Lars Nyborg: ”Tyvärr är det Littorin vi minns från Almedalen 2010”

I år var den större och intensivare än någonsin tidigare. Fler politiker, pr-människor, journalister, seminarier – ja det var helt enkelt mer av allt och alla. Vad kommer vi då att minnas och ta med oss från veckan? Utspelen haglade tätt och miljardlöftena stod som spön i backen. Men mest av allt kommer vi nog att minnas avhoppen och då främst Sven Otto Littorins.Vissa menar att valet 2006 vanns i Almedalen och att det var den borgerliga alliansens utspel om fastighetsskatten som gjorde att de borgerliga fick ett opinionsmässigt försprång som Göran Persson och Socialdemokraterna aldrig förmådde att ta igen. I år är det svårt att se att det var något sakpolitiskt utspel från något parti eller något av blocken som blir en valvinnare om två månader. Däremot är det osäkert vilken betydelse just Sven Otto Littorins avhopp kan komma att få.

När Littorin hastigt kallade till pressträff i onsdags morse och meddelade sitt avhopp lät han oss förstå att det var den uppslitande vårdnadstvisten med ex. hustrun och omsorgen om barnen som låg bakom beslutet. Rörande berättelser om hur journalister belägrat hans hem och ringt hans barn då han själv låg på hjärtintensiven. Vi kände medkänsla för honom och förståelse för hans beslut och vidhåller fortfarande att även makthavare har rätt till en privat sfär.

Men vi fick inte hela sanningen. Tidningen Aftonbladet skrev dagen efter att de hade konfronterat Littorin med uppgifter om ett påstått brott dagen innan han avgick. Så i lördags publicerade Aftonbladet uppgifterna: ett påstått sexköp för fyra år sedan. Att avhoppet kom morgonen efter konfrontationen är knappast någon slump. Med största sannolikhet inverkade anklagelsen på Littorins beslut att avgå. Oavsett sanningshalten i anklagelsen mot Sven Otto Littorin så blev vi förda bakom ljuset då inte ett knyst om vad som i dag ser ut som den verkliga orsaken till avhoppet nämndes. Sven Otto Littorin är som alla andra; oskyldig tills motsatsen är bevisat. Han kommer att förbli oskyldig i och med att det påstådda brottet är preskriberat och därmed inte kommer att bli rättsligt prövat. Det är i sig förståeligt om Littorin bedömde att blott misstankarna, skriverierna och frågorna skulle bli mer än han orkade med. Att det skulle ta fokus från politiken, att han riskerade att bli en belastning för regeringen, att det skulle bli jobbigt för hans familj samt inverka negativt i hans rättsliga tvist om sina barn. Men skyldig eller oskyldig spelar i det här sammanhanget ingen roll – den egentliga anledningen till avhoppet mörkade han om, och det han uppgav känns i dag som ett spel för gallerierna.

Tyvärr är det det här vi kommer att minnas från Almedalen 2010. Och det känns bittert att ha blivit förd bakom ljuset och frågorna är fortsatt många. Vilka konsekvenser avhoppet, påståendet, publiceringen eller de återstående frågorna kommer att få för valresultatet är svårt att bedöma i dag. Förhoppningsvis får vi en valrörelse med debatter om politik och inte om person. Det är trots allt politiken som är det viktiga och valet handlar om nästa regering ska fortsätta i tangentens riktning eller om vi ska byta spår och vrida tillbaka klockan en mandatperiod. Men turerna kring ministeravhoppet hade definitivt kunnat skötas bättre.