Hököns glansperiod beskrivs i folderbok
– Varför bevarades inga minnesmärken från Hököns glansperiod under åren 1914-1945? Det var en av de frågor som dök upp när ett gäng veteraner träffades för att diskutera byns modernare historia.
att det för ett år sedan restes en minnessten på torget i Hökön med John Ney och Artur Strid som initiativtagare. Nu har John Ney alltså också samlat material till en folderbok om Hökön under förra av 1900-talet. I ord och bild beskrivs utvecklingen från lantlig idyll till 1901-1902 byggdes järnvägen mellan Sölvesborg och Älmhult, och det var tågtrafiken som blev avstampen för en industriell utveckling i Hökön som dittills mest befolkats av torpare och bönder. Ett par driftiga bybor började bryta och förädla torvströ, en råvara som bland annat användes för att täcka golven i ladugårdar och stall. Omkring 1905 byggdes en smalspårig järnvägen mellan fabriken i Hökön och torvtäkten på en myr söder om byn. Brytningen pågick sedan fram till 1950 med de båda världskrigen som särskilt intensiva produktionsperioder. Men det fanns också djupa downperioder som från mitten av 1920-talet då AB Vakö Torvpulverfabriken lade ned driften på Vakö myr för minst tio år framåt.
blev också en av lastplatserna när brytning av diabas så kallad svart granit tog fart på flera håll i trakten. med hjälp av kraftiga lyftkranar hivades stenblocken upp på godsvagnarna. Skogen var en tredje råvarukälla som gav jobb i den nordskånska byn Arbetet i torvbrytningen var tungt för kroppen vare sig man var i schaktet och grävde upp den blöta torvmassan eller skötta transporterna via linbanan. – Det fanns bara plats för så kallade elitgrovarbetare. Det handlade om många tons lyft varje dag och "lappojkarna " måste vara både starka och snabba, konstaterar John Ney i sin historik,
