I dag är det dags att färdigställa Matildas tatuering över hela den platta bröstkorgen. Fem timmar beräknas det ta.

– När jag fick bröstcancer visste jag direkt att en bröstrekonstruktion inte var något för mig. Ett bröst ser konstigt ut. Snett. Och protes kändes inte heller rätt, men jag visste inte heller hur en platt bröstkorg på en kvinna såg ut. Men så dök en bild på en plattbröstad kvinna upp. Hon bar snygga bikinitrosor och gick längs en strand. Hon såg trygg, frisk, stark och självsäker ut. Hon blev en målbild, säger Matilda.

Omkring 8 000 kvinnor får diagnosen bröstcancer varje år i Sverige. Enligt Bröstcancerförbundet lever 80 procent av dem tio år efter diagnos och 66 procent av fallen upptäcks på mammografi. Så var det inte för Matilda som fick sin diagnos 32 år gammal.

– Jag kände själv en knöl mellan nyckelbenet och mitt högra bröst. Som ett stenhårt gruskorn som plötsligt en dag bara fanns där. Jag ringde vårdcentralen i Sundsvall för vi bodde där då, och där tyckte de att jag skulle vänta någon månad och höra av mig igen. Det var säkert hormonellt sa de.

Men Matilda väntade bara några dagar. Känslan av att det hon känt inte hörde hemma i hennes kropp tog över, och hon fick en tid för undersökning samma dag med mammografi ytterligare några dagar senare.

– De såg direkt på mammografin att det var cancer. Den knöl jag känt visade sig vara fem. Som en hagelsvärm. Beskedet kom som en blixt från ovan och jag kände redan då att jag ville bli platt. Att även ta bort det friska bröstet.

Men Matilda mötte motstånd.

– Jag kände mig ifrågasatt som inte ville ha kvar mina bröst. På en gång förstod jag den kultur som rådde. Den handlade om kroppsideal, inte om behandling. Det var som om de ifrågasatte min vilja. Att jag inte vet vad jag vill. Jag fick ett bemötande som gjorde mig ledsen.

Matilda kände sig uppgiven, kränkt och ensam. På onkologen i Sundsvall fanns ingen att prata med om den uppkomna situationen. Men så…

– Jag säger tack gode gud för sociala medier. På Facebook finns en grupp med tusentals medlemmar. Jag skrev ett inlägg och frågade om hur jag ska gå till väga för att ta bort mitt friska bröst. Fem personer med liknande erfarenhet hörde av sig och vi kom överens om att så länge kvinnor har rätt till rekonstruktion borde de ha rätt att välja bort det andra bröstet också. Det borde finnas platt symmetri i den nationella behandlingsplanen för bröstcancer. Att visa på alternativ för alla vill inte samma som normen.

Eftersom Matilda genomgick både cellgiftsbehandling och strålning innan operationen begrep vården så småningom vad hon ville.

– Min onkolog förstod och handplockade en kirurg som gick med på att ta bort båda brösten samtidigt och det är jag otroligt tacksam för. Det var en stor omställning, men jag ångrar inte en sekund. Efteråt har jag haft kontakt med kirurgen som ifrågasatte mig. Kirurgen förklarade att de bara vill väl för de flesta drabbade kvinnor vill ha en rekonstruktion av sina bortopererade bröst. Men alla är ju inte likadana, så de borde lyssna bättre på individen. Platt symmetri ska inte hänga på vad en enskild kirurg tycker, säger Matilda.

*

I dag vet Matilda att ärftlig bröstcancer finns i hennes släkt. Inga roliga nyheter, konstaterar hon, men en ganska skön förklaring. Och tillsammans med fyra andra kvinnor har Matilda startat patientföreningen Plattnormen som verkar för valfrihet efter bröstcancer.

– Vi vill visa att man visst kan känna sig vacker, kvinnlig och sexig även med färre än två bröst. Vi arbetar också för att förändra de riktlinjer som finns i vården så att platt symmetri blir ett giltigt alternativ efter bröstcancer.

I somras flyttade nu 34-åriga Matilda Lindmark från Sundsvall till makens föräldragård i Bor. Här bor de med två barn, två hundar, tre katter, nio kor och elva hönor. Tanken på att tatuera bröstkorgen har funnits där ett bra tag, men den skulle finansieras också.

– Min man skojade och sa att jag inte fick ta hushållskassan, så i höstas när Lindex sökte bröstcancermodeller i en kampanj för bröstcancerforskning sökte jag dit och kom med. Ersättningen jag fick för det går nu till tatueringen, säger Matilda.

Alltid intresserad av djur, natur och friluftsliv är Matilda utbildad jägmästare. På Skogsstyrelsen region syd arbetar hon med viltfrågor och skogsskador.

– Därför har jag valt ett skogligt motiv till min bröstkorg. Och ja, det gör ont att bli tatuerad. Det är ju en nål. Men Sandra har mött mig med en sådan respekt så smärtan är hanterbar. Jag är verkligen stolt för tatueringen blir så mycket bättre än jag tänkt och den är en stor del i min rehabilitering. Det har jag förstått nu.