S är inte vänstertrojkans draglok

Av riksdagspartierna är det några som det för tillfället går riktigt bra för och några som det går allt annat än bra för. Vinnarna och förlorarna finns på ömse sidor blockgränsen och det kan bli det som gör att den enes död inte blir den andres bröd. Vind i seglen har Miljöpartiet, Moderaterna och till viss del även Folkpartiet. Moderaterna är bland annat stärkta av att regeringens krishantering fallit i god jord och då gynnar det givetvis det största partiet, partiet som också innehar departementet som ansvarar för statsfinanserna. Miljöpartiet har stigit som en raket i opinionsmätningarna, framför allt sedan i somras. Folkpartiet verkar vara inne i en positivt trend; i opinionsmätningarna har de knaprat sig, om än marginellt, uppåt. Å andra sidan verkar FP ha ungefär samma stöd hos valmanskåren i dag som de hade vid senaste valet och det valresultatet betraktades som uselt med tanke på 2002 års resultat. Jämfört med hur de två andra borgerliga partierna, C och KD, står sig så torde FP vara ganska nöjd med att stå relativt still. Centerpartiet och Kristdemokraterna är de borgerliga partier som enligt opinionsmätningarna kämpar i uppförsbacke. Vänstertrojkans motsvarighet stavas främst Socialdemokraterna. Ett problem för S är att Vänsterpartiets marginalväljare är vänstersossar. De är ingen obetydande väljargrupp, men om S tar kampen om dem så riskerar de att förlora högersossar och de rör sig inte likt sina vänsterditon – inom blocket – utan vandrar i hög utsträckning till de borgerliga. Ta senaste mätningen från Aftonbladet/United Minds som exempel: S tappade fyra procent i den, medan MP ökade med 1,8 och V med 1,2 procent. Ökningen hos MP och V adderas till tre procent, återstår gör en procentenhet – vart tog den vägen? I och med att det var marginella förändringar, förändringar som dessutom tog ut varandra, hos partierna utanför riksdagen så innebär det att den procenten måste ha bytt block, vilket också förklaras i undersökningen av allianspartiernas nettoökning. Ovanstående är ett dilemma för S då det tyder på att var fjärde förlorad S-väljare byter block. Det vingklipper dem då de å ena sidan tappar väljare till något alliansparti om de tar fajten om marginalväljarna till vänster samtidigt som de å andra sidan kan vinna tillbaka högersossar om de går åt höger, men då skrämmer de väljare rakt i famnen på Lars Ohly samtidigt som det börjar knorra i LO-leden. Är det något sossarna inte vill gå till val med så är det ett knorrande LO-kollektiv och är det något de inte vill ha efter ett val så är det ett starkt Vänsterparti. Socialdemokraternas andra dilemma är storstäderna. I nästa val kommer storstadsväljarna att vara viktigare än någonsin. I Skops senaste opinionsmätning är det relativt jämnt mellan MP och S i Stockholm. Förödande för S, glädjande för MP, men illavarslande för oppositionen som helhet. Inte ens tillsammans har S och MP lika starkt stöd bland stockholmarna som Moderaterna har allena. MP:s bröd blir därför inte alliansens död. Sett till blocken borde det gynna alliansen att dess största parti har medvind medan vänstertrojkans lagledare flåsar i motlut.