Klädkoder i riksdagen

Helt nyligen belyste Svenska Dagbladet i en artikel ett av de där återkommande men sällan riktigt världsomvälvande områdena inom svensk inrikespolitik ? klädkoden i riksdagen. Eller om man ska vara petig: att denna inte efterlevs. Den här gången var det miljöminister Carlgren som fått agera varnande exempel då han orädd iklätt sig en skinnpaj i plenisalen. Vissa förfärades över det allmänna och utbredande estetiska förfallet, bland annat Sverigedemokraten Björn Söder som tyckte att en kvinnlig ledamots lite för avslappnade klädsel inte bara var opassande utan ett tecken på en bristande respekt för demokratin.

Nå, en så grav missuppfattning om vad som konstituerar ett respektlöst förhållande till demokratin är i mitt tycke mer respektlöst än alla jeans och träbonnar i världen. Men det är faktiskt något av en käpphäst för våra folkvalda, det här med klädsel. Nu när media fullkomligt svämmar över av stilcoacher med gör-om-mig-styrkor, så kan det tyckas lite futtigt av politiker att klä sig som att de ska gå på naturstig eller gå till sängs.

Ett relativt vanligt, men märkligt, argument är att klädseln inte ska ta fokus från det politikern säger. Det vore ju sant om det endast var en klädsel sprungen ur god smak som stjäl fokus. Nu är det ju dessvärre så att fokus även stjäls av opassande kläder. För man märker ju sällan att någon är passande klädd. Jag har aldrig hejdat mina steg för att en oklanderligt ekiperad person passerat i min väg. Motsatsen där-emot, ja absolut.Jag anser att semester-på-lantstället-klädseln ska stanna på just lantstället. Jag tycker inte att flip-flops har i några civiliserade sammanhang att göra. Och jag vill hävda att mysa, ja, det får man göra hemma, inte i talarstolen. Det måste finnas någon måtta för bekvämligheten.

Men är det då så enkelt för våra politiker att göra rätt? Monas lilla röda (väska, inte partibok) i färskt minne och den tsunami av, i mitt tycke befängda, kritik som hon fick skrämde nog bort även bort vissa av de mest hugade modelejon. Propert ja! "Dyrt" ? nej!Och inte för mycket snofseri. Kulörta slipsar göre sig endast besvär i valspurter och då bara i olika nyanser av röd. Denna kan då användas till antingen kavajen eller om äventyrslustan tar över, till den kavajliknande koftan ? ett enligt klädkoden godkänt plagg.Klänningar och kjolar syns inte så ofta. Synd, men inte förvånande med tanke på att kvinnliga kläder på kvinnliga politiker ses på med foträtt skepsis av bägge könen. Så det hela blir en balansgång, och jag tror att många politiker hellre riskerar att bli beskyllda för brott mot klädkoder än för snobberi.

Vi borde därför ge politiker som tar ut svängarna lite mer beröm. Det är nämligen svårt att se ut som en folkvald när folket självt inte vet hur man ser ut som folk. Vi har inte valt deras kläder men vi har valt dessa kvinnor och män, och de borde våga klä sig både mer respektabelt, elegant och modigt så att de får en lite stoltare hållning. Jag lovar att lyssna på det politiska budskapen ändå.