Iskalla klarar sig bättre än känsliga
De har mycket gemensamt. Båda har länge tillhört den moderata nomenklaturan. Båda är misstänkta för brott. Men där slutar likheten. Littorin har lämnat politiken och bokstavligen raderats bort, medan Bildt till synes obesvärad svävar vidare i den internationella toppolitiken.Jag tycker det är obegripligt och orättvist.
Littorins avgång förbryllar fortfarande. Det vi vet är att han misstänks för ett brott som preskriberats. Han hävdar själv att han är oskyldig. Dessutom vet vi att misstankarna aldrig blivit offentliga om han redan från början förnekat sin skuld. Det påstår i alla fall Aftonbladets Lena Mellin.Det är ett milt uttryckt märkligt påstående. Jag har förstås inte en aning om vad Littorin har gjort. Däremot har jag full förståelse för att han greps av panik och vägrade ge några kommentarer när han överraskades av Aftonbladets frågor.
Inga jämförelser i övrigt, men även jag vet hur snabbt blodet och därmed det logiska tänkandet kan lämna hjärnan i den här typen av situationer.Om jag tolkar initierade bedömare rätt så lär inte heller misstankarna mot Carl Bildt leda till någon fällande dom. I hans fall handlar det om folkrättsbrott. Han satt i Lundin Oils styrelse, som anklagas för att ha medverkat till att människor tvångsförflyttades, mördades och våldtogs i södra Sudan. Det är möjligt att förundersökningsledaren och norrköpingsbon Magnus Elving i första hand driver målet för att påverka de svenska lagstiftarna. När det gäller sexköp har Sverige en med internationella mått mätt mycket tuff lagstiftning. Det har vi däremot inte när det gäller folkrättsbrott och brott mot mänskligheten.
Även Carl Bildt ogillar att svara på frågor. Han kan emellertid inte skylla på överrumpling.Misstankarna och kritiken mot Lundin Oil är mer än tio år gamla. Jag minns att jag hade en radiodebatt i ämnet med nämnde Bildt i början av 2000-talet. Sedan dess har han haft många möjligheter att sätta sig in i och påverka Lundin Oils agerande.
Jag försöker inte bagatellisera sexbrott eller förekomma förundersökningen i Bildtfallet. Nej, jämförelsen mellan Bildt och Littorin pekar på några andra enligt min mening lite märkliga fenomen i vårt samhälle.För det första blir granskningen av makthavare allt mer privatmoralisk. Man kan tycka att misstankar med tydlig koppling till själva uppdraget och maktutövningen borde vara mer besvärande än dem som rör det privata och personliga. Men så är det knappt. Trots allt, nog är brott mot mänskligheten ett lika allvarligt brott som sexköp?
För det andra spelar det uppenbarligen stor roll hur du som makthavare agerar i kritiska lägen. Iskalla och arroganta verkar klara sig bättre än nervösa och känsliga.
