Persona på Anna Bergmanns sätt

Hon har gjort en vampyrversion av En midsommarnattsdröm, Elfriede Jelineks version av Ibsens Ett dockhem och teater av Fassbinders Petra von Kants bittra tårar på Malmö Stadsteater tidigare. Nu är den tyska regissören Anna Bergmann tillbaka för att ge publiken Ingmar Bergmans film Person från 1966 på scen – något hon länge har velat göra.

– Jag är ett stort fan av Ingmar Bergman, berättar hon när vi träffas en dryg vecka före premiären. Man kan ha åsikter om hans syn på kvinnor men han är en stor artist. När jag var 15-16 år och började bli intresserad av att arbeta med film och teater såg jag många av hans filmer och inspirerades av dem. Jag såg också Persona tidigt och det är en historia som intresserar mig – frågorna kring vad som är rätt och fel, sanning och lögn, verklighet och spel. Och naturligtvis karaktärerna. Vem som är vem, att de blir varandra, går in i varandra och sedan separeras.

Huvudpersoner i Persona är skådespelaren Elisabet Vogler och sjuksköterskan Alma. Under en föreställning av Elektra tystnar Elisabet plötsligt och tystnaden håller i sig. Hon hamnar på sjukhus där hon sköts om av sjuksköterskan Alma och efter sjukhusvistelsen följer Alma med som sköterska när Elisabet ska vila upp sig i ett hus vid havet.

Kvinnorna kommer så småningom närmre varandra, konfronterar varandra och deras personligheter glider också ihop. Många har tolkat det som att Elisabet och Alma är olika sidor av samma person.

I Bergmans film spelades Elisabet av Liv Ullmann och Alma av Bibi Andersson och deras yttre likhet understryks.

I Anna Bergmanns version är det Malmö Stadsteaters Karin Lithman och den tyska skådespelaren Corinna Harfouch som spelar Elisabet och Alma.

– Det roliga är att de också är väldigt lika varandra, i vissa scener kan man inte se vem som är vem, säger Anna Bergmann.

När Persona spelas i Malmö är det Karin Lithman som har talrollen Alma och Corinna spelar den tysta Elisabet och när den i november spelas på tyska på Deutsches Theater i Berlin blir rollbesättningen tvärtom.

– Det blir en intressant extradimension i pjäsen att låta svensk och tysk teater mötas, säger Anna Bergmann.

Anna Bergmanns Persona följer i stort sett Ingmar Bergmans filmmanus.

– Vi har inte ändrat mycket, säger hon. Men vi berättar på vårt sätt, det är ett väldigt speciellt sätt. Och slutet är min, Karin och Corinnas tolkning av historien.

Det speciella sättet innebär bland annat att man tagit ut svängarna i iscensättningen, inte minst tekniskt, rejält.

– Vi använder mycket filmmaterial som vi har spelat in i förväg, berättar Anna Bergmann. Jag tycker till exempel att det är viktigt att ha med Elisabets son i den här historien. I filmen saknar man honom men här har vi honom i filmsekvenser som minnesbilder. Vi vill gärna lyfta fram att Elisabet är mamma och att hon har svårt att tycka om sin son. När filmen gjordes talade man inte mycket om förlossningsdepressioner men jag är övertygad om att Elisabet led av det, att hon kanske är bipolär och att hennes tystnad kommer av depression och en svår smärta inombords.

Alla filmsekvenser som används i Persona är inspelade i Kirsebergs gamla fängelsebyggnad i Malmö.

– Det är en fantastisk byggnad med massor av tomma rum, säger Anna Bergmann och visar suggestiva bilder i både svartvitt och färg på sin mobil.

– Vi har också filmat Elisabet i en mängd olika teaterroller. Man kommer att kunna se henne som Jeanne d’Arc, Kleopatra, Lady Macbeth och en massa roller i flashbacks på scenen.

Förutom filmprojektioner på scenväggarna så kommer också Intimans scen att fyllas av vatten.

– Vatten kan symbolisera både frihet och djup, en scen med vatten blir annorlunda och det blir också ytterligare ett lager i pjäsen, säger Anna Bergmann.

På lördag, 15 september är det premiär för Persona.

– Jag vet inte alls vilka förväntningar publiken som kommer hit har och hur många som har sett Persona men jag har alltid de bästa förhoppningarna inför en föreställning, säger Anna Bergmann. Det här är ett väldigt roligt projekt och jag hoppas att det blir ett intressant och utmanande resultat på scen och att publiken blir imponerad och berörd av kraften hos de två kvinnorna.

Förutom Persona i svensk och tysk version väntar också andra utmaningar för Anna Bergmann i höst. Hon har nyligen startat ett eget teaterkompani i tyska Karlsruhe där hon blir först i världen med att bara arbeta med kvinnliga regissörer.

– I Tyskland är fortfarande 70 procent av teaterregissörerna män och det kändes väldigt viktigt för mig att göra det här, säger hon. Det är ett rent politiskt beslut från min sida för att påverka situationen.