoslaviske författaren Ivo Andríc.Tanken svindlar en aning. Vilken status hade fantasylitteratur haft i dag om en av genrens giganter fått Nobelpriset i litteratur. Minst lika svindlande är det att fundera över hur Tolkien som Nobelpristagare hade tagits emot på den tidens kultursidor.

Nobelpris eller inte, för mig är Tolkien en stor författare helt enkelt för att han gett mig stora, fantasividgande läsupplevelser. Och det är väl det som är det allra viktigaste med litteratur, och andra kulturella upplevelser. Vilka upplevelser de ger, vilka tankar upplevelserna sätter i gång, vilka nya världar de öppnar, hur de i både smått och stort kan förändra både den egna världen och världen i stort.Och man behöver inte alls tycka om en författare som person eller ens dela hens politiska åsikter eller världsbild för att upplevelsen ska vara stor. I Tolkiens äventyrsvärld finns det till exempel inte mycket plats för kvinnorna – men när jag läser är jag i högsta grad delaktig. Å andra sidan är det definitivt inte fel om en författare eller annan kulturpersonlighet använder sitt inflytande och sitt utrymme i offentligheten till att stå upp mot förtryck och orättvisor.