Klippvik räds inte släppa taget

 Det skärgårdsnära hemmet på Vikbolandet i närheten av Norrköping utgör epicentrum för de veckovis redovisade dagboksanteckningarna under ett år (febr 2013-jan 2014). Det är här, i en levande landsortsmiljö, som författarens tankeresor har sin början.

Men Klippvik rör sig också i geografin: Öland besöks regelbundet och vid ett tillfälle beträder han den eviga stadens gator, Rom. Klippviks kommentarer söker inte det spektakulära, inte heller är de anklagande. Notiser behöver inte vara hätska, vill jag påstå, eftersom huvudpersonen placerar sig i ett lyssnandets rum. Med Thoreau, vars dagbok han citerar, kan Klippvik hävda att trasten ”predikar stundens doktrin”. Vad som vederfars i vardagen, precis som händelserna i det offentliga, omnämns mest en passant. Ett slags nyansers och omvandlandets förhållningssätt uppfattas.

De lakoniska uttrycken bär emellertid på processer, även om dessa kursändringar är skygga och således inte några braskande utspel. Inställningen till skyddsjakt på varg är ett sådant exempel. Farhågorna inför en eventuell kantrande debatt angående Islam och islamofobi är ett annat. I så måtto kan författaren betraktas som en stormsvala till den debatt som väckts till liv under sommaren i år med anledning av att somliga upplever en åsiktskorridor i det offentliga samtalet. En kultur och ett debattklimat som tillåter de mångas röster utgör grundvalarna för ett levande samhälle. Jag tycker mig förstå att Klippvik inte räds att släppa taget om den för tillfället gångbara doktrinen. Likt diktjaget i en Harry Martinsondikt lyssnar hans öra efter var trasten sitter och sjunger. Det är nämligen inte något på förhand givet.

Klippvik skriver om familjen, om framgångar och missräkningar: han stannar till inför sådant i omvärlden som skrämmer, han prickar av kulturpersonligheters frånfällen. Och han konstaterar att Sarah Sjöström vinner guld i sim-VM i Barcelona. Detsamma inträffade för en tid sedan då Sjöström tog guld i sim-EM i Berlin. Åtskilligt av sådant som utspelades förra året och som Klippvik reflekterar över är sådant eller snarlikt sådant som utspelas mest hela tiden.

Willy Kyrklund, som dagboksföraren refererar till, påstår att vem som än yttrat sig någonsin om någonting har sagt någonting annat. Vad detta ”någonting annat” är kan Klippviks anteckningar hjälper oss att komma på spåren.