Från tårar till skratt

- Jag har haft ett helt osannolikt år. Det är ju inte så att jag varit utan framgång tidigare, men det här är en helt annan dimension, framförallt med det enorma genomslag som kommit efter boken och tv-serien, säger Jonas Gardell.

Jo, Torkar aldrig tårar utan handskar har berört många. Som Jonas Gardell själv säger så har svenska folket blivit berörda, och de har fått gråta och de har fått skratta, oavsett om de sett tv-serien eller läst boken.- Och vet du det roliga, långt innan första boken kom var det en hajp som var gigantisk i sociala medier. Det var nästan den största sedan Da Vinci-koden kom, och allt jag tänkte på var ”hur ska det här kunna motsvara detta”. Då fick jag väldigt ont i magen.

Med facit i hand behövde inte Jonas Gardell få det där magontet. Han berättar hur folk nästan dagligen kommer fram till honom på gatan och tackar för att han har berättat. Och för knappt en vecka sedan blev han utsedd till ”Årets svensk” av tidningen Fokus för att han ”lika effektivt som smärtsamt påmint oss om att människovärdet aldrig är en självklarhet utan ständigt måste försvaras”.- Ja, ”Årets svensk”, det är svårt att slå, säger Jonas och tystnar.

Du får väl bli årets världsmedborgare nästa gång?- Haha, jo. Men det är så mycket som händer för mig framöver också, nu när vi pratar om projektet. Snart kommer bok två och därefter bok tre, sedan kommer långfilmen och så kommer böckerna ut i olika länder också.

Vad kul! Vilka?- Ja, bland de mer exotiska länderna kan jag nämna Turkiet. Det tycker jag är oerhört kul och spännande, även om jag har lite svårt att förstå det. Polen har också köpt böckerna, men polsk teve vågar inte köpa in serien. Det är för kontroversiellt. Men så kommer det att vara, det har ju varit så i Sverige tidigare också.

Minns du tankarna och känslorna som fanns inom dig när du satte dig ner och skrev de första raderna?- Första raderna till den här boken kom för femton år sedan. Men både materialet och ämnet är så stort i sig så det tog gigantiskt lång tid för mig innan jag visste exakt var projektet skulle landa. Det svåra till en början var att hitta en form som fungerade, men när jag väl hittat den tog det inte mer än fem år att skriva klart. Återigen, jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här stort, det fanns inte ens på kartan. Så jag är väldigt berörd och oj! Så mycket tårar!

Ja, det måste ha varit ganska tufft att skriva, många känslor som blommat upp?- Jag grät inte när jag skrev faktiskt, utan det var nog mer när jag landat och allt bara släppte. När proppen gick ur. Men vid den tidpunkten grät jag, som jag grät! Och det gör jag än i dag. Jag har inte gråtit så mycket på väldigt många år. Jag har ju till och med fått förvarna folk om det ibland, att vissa saker kan trigga i gång känslorna hos mig, så då får de ursäkta lite.

Det här är ju en berättelse om dem som aldrig fick en chans att berätta. Hur har responsen från överlevarna varit?- Jag ser det som en skyldighet att berätta. Och det tycker de flesta av dessa personer också. Vi som överlevde känner alla en skuld över att vi faktiskt överlevde. Varför fick vi leva och inte de andra? Hur ska jag säga det, vi knullade ju lika mycket. Men det har varit ett enormt engagemang. En bekant skrev till mig och berättade att Torka aldrig tårar utan handskar äntligen gjorde att han kunde sätta in en minnestext i tidningen till sin älskade. Undertill stod det ”Tack till Jonas Gardell”.

Den här enorma respons du fått, vad tror du den beror på?- Jag tror att många förstått att det är ett ämne som de måste lära sig om och det är där engagemanget kommer från. Men jag både tror och hoppas att hela det här projektet också hjälpt många att minnas sina egna.

Tv-serien har ju hämtat delar av alla dina tre böcker, tycker du det är någon nackdel att tv-serien visades innan bok två och tre släppts?- Mark såg serien och har varken fått läsa tvåan eller trean, men det enda han längtade efter tv-seriens slut var att få läsa bok två. Jag tror att många sörjer Benjamin och Rasmus som om de var deras egna vänner och då vill de också umgås mer med dem och lära känna dem bättre vilket man får i böckerna. Det är faktiskt en del som sagt till mig att de önskat att det fanns en serie som handlade enbart om Rasmus och Benjamin utan att någon skulle dö, för att de gillade dem så mycket som karaktärer.

Hur känns det att bryta den allvarsamma hösten med standup-turnén som du nu är ute på?- Det är verkligen skönt! Ett tag tänkte jag att jag aldrig mer skulle kunna stå på scen. Men det är jättekul. Och det är riktig standup - det är dagsaktuellt, det är om Sverigedemokrater och det är snuskigt. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin gjort en standup där publiken skrattat så mycket. Det är stående ovationer vid varje föreställning. Men efter allt allvar så är jag också riktigt sugen på att busa med publiken.