Skrivandet och barnen ger henne en balans

Allt började med ett samtal mellan Sara Stridsberg och skådespelerskan Noomi Rapace om Medea. De pratade om att vilja dö fast man har barn och den mest förbjudna frågan om att ta barnen med sig in i döden eller att lämna dem kvar ensamma kvar i världen. – Det var ett samtal som inte lämnade mig. Sen ville Noomi jag skulle skriva en ny Medea åt henne och skapade jag en helt ny pjäs om en modern flykting för att ta reda på de förluster en människa har gjort för att döda dem hon älskar mest, säger Sara Stridsberg.

För henne framstår Medea mer som ett tillstånd mer än som ett ensamt öde i världen. Medealand är kanske platsen där vi alla riskerar att hamna under extrema omständigheter. Avvisade av allt; kärleken Jason, hemlandet och det nya landet, familjen och gemenskapen. – Att leva i exil som flykting är en utsatt situation jag inte helt kan greppa. Medea har ingenting kvar i världen och hon bränner förutom sitt pass också sina allra sista möjligheter till räddning. Hon har gett upp och hennes medborgarskap är kopplat till äktenskapet med honom. – Utan äktenskap inget medborgarskap. En situation som liknar den för kvinnor som kommer hit från Asien och gifter sig med svenska män. De första två åren kan uppehållstillståndet återkallas om äktenskapet tar slut, oavsett skäl, vilket gör kvinnan sårbar.

På min fråga hur det känns att pjäsen skrevs till Noomi Rapace på urpremiären 2009 och rollen spelas av Susanna Karlsson på Intiman i Malmö säger hon att rollen är ju Medea och inte en skådespelare. Pjäsen har också spelats på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn.

Sara sig kallar sig feminist men vill inte skriva några pamflettromaner. Hennes verk betecknar hon mer som litterära fantasier där ingen vinner. Men hon menar att kvinnor i dag är privilegierade mycket tack vare det arbete som tidigare generationer har lagt ner.– Min mormors generation slogs för rösträtt och rätten till utbildning. Min mammas generation kämpade för dagis, möjligheten till att få abort och preventivmedel. Det finns en stor tacksamhet för deras engagemang som jag känner, säger Sara Stridsberg.

Hon är utbildad jurist men har aldrig jobbat i yrket för skrivandet tog över. Själv säger hon att hon nog alltid har skrivit utan en tanke på att publicera sig men efter 20 började hon att skriva på allvar och sen lyckades hon publicera sig. Hon hämtar inspiration från många författare.– Det jag ville berätta liknade barndomens längtan efter magi och mening, Jag ville uppfinna en fantastisk maskin när jag var barn, jag ville att det skulle finnas något underbart, obegripligt. Jag behövde en röst som var starkare än mig själv, ett fönster mot världen.

Sara Stridsberg debuterade 2004 med romanen Happy Sally; om kanalsimmerskan Sally Bauer. Efter att ha översatt Valerie Solanas feministiska manifest skrev hon även romanen Drömfakulteten som är inspirerad av henne och handlar om en ensam tjackhoras död.Valerie Solanas skrev en litterär satir där hon beskrev mannen på samma sätt som män historiskt sett har beskrivit kvinnan. Hon använder ordagrant Aristoteles, Platons, Freuds och andra stora tänkares ord. Hennes manifest drabbade Sara i all sin våldsamhet och humor.– Jag fördjupade mig i hennes liv för jag ville veta vilka erfarenheter en människa har gjort för att skriva en sådan svart text. Min roman var ett försök att sträcka ut en hand. I min roman är Valerie Solanas orädd, oresonlig och genialisk på att hantera väldigt svåra omständigheter.

Den tredje boken Darling River väckte också uppmärksamhet för att den påminner om romanfiguren Lolita och tar upp barns utsatthet. Själv säger hon att tankarna har fötts när hon själv har blivit mamma och funderat på moderskapet och i detta fallet saknaden av en mor.– Jag kan vara rädd för att skriva texter som Darling River och Medealand, jag tror att barnen kan skadas av min text, ett sorts magiskt tänkande. Men jag hade aldrig kunnat skriva på temat om jag inte haft egna barn. Jag visste inget om den kärleken innan och om utsattheten.

Hon berättar också att det är väldigt skönt att både ha barnen och skrivandet i sitt liv. Det ger en balans. Skrivandet, där det är möjligt att vara oresonlig och våldsam gör henne till en bättre mamma. Däremot använder hon sällan sina egna erfarenheter i sina texter.– Om jag får skriva någon timme så förvandlas jag genast till sinnebilden för en god självuppoffrande mor. Och barnen hjälper mig att inte gå för långt in i skrivandet, att inte förlora mig och tappa fotfästet där, följa med för långt in i texten.Just nu är Sara Stridsberg mitt uppe i skrivandet av sin nya bok, vars handling är top secret. Nästa år har pjäsen Dissekering av ett snöfall premiär på Dramaten med Ingela Olsson i huvudrollen. Hon har också skrivit en barnbok som kommer ut år 2012.