Korna släpptes ut på grönbete

Ladugårdsporten slås upp och solstrålarna skjuter in i halvmörkret. De 83 förvirrade kossorna råmar ikapp innan de, med en uppmuntrande spark i baken, väller ut över tröskeln. Sedan oktober förra året har mjölkkorna på Dalshults gård stått fastkedjade vid foderrännan, äntligen är det dags att få komma ut. Och det går inte att ta miste på glädjen. De stångas, de hoppar och de springer, nästan som tjuren Ferdinand när han sätter sig på biet, fast detta är kossor och de hoppar av glädje. Dalshults gård drivs av makarna Kristina och Staffan Andreasson och sönerna Markus och Johan som är den femte generationen att driva gården. Sammanlagt har de ungefär 350 djur, varav 250 stycken är kvigor och det är första gången som ett organiserat betessläpp för publik arrangeras.

När på våren kossorna släpps ut beror på hur långt gräset kommit och hur varmt det är. Den här våren har det varit frostiga nätter och dåligt med regn och därför har gräset växt dåligt men på lördagen var det ändå dags att släppa ut djuren. – Egentligen ska det vara molnigt när korna släpps ut. Som det är nu, med gassande sol så bländas korna, berättar Gert Johansson, från Ängelholmstrakten, som drev ett lantbruk i 30 år men lade av för 10 år sedan. Och i lördags var han bara åskådare. De 332 hovarna piskar upp ett dammoln som får det att klia i både näsa och ögon. Men de flesta av de cirka 400 åskådarna står på behörigt avstånd när de glada korna kommer springande så att dammet yr.

Innan själva betessläppet ägde rum fanns det möjlighet för besökarna att traska runt på gården och bekanta sig med korna medan de fortfarande stod i ladugården. Långa rader av kor och små boxar för kalvarna, och så den stora boxen i bortre hörnan för mannen i huset, tjuren. Anna-Christin Martinsson har kommit ända från Helsingborg för att besöka gården. Hennes dotter är på besök från Stockholm och de två barnbarnen passar på att roa sig med en stunds lantliv. – Jag ville bli bonde i tonåren, berättar Anna-Christin Martinsson som varit med om betessläpp förut i Västergötland där hon har släkt. Men då var det mindre av ett jippo och mer av ett muntert måste för bönderna.