Spelglädje räddar gaphalsdramatik

Att spela sommarteater här, och att använda sig av alla de resurser som ett redan existerande fiskeläge erbjuder, är en konstnärligt och kulturpolitiskt tilltalande tanke. Men själva uppsättningen; ”Gruffet i Chiozza” (som originaltiteln lyder) av Carlo Goldoni, är snudd på plågsam. Två och en halvtimme av gaphalsdramatik baserat på en konflikt som är otidsenlig och kanske lite tunn redan i manuskriptform, men som i Krapperupsk version blivit närmast häpnadsväckande ointressant. Karaktärerna saknar nyanser och replikerna känns mer än lovligt trubbiga. Den vattenfärgsblaskiga uppsättningen lider dessutom svårt av en scenisk schizofreni. I ena scenkanten har man exempelvis placerat fyra fiskegubbar som kommenterar handlingen allteftersom. Visst kniper de sina poänger, men samtidigt förtar dessa böcklingrökta putslustigheter varje uns av trovärdighet från själva skådespeleriet. Befinner vi oss i Arild eller Italien? Nutid eller dåtid? Både och blir varken eller. Ännu mycket värre är de improviserade partier där publiken medverkar. Så mördande meningslösa att regissören borde kallas till förhör. Martha Vestin är ju en gigant inom området, men hur fasen tänkte hon här? De bägge aktörerna gör vad de kan för att hålla humöret uppe, men det är mission impossible. Jösses! Nej, räddningsplankan och huvudbehållningen utgörs istället av musikinslagen. Ensemblen bjuder på bergsäker stämsång och de tre musikerna såväl spelar som sjunger med stor finess. Som publik upplever man att musiknummerna höjer tempot, men i själva verket är det precis tvärtom. Koncentrationen ökar, och vi tillåts både lyssna och bry oss. Sången om kvinnans lott är föreställningens mest tänkvärda och sången om manlig vänskap är kvällens roligaste, men även den nervöst svettiga trubaduren (Joel Berg) svarar för flera Peps Persson-humoristiska trallar och gör en fin rollprestation. Sceniska plus också till domarsuppleanten (David Weiss) och den koleriske Frederico (Peter Bergared). Men hela ensemblen är duktig, från minsta knatte till seniorer. Spelglädjen går inte att ta miste på, och det räddar förstås en del. Solnedgången och sommaridyllen likaså. Men ändå; sommarteater på Krapperup har varit ett kvalitetsbegrepp. Jag har sett flera uppsättningar som varit grymt bra, och hoppas verkligen att den här blandfärsgeggan var resultatet av en högst tillfällig formsvacka.

Av: Carlo GondoliScen: Sommarteater på Krapperup i Arilds hamnRegi: Martha VestinScenografi: Torulf WetterotKostym: Marianne CarlbergMusiker: Sara Kihlman, Agnes Persson, Linnea SchumacherPå scen: Joel Berg, Peter Bergared, Saskia Husberg, Emma Larsson, Pontus Lundin, Jens Olsson, Hanna Roth, Eva Storlind, Erik Thosteman, Lotta Thosteman, David Weiss fl.