Möllan i fokus för Jens Lönnaeus spänningsdebut

Huvudpersonen i Jens Lönnaeus debutroman Clara heter Vilhelm. Han har tuffa upplevelser bakom sig och vill lämna allt gammalt och bli någon helt annan. På nätet får han kontakt med Malmöbon Clara som har ett rum att hyra ut i sin lägenhet på Möllan. Men för att få hyra det måste han låtsas vara hennes pojkvän och han får absolut inte fråga varför.

Vilhelm och Clara träffas för första gången live vid Rosfontänen i Folkets park i Malmö och det blir avstampet för en spännande, oväntad och otäck historia om identitetssökande, hipsterliv på Möllan men också om ond bråd död och farliga hemligheter.

– Idén kommer från en kombination av när jag själv flyttade till Möllan och fick låtsas att en kompis var min flickvän för att få hyra en lägenhet och av att jag i samma veva började plugga till lärare och vi läste mycket om identitet och hur den utvecklas, något som blivit ett genomgående tema i boken, säger Jens Lönnaeus eftertänksamt när vi träffas på ett café som så klart ligger intill Möllevångstorget.

Jens Lönnaeus är född och uppväxt i Lund men precis som sina huvudpersoner bor han numera i kvarteren runt Möllan. Som tjugoåring kände han att valet stod mellan spex och studentliv i Lund eller ett helt annat liv i Malmö.

– Det här var runt 2011 och Malmö var jättehypat och för mig blev det nästan som en besatthet, om jag bara flyttade till Möllan skulle jag bli den som det var meningen att jag skulle vara, säger han.

Det var då han hamnade i den där lägenheten där han var tvungen att ha en flickvän och fick en kompis att ställa upp.

– Vår hyresvärd hämtade alltid hyran kontant hemma hos oss så då fick vi flytta in min säng i hennes rum. Vi var också tvungna att låtsas vara ett par för alla grannar och jag minns när vi fick nyckeln första gången och jag stod med armen om hennes midja och pussade henne på kinden. Det var ganska kul i början men blev jobbigt i längden så efter ett år gjorde vi ”slut”.

Gänget som Clara och Vilhelm umgås med på Möllan beskriver Jens Lönnaeus som medelklassungdomar som lever parallellt med Malmös kriminella värld.

– De rör sig på samma gator som människor blir skjutna på och de går på svartklubbar och köper knark. De gillar att bo nära det farliga och gör det till sin identitet. Malmö är intressant på det sättet för det pratas mycket om hur nära allt är men det är ändå två dimensioner och det är aldrig en inflyttad medelklassungdom från Lund som blir skjuten. Där finns väl en koppling mellan Malmö, Möllan och det genomgående identitetstemat i min bok. Just det här med att hitta något som man hänger upp sin identitet på. Det kan vara en musikstil eller något annat man snöar in på och i en absurd historia som min kan det vara staden man bor i, säger han.

– Jag är ju själv en medelklassungdom som flyttade hit så jag ställer mig inte på något sätt över dem jag skriver om, men när man har blivit några år äldre kan man ändå se det absurda och komiska i det, lägger han till.

Redan när Jens Lönnaeus var sju-åtta år sa han att han skulle bli författare.

– Jag gillade att skriva berättelser och någonstans i låg- eller mellanstadiet upptäckte jag att jag var bra på det. Jag var aldrig bäst på fotboll eller något liknande, men det är kul att vara bäst på något så skrivandet blev min grej. Sedan har det alltid funnits mycket litteratur hemma och vi har pratat mycket om det så det har legat nära till hands hela tiden. Men det var väl först på, eller strax efter, gymnasiet som jag började skriva noveller och romaner mer seriöst.

2016 tog Jens Lönnaeus en paus från sin lärarutbildning och började på Lunds Universitets författarskola. Det han sökte in med var just inledningskapitlet till Clara.

– Jag hade en tydlig idé om vad det skulle bli av den och skrev den som examensarbete på utbildningen, berättar Jens Lönnaeus. Sedan var det så tacksamt att ha två år när man kunde ägna all tid åt sitt bokmanus och jag hade en jätteengagerad och bra handledare under hela den tiden.

– Så nu är jag lite orolig för att skriva min andra roman utan, lägger han till med ett leende.

Efter författarskolan fortsatte Jens Lönnaeus jobba med manuset till Clara under ytterligare ett år.

– Sedan fick familjemedlemmar och några vänner läsa och efter det, det här var väl hösten 2018, skickade jag in det till en handfull förlag. Jag var nöjd och hade en stark känsla av att oavsett om det blev antaget eller inte så var det färdigt. Alternativet att skriva om fanns inte, då hade det fått bli något nytt.

Det blev lundaförlaget Historiska media som fastnade för Jens Lönnaeus manus och han beskriver målande sitt första möte med dem.

– Jag trodde att de skulle komma med lite synpunkter men vi var ute och käkade lunch och då drog de bara fram ett kontrakt. Det var nog den starkaste känslan i mitt liv av det här att man inte vet om man drömmer eller inte. Jag gick därifrån och köpte en flaska champagne och i något slags drömaktigt tillstånd satte jag mig på tåget och åkte till Hässleholm där min flickvän jobbar och bad henne komma ner. Det var bara det att vi inte kunde dricka champagnen för hon skulle ju köra bil hem så vi bara stod där och höll i flaskan.

Den 27 januari kommer Clara ut och samma dag som vi träffas för den här intervjun har Jens Lönnaeus precis fått den färdiga boken från tryckeriet.

– Den är jättefin. D et är en härlig färgkombination på omslaget och precis som jag vill ha den, ganska mystisk och lockande.

Ett par dagar efter släppdatumet väntar releasefest på Moriskan i Malmö och efter det har Jens Lönnaeus flera intervjuer och författarframträdanden inplanerade.

– Det är väl en del av den där författardrömmen, att få sitta på en enkel scen med benen i kors, dra sig i skägget och säga kloka saker, säger han med glimten i ögat.

Ett av författarframträdandena gör han tillsammans med sin pappa, journalisten och deckarförfattaren Olle Lönnaeus.

– Det blir på Akademibokhandeln hemma i Lund men sedan har vi sagt nej till fler. Så här precis i början vill jag stå själv med min bok. Sedan kanske vi gör något tillsammans längre fram igen. Vi får väl se.

Samtidigt som Clara kommer ut ska Jens Lönnaeus också avsluta sitt examensarbete på lärarutbildningen och planen för 2020 är att jobba som SFI-lärare på 70 procent och skriva bok nummer två på 30 procent.

– Jag har en väldigt tydlig idé för den precis som jag hade med Clara men den är samtidigt på ett väldigt tidigt skrivstadium än så länge.

Kan du berätta vad den handlar om?

– Det är väl tidigt för det men den kommer nog att vara lite samma stil som Clara, också en spänningsroman. Jag tycker det är roligast att både skriva och läsa berättelser där det finns ett mysterium. Det behöver inte vara en deckare men det ska finnas något man undrar över från sidan ett.