Placebo trollband folkhavet

Och det svengelska musikvidundret Placebo behöver inte be om ursäkt för sig. Ett stort, mäktigt bildspel pryder den bakre delen av scenen och hjälper under konsertens gång till att förhöja musiken och att förstärka bandets obskyra framtoning. Placebos musik maler och tuggar, och den nya trummisen Steve Forrest visar prov på både ett outtröttligt explosivt spel och ett tight, maskinellt driv. Imponerande. Det som slår en mest är de fullständigt betvingande melodierna. Bandet spelar mer strömlinjeformat än till exempel Radiohead, men väger hela tiden upp bristen på stora utsvävningar med just styrka i melodierna och små subtila detaljer och förändringar som dyker upp bara precis där det behövs. Formtänkandet är klassiskt och beprövat, men mer behövs knappt när låtarna bär sig själva med sådan självklarhet. Titelspåret från nya skivan ”Battle for the Sun” står ut som en klar favorit. Den är enormt storslagen och mäktig i sin enkelhet, och återigen så drar Forrests trumspel uppmärksamheten till sig. Det skulle dock vara förbannad lögn att påstå att Placebo skulle vara ett utåtagerande band. Gitarristen Stefan Olsdal vandrar ibland runt lite planlöst på scenen och står då för det största försöket till förflyttning i bandet, som förutom de tre fasta medlemmarna har förstärkts med extra gitarrist, basist och keyboardist. Och visst står bandet och balanserar farligt nära smärtgränsen vad gäller pretentiös utstrålning, sentimentalitet och svårmod. Och visst är det lätt för ett internationellt erkänt band med svindyr show och tre extra skuggmedlemmar att låta bra även när det harmoniskt och arrangemangsmässigt ibland fallerar. Men det är ändå djupt imponerande att klara balansen mellan rockrökare och djupt intima ballader utan att falla platt. I slutändan får man ändå konstatera att det var skönt att inse varför det är Placebo som står på Fiesta-scenen och inte något annat band. Det var också skönt att se ett band som inte lutar sig för hårt på gamla meriter och som ändå trollbinder ett folkhav. Framförallt var det djupt tacksamt att bevittna en rockkonsert som var läskigt bra på alla sätt och vis. I Hässleholm.